Honungsskörden i landet

I bland annat Dagens Nyheter har man kunnat läsa om att honungsskörden blir bra i år i landet, bortsett från på västkusten och på Gotland. Tydligen är det TT som ringt runt till några biodlarkolleger för att kolla läget. Trevligt att biodlingen uppmärksammas.

På en informationssida skriver DN också att genomsnittskörden per samhälle är 30 kilo, men yrkesbiodlarna får ihop 60 kilo per samhälle. Hur lyckas de skörda så mycket mer? Kanske flyttar de i större utsträckning sina kupor till platser med bra nektardrag, men jag tycker ändå att skillnaden är stor.

Undrar hur det är i mina kupor. Jag hoppas att inte torkan gör att samhällena får det svårt att samla mat. Och så vill man ju kunna få nånting att skörda också, även om det är småsamhällen det handlar om...

Draglöst?

Idag när jag var vid kuporna var nästan hela flusterbrädan hos det starkare samhället täckt av bin som bara stod där. Ut och flyg och skaffa nektar! Ska de sitta och slöa så där...? Horst på biodlarföreningen säger att det beror på att draget är dåligt pga att det är så torrt. Är det ont om vatten blir förmodligen nektarproduktionen det första som läggs ner i blommorna...

När bina har svårt att hitta nektar så blir det tydligen fler dragbin kvar i kupan, och när det är så här varmt så sitter de utanför för att inte kupan ska överhettas. Det ser så lustigt ut, bara! Även om det är en del som sitter och häckar så är det ändå rätt gott om flygande bin, men frågan är hur mycket nektar de har med sig.

När jag var på väg till kuporna såg jag att ängen i närheten hade klippts. Den som haft bra med blommor, som mina bin besökt. Och så har de klippt den just nu när draget är så dåligt. Skärpning!

Tyvärr blev det ingen bild från idag, men här kommer en fin bild på ett vaktbi som Filip tog senast vi var där. Det ser rätt stöddigt ut!

Ofrivillig fäktning

I morse när jag vaknade var mitt vänsteröga helt igenmurat, som om jag fått värsta snytingen. Så är det inte.

Jag och Filip (som är tillbaka i Sverige!) var och hälsade på samhällena i förrgår. Vi fotograferade en del vid flustret, och Filip hade lånat min bioverall för att verkligen komma nära för att ta närbilder på drönare som nu finns i bigården för första gången. Bina kände sig nog lite trängda, för först fick jag ett ministick på lillfingret och lite senare ett stick på baksidan av högerbenet. Här kan ni se gadden som satt kvar i benet.

På kvällen var det träff vid föreningsbigården och jag skulle bara ta en titt vid samhällena med Horst. När jag stod där bakom kuporna, och varken gjorde nåt ingrepp i nån kupa eller hade tagit på skyddskläder, gav sig ett bi på mig. Det satte sig på min t-shirt och började sticka. Jag var snabb att lyfta tyget från kroppen och kunde se hur biet gång på gång stack gadden genom tyget. När det lyfte insåg jag att jag inte längre var säker och jag började röra mig bort därifrån, men efter lite fäktning efter biet lyckades det få in en träff i ansiktet. Det gjorde ju ont, men värre blev det under gårdagen då ansiktet svullnat mer och mer. Och i morse var vänsterögat igensvullet. Jag såg inte klok ut!

Tydligen finns det ett samhälle i föreningsbigården med relativt ilskna bin, så förmodligen var det ett av dem som stack mig. Och jag hoppas att mina stickiga bin gjorde som de gjorde för att vi var påflugna och inte på grund av olämpligt temperament. Så här när nektardraget är dåligt så blir bina i och för sig mer försvarsinriktade, när de har ett honungsförråd och mindre mat i naturen.

Fienden anfaller

Innan jag var inne i kuporna senast hade jag funderat på om jag borde lägga in spärrgaller mellan låda 1 och 2 i varje kupa. Spärrgallret är ett galler som drottningen inte kan passera, eftersom hon är större än arbetsbina. På så vis kan man hålla henne i en viss del av kupan (yngelrummet) och slippa att hon lägger ägg i skattlådornas honungsramar. Jag ringde Lotta för att höra hur jag skulle göra. Gallret skulle enligt Lotta alltid vara mellan låda 2 och 3. Okej då. Jag som inte trodde att yngelrummet skulle bli större än en låda i avläggarna. Men jag hade fel, för när jag kollade i det kraftigare samhället hade det fyllt mer än en ram med yngel i låda 2! Det mesta var redan täckt, så drottningen la alltså ägg i ramen över 9 dygn tidigare, så det tog högst 11 dygn från att bina fått sin andra låda med outbyggda vaxmellanväggar till dess att cellerna var färdiga och drottningen la ägg.

Det var ju fint väder i helgen trots allt! Jag tog igår med mina föräldrar till kuporna för att visa upp dem.

Det kraftigare samhället verkade ha nån slags konferens på flusterbrädan. Så mycket bin har jag inte sett där tidigare (hos mina samhällen). Det verkade vara vaktbin, men varför så många helt plötsligt? Den möjliga förklaringen: En humla verkade vara sugen på honung och ville komma in i kuporna, men den gav snart upp. Sedan kom ytterligare en inkräktare, en stor fet bålgeting! Stor insekt, alltså... Den rörde sig kring flustret och högg sedan ett bi och flög upp i ett träd och mumsade. Elakt! Det var inte enda gången den var där, eller så var det kompanjoner som var där senare.

Det andra samhället rövades också på bin, men de kanske inte hade mobiliserat motsvarande "konferens" med vaktbin än. Det verkade i och för sig vara svårt att försvara sig. Att bina kände sig så ansatta gjorde att de irriterade sig även på oss mänskliga besökare, men inte så farligt.

Hade bina försvarat sig genom att sticka getingen, så hade de inte offrat livet på kuppen. Jag har just fått reda på att bin överlever när de sticker andra insekter, eftersom de har ett sprött pansar som gadden kan dras ut ur. Men när de sticker däggdjur fastnar den hullingförsedda gadden i huden och lossnar från biet som då dör. Det här förklarar ju varför en strid mellan två drottningar kan få en vinnare trots att den vinner genom att sticka konkurrenten. Jag har inte reflekterat över det tidigare.

Lite kvalster, lite pust

Jag hade tänkt spara gårdagens besök i kuporna till i helgen, men så såg väderprognoserna inte så lovande ut så jag gav mig iväg.

På vägen dit såg jag ett bi i en röllika på en äng i närheten av kuporna. Det flög från blomsamling till blomsamling och stoppade snabbt ner sugsnabeln i blomma efter blomma. Biet var alldeles gult på undersidan och jag tänkte först att det var en annorlunda färgteckning mot hur mina bin ser ut, men förstod sedan att det var pollen! Det var säkert ett av mina...

Nu var det dags att ta ut varroainläggen för att se hur stort nedfallet av varroakvalster är i kuporna. Först visste jag inte vad jag skulle leta efter, hur var det nu de såg ut? Efter en titt på nätet så visste jag hur de såg ut, och såna kvalster var det inte mycket av. Inte i någon av kuporna var det mer än ett kvalster per dag. I och för sig är det rätt små samhällen, men det är nog ändå inte så stort kvalstertryck! På bilden kan man jämföra kvalstret uppe till höger med en pollenklump nere till vänster. En pollenklump på ett bi finns att se i inlägget från 5 maj.

Det är svårt att lyckas hålla fart i rökpusten. Den fungerar bra den första minuten, men sedan tar röken slut... Så den får startas om gång på gång, sedan tröttnar jag och kör utan pust. Jag hade en blomspruta för det går också att använda för att bina ska dra sig undan, men det funkar inte lika bra... Det hela gjorde nog så att jag klämde ihjäl fler bin än nödvändigt, så bina blev aggressivare än jag skulle vilja.

Jag blev rätt frustrerad där jag stod och försökte pilla upp ramarna som illbattingarna byggt ihop med vax, medan sura bin surrade omkring mig. Jag har oftast publik när jag gräver runt i kuporna, så är bina arga på mig oroar jag mig för att de oskyddade åskådarna ska råka illa ut. Och det var nära att bli så, för både Gustav och grannen Olle blev ivägjagade...

När jag stod där med en öppen kupa och sura bin omkring mig såg jag att närmsta grannen (med tomt en meter från kuporna) var bara en liten bit bort och tittade till sin växtlighet, så nu hade jag en helt oskyldig att oroa mig för också... Men det var ingen fara. Hon ställde lite frågor om honungsskörd och sa hur hon bra hon tyckte det var att mina bin var där! Kul!

Rulla bivaxljus

När jag skulle fundera ut en present till Gustav så kom jag på att jag kunde ge honom bivaxljus. Jag har inte tänkt så noga på att jag skulle kunna göra såna ljus tidigare, men nu var det dags! Men så hade jag inte veke... Då kunde jag ju ge bort vaxkakor och låta Filips föräldrar ta med veke. Mer behövs inte för att göra ljusen.

Det blev poppis att rulla ljus! Själv rullade jag ett spiralformat ljus, och när jag kom hem gjorde jag flera. Det var så enkelt och blir rätt snyggt! Det passar som present till morfar som fyller år idag. Skvallra inte!

Genast började jag fundera på om man skulle sälja såna här ljus och vad skulle man kunna ta betalt, och så sonderade jag marknaden. Jag är omöjlig, jämt ska jag fantisera kring sånt där! Vem vet, snart finns det väl en prislista här på bloggen...

Svårfluget med pollen

Det blev en tur till kuporna igår. Och idag, eftersom det var kalas för Gustav. Jag rotade inte runt i dem, utan satt utanför och glodde på flustret. Nu var det full rulle ut och in i båda kuporna. Jag hade med mig boken "Vid flustret" där man kan läsa om vad flusterobservationerna säger om tillståndet i kupan. Den slutledning man kunde dra var att allt var väl!

Ett till två vaktbin satt på vardera fluster och kontrollerade att de inflygande bina inte var fiender. Ofta brydde de sig inte om de inkommande bina, men ibland gjorde de utfall, men det kom inga inkräktare så länge jag satt där.

Det är så lustigt att se hur en del bin snubblar ner på flustret, kommer på rätt köl och trippar in i kupan. En del missar flusterbrädan och får göra ett nytt försök, eller krockar med mig. Oftast är det pollenbin som klumpar till det så. Är de extra tungt lastade eller är det nybörjarna inom flygbranschen som hämtar pollen?

Jag lyfte på taken, men lät innertaken i form av byggplast ligga kvar, för att kolla hur vaxbygget går. Det kan väl inte störa? Det skulle ju kunna vara ett sätt att kolla läget utan att bina tar stryk. Hoppas det inte räknas, så kan jag göra det så ofta jag vill!

Det här var första gången jag sett mina bin ute i fält! Det fanns minst ett bi i gräsmattan som slurpade nektar ur vitklöverblommor.

Avhållsamhet inte ointresse

Nu har jag inte varit och tittat till mina kupor på en hel vecka. Visst har jag fått rapporter från värdfamiljen, men att inte åka dit själv... Har jag tappat intresset?

Man skulle kunna säga att det är i förebyggande syfte som jag inte varit hos kuporna. Jag vill undvika att tappa intresset. Tidigare när jag haft ett intresse har det gått över alltför snabbt. Segelflygningen och fårföreningen är två exempel. I och för sig var det ett tag sedan de där relativt kortvariga intressena så jag kanske har ändrat mig. Men jag har ändå lite ångest för att det skulle bli likadant med biodlingen. Inte för att jag sett tecken på fara för biodlingen än, men man vet aldrig. Risken finns att jag kör slut på hobbyn, särskilt när jag periodvis läst mycket om bin, varit på möten, målat kupor, osv.

En annan anledning till att kupbesöken dröjer är att det sägs att "det första samhället tittar man ihjäl". Som nybörjare är man ju så nyfiken att man lätt hälsar på i kupan för ofta och helt enkelt stör bina så mycket att de inte hinner med så mycket mer än att städa upp efter biodlaren...

Eller? Kanske är det bara så att jag inte haft så mycket tid senaste veckan. Det har varit mycket på jobbet så här innan semestern och så har det varit bio, kalas och annat som hållit en sysselsatt. Ja, just det ja, nu är det ju semester och ingenting inplanerat. Hur ska det gå? Kommer jag inte ha ihjäl både intresse och samhällen med all min lediga tid? Men att bara sitta vid flustret och mysa kan väl inte vara skadligt? Och solen som skiner och jag som vill ut och cykla. Kanske blir det en tur till kuporna ändå...

Drottningen antagen!

I helgen var jag och visade mina samhällen för min syster. Hon fotade glatt mig i min "rymddräkt". Folk brukar se rätt roade ut första gången de ser mig i den...

Lite saker att kolla upp hade jag:

• Är drottningen antagen i lilla samhället?
• Har hon börjat lägga ägg?
• Ska jag utöka lilla samhället?

Svaren blev "ja", "ja" och "ja"! Drottningen traskade runt på en yngelram och i cellerna fanns det nylagda ägg. Jag var lite osäker på om jag skulle ge samhället en låda till, men det fick bli så. Nu har de det inte trångt i alla fall.

I den kupa jag redan byggt ut hade vaxbygget kommit en bit. Det nygjorda vaxet såg rätt blekt ut jämfört med de vaxmellanväggar bina byggde ut. Varför? Det är ju inte direkt solblekt. I båda kuporna fanns en eller två fullproppade honungsramar, tillräckligt täckta för att kunna skördas! Men det är inte läge att ta honungen från bina när de inte har mer än så. De måste ju ha en buffert utifall draget (tillgången på nektar) skulle minska. Lite honung hängde faktiskt med när jag skulle ta bort vildbygge (vaxbygge utanför ramarna)!

Jag la in varroainlägg, ett i botten på varje kupa. Nästa gång kan jag se hur mycket varroakvalster som trillat ner från samhällena och på så sätt se om jag behöver hjälpa bina i kampen mot de illsinta smådjuren!

Skörd

Nej, inte från mina egna kupor... I förrgår var jag i föreningsbigården och hjälpte till med att skatta några kupor, dvs ta honung från dem. Jag, Turid och Horst gick från kupa till kupa och tog de ramar som var mogna. En tumregel är att 2/3 av vaxkakan har honung täckt med vaxlock (färdigbehandlad av bina) för att honungens vattenhalt inte ska vara för hög. Risken vid vattenhalt högre än 20 % är att honungen jäser.

När vi var klara med skattningen och redo för slungning hade vi ca 5 lådor fulla (dvs 50 ramar, vilket skulle kunna ge 100 kilo honung). Då visade det sig att slungan saknade ett kullager. Slungningen sköts därför upp till idag, men då kunde inte jag vara med... Det får bli en annan gång.

Bin gillar inte wok

Idag var jag och hälsade på bina. De flög fortfarande vid klockan 20. Jag tycker att lilla kupans flygtrafik ökat sen sist, men det större samhället är klart livligare. Vid flustren satt bin och fläktade med vingarna för att reglera kuptemperaturen.

Eftersom det kommer vara varmt väder framöver och bina redan fläktar, så tänkte jag att jag skulle ge kuporna större flusteröppning. Hittills har jag haft en flusterbegränsare, mest för att samhällena ska kunna försvara sig mot inkräktare från andra kupor. Först tog jag bort begränsaren från ena kupan och det gick bra, så här utan skyddkläder.

Sen gav jag mig på andra kupan, och det verkade gå bra där med. Men så satt det ett bi på flusterbegränsaren och jag försökte få det att gå ner på flusterbrädan, men biet ville inte. Så jag försökte blåsa bort biet. Det skulle jag inte gjort! När jag blåste gick min andedräkt rätt in i kupan. Inte populärt. De började flyga runt flustret och mot mig, så jag tog några raska kliv därifrån. Sedan blev jag lite väl morsk och skulle fota det "puder" som låg på det nyöppnade flustret. Då blev jag attackerad igen och stucken i tummen...

Det här var första riktiga sticket sedan jag började med biintresset, de tidigare mer halvhjärtade sticken var bara blaha! Tyvärr hade jag inte fattning nog att fota gadden som låg kvar på handen... Nu har jag tagit mig hem och haft nytta av salubrin, som jag köpte i helgen.

Tips: Ät inte wok innan du blåser på bin!