Känslomässig berg-och-dalbana

I veckan har vi haft en ny lektion i fortsättningskursen i biodling. Vi har fått pröva på olika typer av drottningodling. Då lurar man bina till att föda upp drottningar, som man sedan kan låta para och tillsätta i avläggare (små samhällen avknoppade från större). Fördelen är att man har möjlighet att låta para drottningen på platser där bina har känd stamtavla, och/eller att man kan ha en drottning färdig för äggläggning vid tillsättning i samhällen. I de avläggare som jag har gjort tillsatte jag inte drottning, därför får jag snällt vänta på att drottningarna som bina själva dragit upp kommer igång med sin äggläggning. Det har ännu inte skett, en vecka efter kläckning, så samhället står fortfarande utan yngel.

I fredags tänkte jag sätta igång min egen drottningodling inför eventuellt behov senare i sommar. Filip och jag hämtade ett par ramar från modersamhällena med yngel i olika stadier, för att använda en av avläggarna till att dra upp drottningar. I avläggarna skulle jag först leta upp de drottningar som ännu inte börjat lägga ägg. De borde ha varit ute och parat sig under senaste veckan, men eftersom äggläggningen inte börjat så är de inte så stora och därför svåra att hitta. Så svåra att jag gav upp... Den ena behövde jag ta bort för att dess samhälle skulle vilja dra upp nya drottningar, men jag fick chansa. Jag tänkte ändå sätta till larver till ett av samhällena, och skulle det inte finnas en drottning där (en talgoxe kanske åt den under parningsflykten!?), så skulle bina börja göra drottningar av dem. Larverna ska vara mellan 24 och 36 timmar när de tillsätts för att kvalitén ska bli som bäst. Frågan är om jag har sån precision när jag lyfter över larver från yngelramen till den så kallade odlinglisten. Tur att jag har bra syn, de är ju pyttesmå.

När jag skulle ta yngelramen ur transportlådan fick jag en chock. På ramen satt en drottning från modersamhället. Under den kommande sekunden flög tankar i huvudet på mig om att jag måste leta igenom modersamhällena för att sätta tillbaka den i samhället utan drottning. I nästa sekund fick jag nästa chock, snäppet värre. Då kommenterade Filip att det faktiskt var två drottningar, och självklart var de i full strid med varandra! När jag hämtat en ram från vardera modersamhälle hade jag trots att jag kollat på dem lyckats få med drottningen från vardera samhälle! Vad är sannolikheten för det!?

Snacka om ångest. Jag for ner i lådan för att fiska upp den ena drottningen, som inte såg så kry ut. Den hade nog fått en del spö och nu låg den på botten med arbetsbin under attack. När jag fått in drottningarna i varsin behållare, brann det i skallen på mig. Vad göra? Jag ringde kursledare Lotta för råd. Samtidigt som jag pratade med henne segnade förloraren livlös ner i sin bur. Fy fan vad sorgligt det var.

Lotta sa att jag skulle sätta den överlevande drottningen i en så kallad utätningsbur och placera i ett av modersamhällena. Eftersom jag inte visste vilket samhälle drottningen hörde hemma i, behöver bina i det mottagande samhället vänja sig vid den eventuellt nya drottningen. Öppningen till buren täcks av foderdeg, som bina äter upp, och när den är uppäten har bina vant sig vid drottningen. En sån bur hade jag inte, så jag fick improvisera med de de så kallade kläckningsburar jag skulle ha till drottningodlingen.

Innan vi for tillbaka till modersamhällena larvade jag om i ett flygande fläng från en av yngelramarna i transportlådan till odlingslisten. Oj, vad effektiv jag var. Kursledarna skulle vara stolta över mig!

Sedan for vi via hemmet för att hämta foderdeg till utätningsburen. Då skedde ett mirakel. Den döda drottningen återuppstod och började röra på sig! Från förtvivlan till hopp. Himlans tur att Filip tog med även den döda drottningen. Han hade pratat om att gjuta in den som ett minne... Nu hade jag två drottningar att sätta till, även om det är osäkert hur väl den skendöda drottningen kommer klara sin uppgift.

Det här var en fruktansvärd kväll. Ingen vidare bra början på drottningodlarkarriären. Vi får se hur pigg jag är på att fortsätta med det... Jag har i alla fall ökat behovet av en drottningodling i och med trasslandet med de jag redan har. Så skönt att det är över!

Efter regn kommer inspektion i bigården

I fredags kom bitillsynsmannen för att inspektera mina bisamhällen innan de fick flyttas. Men just som vi kom till bikuporna började det regna, och då var det inte läge att inspektera. Det blev en rätt tråkig dag, för jag bara väntade och väntade på bättre väder, men när regnet la av var det för kallt...

Bättre väder var det i söndags. Då kunde inspektionen bli av. Bitillsynsmannen tittade igenom yngelrummen och luktade (!) i kuporna för att undersöka om det fanns nån sjukdom. Han kunde konstatera att det var friska samhällen! Och så var det snälla bin, tyckte han. Alla tiders!

Det är länsstyrelserna som ansvarar för bitillsynen. För biodlarna kostar det inte något att få sina samhällen inspekterade, just för att det är viktigt att förhindra smittspridning. Man måste få tillstånd för att flytta bin eller begagnad biodlingsutrustning över församlingsgränser, och det var just det jag behövde nu.

På kvällen kunde jag flytta mina två dragbiavläggare till Filips föräldrars tomt i Bromma. Innan flytten hällde jag vatten i samhällena för kylning och vattentillgång. Bina blir ju rätt uppstressade vid flytt och kan behöva hjälp med sånt. Det var ett himla surr i bakluckan!

Nu står samhällena på plats och har enligt rapporter varit riktigt aktiva! I och för sig var det skillnad mellan samhällena i början. När flustren öppnades efter flytten var det bara ena samhällets bin som promenerade ut på flusterbrädan och tittade sig omkring. Det andra flustret var tomt. Tydligen var det samma fördelning av aktiviteten nästa morgon, med tidig flygning från bara från ena kupan, men sedan var det fullt surr från båda! Så nu har jag fyra bisamhällen. Var ska det här sluta?

Dragbiavläggare och pyssel

I söndags ordnade jag med dragbiavläggare för att dämpa svärmlusten hos mina bin. Jag hade hittat hur man gör i "Boken om biodling". För vardera samhälle letade jag upp ramar med drottningceller som jag satte i en ny liten kupa som i övrigt bara hade outbyggda ramar. De nya kuporna satte jag på platsen för respektive modersamhälle, medan modersamhällena ställdes ovanpå, men med flustret åt andra hållet.

De bin som hämtar mat till samhället, dragbina, kommer nu att lämna modersamhället. För när de kommer tillbaka efter en flygtur kommer de flyga till den nya kupan, eftersom de tror att det är där de bor. Mycket av svärmlusten sitter hos dragbina, så nu borde mina samhällen ge upp alla tankar på att dela upp sig. Dragbina är ju nöjda också, eftersom de fått ett nytt bo.

Här är en drottningcell med en liten larv som badar i den speciella fodersaft som ges till larver som bina vill ska bli drottning, så kallad drottninggelé.

Tyvärr kunde jag inte utöka platsen för modersamhällena. Tydligen är det bara att ösa på med tomma skattlådor åt bina, så att de inte känner att det är trångt åt dem, men jag har inte haft mina skattlådor klara. Förrän nu. I veckan har jag och Filip kämpat med att bygga nya. Sent igår blev vi klara, och nu borde färgen ha torkat. Det är ju sånt här man ska göra vintertid när bina är i dvala, inte på sommaren när man redan vill ha allt färdigbyggt!

I veckan har jag också väntat på att bitillsynsmannen ska återkomma om när han kan komma på besök. Jag vill flytta dragbiavläggarna till en ny bigård hos Filips föräldrar i Bromma, och eftersom bina då skulle flyttas över en församlingsgräns behöver de besiktigas av bitillsynsman. När jag pratade med honom senast så slutade det med att han ville behandla bina mot varroa med myrsyra. Jag tyckte det lät konstigt, och när jag kollat runt har jag fått medhåll. Myrsyran kan sätta sig i honungen, så den ska bara användas efter att honungen skördats. Dessutom kan bina ta skada, så man vill inte använda den i onödan. Hoppas tillsynsmannen ändrar sig när han inspekterar samhällena, när det nu blir...

Just nu doftar det vax i lägenheten. Jag har handlat fler ramar (i det mindre HLS-formatet för att minska vikten på skattlådorna) och vaxmellanväggar (som bina bygger ut sina vaxkakor från). Nu har jag satt in mellanväggar i hälften av ramarna, så att jag har det jag behöver närmsta veckan i alla fall!

Trångt i kupan

När jag kollade i kuporna senast var det trångt åt stackarna. Och de tänkte göra nåt åt saken... I båda kuporna hade bina byggt drottningceller som det fanns larver i. Det är ett tecken på att bina vill svärma, dvs halva samhället lämnar kupan med gamla drottningen när en ny drottning kryper ur sin cell. Men jag vill behålla mina bin! Jag fick leta igenom alla ramar noggrannt och ta bort blivande drottningar. På bilden kanske det är tvillingar på gång, åtminstone var det två drottningceller som satt ihop! Jag gav bina mer utrymme, och håller på att förbereda en annan åtgärd för att minska svärmlusten. Mer om det i nästa inlägg.

I veckan har jag funderat kring vilket ramformat jag ska fortsätta med. Nu har jag valt att använda lägre ramar. På så sätt fördelas honungen i fler lådor, så varje lådlyft blir lättare. Det var när jag lyfte en full låda häromveckan som jag började oroa mig för att bära på tunga skattlådor. Mindre lådor ska underlätta.

När jag kollade igenom ramarna i kuporna traskade ett bi runt med en extra last på ryggen: ett varroakvalster... Det finns säkert flera såna, men jag har aldrig sett levande kvalster sitta så där och suga kroppsvätska ur bina.

Alla bin inte tama

Flera gånger när jag varit vid kuporna har jag sett bin som inte riktigt ser ut som mina, men visst är det bin. De har flugit omkring i rabatter och gräsmatta och grävt och haft sig. Gissningsvis är det solitärbin det är fråga om, alltså ensamlevande bin till skillnad från sociala bin (t ex tambin). Som biodlare får man verkligen upp ögonen för andra kryp än sina egna (och för all växtlighet som ju är potentiell biföda!). Biet på bilden och filmen nedan hade till slut grävt ner sig helt i rabatten.

Pollenprognos i flera färger

Nu under våren finns det gott om folk som plågas av pollen. Bina däremot är helt beroende av det för uppfödning av yngel. Så när jag hör pollenprognoser ger det mig en fingervisning om vad bina drar in just nu. Olika växters pollen är i och för sig olika viktiga för bina. Till exempel betyder inte björk- och gräspollen så mycket för bina. Sälg, al och alm däremot är fina grejor!

Senast vi var vid kuporna skördade jag mitt första pollen. Dagen innan hade jag stängt gallret i pollenfällan, så bina blev tvungna att klämma sig igenom små hål för att komma in i kupan. De som samlat pollen har klumparna sittande på utsidan av bakbenen. Klumparna kommer inte genom gallret utan hamnar i korgen under.

Jag blev glatt överraskad över hur mycket pollen det blivit på ett dygn. Under en säsong samlar ett samhälle 30 kg, så det är klart det blir en del. Den nyfångade humlan kunde sedan få nyskördat pollen, till skillnad från de tidigare humlorna som fick torkat.

Här är en bild på en av vaxkakorna i kupan där man ser hur pollenet sorteras efter sort i cellerna. Pollen finns i fler färger än gult! Gissningsvis kommer det blå pollenet från scilla.

Starka samhällen och en ny humla

I veckan var jag på månadsmöte i biföreningen. När jag pratade med biodlarkollegerna visade det sig att mina samhällens yngelklot på 5-6 ramar tyder på starka samhällen! Och jag som trodde de var svaga... Trevlig vändning.

Idag var vi vid kuporna. På vägen dit stannade vi till vid en massa rosa körsbärsträd som blommade för fullt. Horder av surrande bin fanns det!

När jag tittade in kuporna fanns det ännu mer yngel än senast. Jag bytte ordning på kupornas lådor. På så sätt hjälper man drottningen att utnyttja en större del av kupan. I illustrationen är kupan sedd från sidan och det grå området är yngelklotet, som efter skiftet av lådor utökar mot mitten av kupan.

När jag just blivit klar i kuporna kom jag på att jag ju skulle hänga in drönarramar som varroabekämpning, så det var bara att öppna igen och ordna med det. (I drönarramen får bina bygga fritt och föredrar då att ha drönarynglet där. Varroakvalstret föredrar drönaryngel, så ramen kommer att fungera som en fälla för varroan.)

Under hela tiden jag höll på i kuporna pågick ett vattenkrig för fullt mellan barnen på gatan, men trots vissa störningsmoment tyckte jag att det gick rätt bra med bina.

Ja, just det, Filip fångade en mörk jordhumla som förirrat sig in i svägerskans hus. Så nu blir det ett nytt försök till hummelodling. Många humlor man ser ute verkar ju snarare leta efter bon än leta mat åt yngel, så det är förhoppningsvis inga småttingar hemma och väntar på den här humlan. Med lite ändrad skötselstrategi hoppas jag att den trivs bättre än de tidigare. Hon sörplar just nu i sig sockerlösning, så det är ju en bra början i alla fall!