Victoria biodlare!?

Mitt i all mediarapportering kring förlovningen hörde jag att kronprinsessan Victoria är intresserad av biodling! (Framgick i en mening i DN.) Om hon börjat odla bin framgick inte. Eftersom det är PR kungafamiljen är till för kanske vi inom biodlingen kan få nytta av det och locka fler att intressera sig?

Dött samhälle

Idag hade vi ett kurstillfälle i fortsättningskursen i biodling. Det är så givande att sitta med en grupp andra biodlare med olika erfarenheter och andra frågeställningar än en själv. Alltid är det nåt nytt att lära sig med diverse tips från kursledarna. Ett exempel från dagen var ett lätt sätt att undersöka svärmningstendensen i ett samhälle.

Vi fick höra att biodlare i till exempel USA systematiskt använder antibiotika förebyggande mot amerikansk yngelröta. Huga! Varför inte ta tag i problemen istället för att skyla symtomen? I Europa är det förbjudet med användning av antibiotika i biodlingen. Här i Sverige ska smittade samhällen förintas för att hindra spridning.

Jag fick skjuts hem av kursledarna Lotta och Preben. På vägen stannade vi till i föreningsbigården och tittade till de samhällena. Tydligen kan man lyfta på locket och titta ner genom täckplasten utan att störa bina nämnbart. Det visade sig att ett av samhällena var livlöst, utan värme, utan surrande bin. Ungefär 15 procent av bisamhällena i landet dör på vintern. Vad tråkigt att behöva se att nåt sånt har hänt till våren...

Möte med läppbalsam

I helgen var jag på Stockholms läns biodlaredistrikts årsmöte som ombud för min lokalförening. Jag har inte ens varit i kontakt med distriktets verksamhet över huvud taget tidigare, men men, någon gång ska vara den första! Det var till att snegla på mina föreningskollegor för att veta hur jag skulle rösta... Efter mötet berättade trevlige Ann-Charlott Nystedt, ny kvalitetsansvarig hos Svensk Honungsförädling (HF), om sitt arbete och om vad som var på gång där. SBR och LRF är huvudägare av HF, men tydligen har distriktet aktier för 5300 kronor. På bilden berättar hon att Lypsyl ska lansera en variant med bivax. Tydligen är nya produkter på gång från HF också, men Ann-Charlott fick inte berätta vad på grund av hemlighetsmakeri...

Forskningsbigård

När jag i jobbet var på Lantbruksuniversitetet i Uppsala passade jag på att följa skylten "Bigården"! Vid vändplanen hittade jag universitetets bisamhällen och ett par byggnader. Så det här var alltså centrumet för biforskningen i Sverige. Det fanns ett 40-tal kupor av olika typer. Rätt många att ha på samma ställe. Fast det är klart, här är det väl inte utbytet av honung som är viktigt. De vill väl ha många "replikat" för att få statistik i forskningen. Det vore kul att se bigården på vår eller sommar. Nu var det rätt sömnigt.

Bättre överlevnad

Igår var jag på första träffen i en fortsättningskurs i biodling. Lotta och Preben är ledare. (Lotta höll i nybörjarkursen jag gick och det var av henne jag köpte mina samhällen.) Igår handlade det om hur man ska få bättre överlevnad bland samhällena, med en del bra praktiska tips kring invintring och fodring under våren.

Igår, liksom tidigare, fick jag höra att bland fyra biodlare finns det fem åsikter i en fråga! Det finns många olika sätt att driva sin biodling som fungerar, det gäller att hitta vad som passar en själv. Kursen har ytterligare två tillfällen i februari och sedan tre i maj/juni. Även om uppehållet inte lika långt som under nybörjarkursen, så kommer det hinna hända massor i bisamhällena: rensningsflykt, fodring, utökning, liv och rörelse!

Pickande förhindrat

Efter en utdragen "byggperiod" har jag nu fått upp mina flusterskydd. De ska skydda mot vinter- och vårhungriga fåglar, som kan bli störande för bisamhället om de pickar på flusterbrädan för att locka ut bina. Nu kan fåglarna inte få belöning för sitt pickande och börjar förhoppningsvis inte. Mina kupor har inte råkat ut för fåglar, vad jag vet, men det är bäst att vara på den säkra sidan.

Jag byggde dem med inspiration av en bild i sista numret av Bitidningen 2008. Tanken var att de skulle sitta uppe av sig själva (till skillnad från i Bitidningen), men jag blev tvungen att sätta spännband runt... Mindre snyggt. När flusterskydden var på plats hade bina börjat surra upprört inne i samhällena. Hmm, var inte meningen med flusterskydden att inte störa bina i deras ömtåliga vintervila?! Aja, det var rätt tydligt att det fanns liv i kuporna i alla fall. Nästa höst får jag se till att sätta upp skydden tidigare. Nu har jag i alla fall fått det gjort för den här vintern!

Att hålla sig inom ramarna

Det finns mängder med olika ramformat att ha i biodlingen. Ramformatet påverkar formen på kupan, så det finns t ex olika mått på uppstaplingskuporna. När man börjat med ett ramformat blir det svårt att byta senare, just för att bina sitter på ramar av ett format i en viss storlek av kupa. När man säljer bisamhällen brukar man skriva vilket ramformat samhället sitter på, "krainerbin på LN".

Jag har den vanligaste (?) ramtypen: lågnormal, LN. Alla bisamhällen jag sett har haft lågnormal, t ex i föreningsbigården. Svea är det klassiska ramformatet i Sverige. Förutom de ursprungliga formaten finns det såna som är är lika breda som ett annat, men med en del av höjden, t ex Halv Svea. Ett format som blir vanligare är 3/4 Langstroth, särskilt inom rationell biodling, förmodligen för att det är lättarbetat vid avtäckning (när man tar bort vaxlocken på honungscellerna). Namnet Langstroth kommer från mannen som utvecklade den första praktiskt användbara uppstaplingskupan på 1850-talet (!), och formatet är världens vanligaste.

Valet av ramformat påverkas lätt av vilket format som är vanligt hos kollegorna som man vill kunna ha ett utbyte med och av hur tungarbetat man vill ha det i bigården. Det får plats 20 kilo honung i en full skattlåda lågnormal. Sedan tillkommer vikten hos ramar och låda. Tungt! Halv Svea blir ju lättare att lyfta...

Gamla kupor

På senaste månadsmötet i föreningen berättade Anders Berg från Småland om sin biodling. Han var på besök även förra året, då han pratade om drottningodling, men nu var fokus på olika typer av bikupor.

När man börjar med biodling ställs man inför olika vägval. De viktigaste är valet av ras, val av format på ramarna och val av kuptyp. Det är lite knepigt att ändra sig senare eller att ha flera olika, men det går. Anders hade två olika format på ramar och båda kuptyperna, men så har han också en stor biodling...

För att förklara det här med kuptyperna så finns det trågkupor och uppstaplingskupor. Trågkuporna kan också kallas för stationära kupor. Det är som en liten träbyggnad där man kan lyfta sida och tak för att komma åt ramarna. När man bygger ut kupan sätter man i fler ramar och kan även sätta ramar i en ny våning. Trågkupor är den traditionella varianten av kupa.

Uppstaplingskuporna, även kallade vandringskupor, består av lådor med ramar i och när man bygger ut gör man det genom att sätta på nya lådor. Kuporna kan bli riktigt höga. Den här sortens kupa är den absolut vanligaste, och det är såna jag har.

Anders förklarade skillnader mellan driftsätten för de olika kuptyperna och visade bilder från sina bigårdar. Han verkade vara riktigt intresserad av att snickra, för han hade många fina kupor, en del med snickarglädje. Den äldsta kupan var en trågkupa han ärvt av sin morfar och var byggd på 1920-talet! Så länge klarar sig nog inte mina, eftersom mina bin lätt modifierar dem med sina käkar...

Jag var och la örat mot kuporna idag. Det surrade i båda. Hoppfullt!