Ingen lindhonung

Nu är jag tillbaka från en tågluff i Öst-/Centraleuropa. Så klart har jag spanat av honung i butikshyllor. Idel flytande. Bland annat var vi i Ungern, som man ju kan hitta en del akaciahonung från i svenska butiker. Vid ett tillfälle for en bigård förbi utanför tågfönstret i det knastertorra bergslandskapet i Kroatien. Kan det bli någon honung i den hettan? Åtminstone fanns det några honungsstånd på marknaden i Split.

Väl hemma igen skyndade jag till mina bigårdar för att kolla läget. Det var hög tid att spärra ner drottningen på en låda för att inte ynglet ska vara för utspritt mellan ramarna vid invintringen. Redan innan resan hade jag sorterat om bland ramarna så ljusa fina ramar finns i nedersta lådan som alltså blir den som bina ska övervintra i.

I Bromma ville jag skatta honung, som jag ju hoppades skulle vara lindhonung. Tyvärr inte, åtminstone inte enligt bedömningen hittills. På bilden pågår provsmakning i bigården direkt från honungsramarna.

Linden blommade när jag var bortrest, men det är ju inte varje år den ger nektar. Jag skördade och slungade ändå den honung som samlades in under treveckorsperioden. 37 kilo på tre samhällen. Nu är den ympad för att kristalliseras. Tyvärr glömde jag att tappa upp icke-kristalliserad nyslungad honung för försäljning... Spekulanterna får vänta till nästa skörd, slutskattningen, som gissningsvis blir om cirka två veckor.

Jag har haft funderingar på att sälja ett par produktionssamhällen efter "linddraget" för att minska skörden, men det verkar det inte bli något av med. Dessutom har en biodlingskollega sagt att draget är över, så det kommer kanske inte in så mycket mer honung att ta hand om. Jag såg själv att bina tagit hål på en del vaxlock, som för att börja äta av förråden. Kanske bäst det!? Men det finns en hel del honung kvar i kuporna, särskilt i Hässelby där jag bara skattat en gång. Jag verkar ha förlikat mig med tanken på att ta hand om honungen. Vill jag sedan sälja samhällen gör jag det till våren när jag vet hur övervintringen gått.

I kalkyngelsamhället skulle jag ju byta drottning för att få ordning på problemet. Lättare sagt än gjort. När jag stod där med gamla drottningen framför mig och skulle ha ihjäl henne tog det emot. Ångest och funderingar på alternativ lösning. För att döda en insekt. Till slut så kom Filips pappa till räddning och knipsade med sekatören. Jag tittade inte. Nu tar det emot att titta på bilderna på henne, vars liv jag så abrupt avslutade. När borttagandet av drottningen var avklarat slog jag ihop samhället med en av avläggarna, och lade tidningspapper emellan.

Avläggaren hade tidigare fått alla bin från parningskuporna som jag tagit drottningarna från. Då avskiljde jag också de olika fraktionerna bin med tidningspapper. Tanken är ju att bina ska vänja sig vid nya drottningens doft innan de hunnit gnaga sig igenom pappret. På marken under kupan hittade jag ett täcke av smulor som på bilden nedan. Bina har verkligen fått arbeta. Två tidningssidor har de helt tagit bort från kupans insida!

Honungsslit och mer kalkyngel...

Senaste veckan har jag slitit med all honung. Med så här många samhällen (fem produktionssamhällen) blir det en del, 88 kilo. Då har jag ändå avknoppat åtta avläggare vid det här laget.

Fredagskvällen förra veckan hade jag tänkt skatta och slunga, men först kl 20 var jag klar med skattningen, så slungningen fick vänta till dagen efter. Och tur var väl det, för det tog också tid. Hade slungningen blivit av på fredagen hade den varit klar vid tvåtiden på natten... Den gick ändå rätt bra, tack vare fin hjälp från Filip.

Nu har jag ympat och burkat honungen. Mycket honung tar mycket tid, men nu står den för kristallisering i kyl. Som tur är så fick jag en fräsch kyl gratis, annars hade jag inte haft plats för alla burkar.

När jag skulle tappa upp honung på en burk så tappade jag fokus totalt. Ca ett kilo honung gick förlorat när det hamnade utanför burken...

Nu hoppas jag att linden ska ge nektar i år också. Den slog ju ut i veckan. Precis som förra året så slog lindarna här i Vällingby ut några dagar innan de i Bromma.

Under veckan har jag fått tillbaka drottningarna som jag haft för parning på parningsstationen på Västra Högholmen, så jag gjorde varsin avläggare åt dem. De här tänker jag inte sälja, så nu behöver jag minska antalet samhällen på annat vis, kanske ska jag sälja produktionssamhällen efter linddraget.

Jag räknade nedfallet av varroa igår. I genomsnitt har jag väldigt lite varroa. Undrar om det berodde på dubbel behandling i fjol (myrsyra + oxalsyra). Ett samhälle hade samma nivå som för ett år sedan, ca 2 kvalster per dag, men det är ändå rätt OK.

Vid nedfallskontrollen så upptäckte jag att ett av samhällena hade kalkyngel... Det var från det samhälle jag gjort avläggaren som hade kalkyngel i förra inlägget. Det mörka dammet har jag sett tidigare i det här samhället, men inte tänkt så noga på, men nu när man jämförde nedfallet med det från en annan kupa så blev det rätt tydligt att det är något på tok. Jag får använda en av mina drottningar från Västra Högholmen till att ersätta drottningen i kalkyngelsamhället. Det borde hjälpa.

Första bi-försäljningen, första kalkynglet

Nu har jag hunnit sälja fyra avläggare och ytterligare fyra drottningar. Två avläggare till står redo och kommer hämtas nästa vecka. Efter att de första två avläggarna hämtats av köparen så var allt helt OK, men efter att nästa två lämnat bigården tycker jag att det börjat bli lite glest bland kuporna... Hur kan jag lämna iväg mina små bin så där. Inte att jag tror att de kommer fara illa, men jag har hunnit vänja mig vid så många samhällen. När de var som flest så var hade jag elva kupor, varav nio i Bromma, där jag ägnat större delen av min tid i sommar. Det är där som jag har (tagit mig) plats för lite fler kupor.

Senaste köparen ringde och hörde sig för ett antal gånger om han inte skulle få sina avläggare snart. En avläggare tänkt för honom var lite trög i starten. Trots att jag gjorde enligt skolboken, så blev det kalkyngel i den. Gissningsvis fyllde jag den med för lite bin i förhållande till mängden yngel, så att bina hade svårt att hålla värmen. Kalkyngel orsakas av en svamp som trivs när temperaturen blir något under den normala för ynglet, som när det blir angripet blir "mumier". Först är de vita och sedan när svampen bildar sporer så blir de svarta. På kupbottnen låg både vita och svarta mumier, men inte så många, och sedan jag fyllt på med bin så har problemet försvunnit. Men innan dess så hann en annan avläggare växa till sig, så köparen fick den istället.

Jag hade fått intrycket att köparen haft bin sedan tidigare, men när han hämtade dem så visade det sig att de var hans första. Inte konstigt att han var så angelägen. Tydligen skulle han ställa upp dem vid en koloniförening, och när kuporna inte kunde hämtas den dag vi först talat om, så blev tydligen kolonisterna oroliga och undrat om det inte skulle komma några bin. Kul att bina var så eftertraktade!