lördag 28 augusti 2010

Bitömmarbottnar och slutskattning

Dagen innan slutskattningen (för ett par veckor sedan) kom jag hem från en segeltur och satte genast in nyinskaffade bitömmarbottnar i två av kuporna för att testa om det fungerar. Tanken med en bitömmarbotten är att när man satt den under skattlådorna i kupstapeln så ska bina kunna passera ut ur skattlådorna, men inte kunna ta sig tillbaka, så man kan lyfta av hela lådor istället för att plocka ram för ram och borsta av bina. Det visade sig att jag satte dit bottnarna för nära inpå skattningen, för det var kvar en hel del bin i skattlådorna efter ett dygn. Fast det var tydligt att dragbina lämnat skattlådorna, för när bina ovanför bitömmarbottnarna skulle borstas av så flög inte så många av dem omkring, till skillnad från bin i andra skattlådor. Dragbina är förstås de första att traska genom bitömmarbottnen för att flyga efter mer nektar.

När jag arbetade i samhällena så här dagen innan skattning var bina riktigt aggressiva. Draget var förstås slut och bina ville desperat försvara sina honungsförråd. Som tur var så var de lugnare dagen därpå när jag skulle hämta sista honungen.

Det tog en heldag att skatta alla sex samhällen i de två bigårdarna. Cirka 160 ramar borstades av. Jag är ingen racerbiodlare direkt. Att det ska ta sån tid. Häftigt att se bina som marscherar in i kupan efter att borstats ner framför den. Nu har samtliga samhällen en låda. Först var det riktigt mycket bin som hängde på utsidan av kupan. På bilden nedan, dagen efter skattning, hängde det fortfarande några få bin på utsidan, senare inga alls, trots bara drygt en femtedel av det tidigare utrymmet.

Kupa efter skattning

I Hässelby hade jag gjort en ny nedfallsundersökning av varroa, denna gång med de vanliga inläggen, eftersom jag inte litade på nollresultatet från innan semestern som jag fick vid nedfallsundersökningen med SBR-bottnen. Det visade sig inte vara mer än 1 respektive 3 kvalster under en period om cirka 10 dagar. Det är bara ett av samhällena som haft kvalster i nivå med tidigare år, övriga riktigt lite. Bra!

måndag 9 augusti 2010

Förberedelser för slutskattning

Jag var idag och bökade runt i samhällena i Bromma. Jag har låtit bina slicka rent avtäckningsvax och några lådor med urslungade ramar från tidigare slungningar som jag nu tog bort.

Jag passade också på att räkna yngelramar. Genomsnittet var fyra yngelramar per samhälle. Det är märkbart mindre än förra året då det var sex yngelramar per samhälle. Hoppas att det inte gör något. Har jag gjort för många avläggare...?

Jag gav den kvarvarande avläggaren ett par yngelramar från det starkaste samhället, som ju kom till när jag slog ihop ett samhälle med en avläggare.

Nu laddar jag upp inför helgen, då jag planerat att slutskatta och slunga. Om inte bina hittar drag förstås, om jag nu skulle märka det på dem... Jag har gjort en del förberedelser, som att diska den nya honungstunna jag köpt, för att inte behöva göra sånt när jag borde skatta och slunga. Ska jag våga mig på en gissning, så tror jag det kan finnas sammanlagt 100-120 kilo honung kvar i de fem modersamhällena, även om det var rätt många torra ramar i Bromma idag.

onsdag 4 augusti 2010

Etikettering av honungsburkar

Första skörden för i år, som jag slungade 3 juli, tog jag ut från kristallisering i kylskåp i förra veckan för att ge plats för nästa. Jag skrev ut etiketter, och skar ut dem. Tidigare har jag använt en skärmaskin som fungerar sådär, men efter att Filip framhärdat i att det faktiskt går bra med brytbladskniv och linjal, så gjorde jag så. Det gick bra, även att skära flera ark samtidigt, så det var tidsbesparande.

Jag använder gummerat papper (OBS, det är inte A4 som det anges i länken utan Letter-storlek), dvs som man fuktar för att det ska bli klistrigt. Fördelen är att jag kan skriva ut hemma och kan göra små serier. Mer flexibelt, alltså. Dessutom är etiketterna jättelätta att ta bort efter användning. Bara att blöta och dra bort, till skillnad från andra etiketter som kräver diverse tveksamma kemikalier för att gå bort. Med mina etiketter så går det lättare att återanvända burkarna.

Att fukta pappret när etikettering ska ske är lite bökigt. Det är svårt att fukta lagom mycket med svamp, även om pappret är rätt tolerant. Där har Filip kommit på finessen att det ju bara är att ta ut burkarna från kylen när kristalliseringen är klar och ställa i rumstemperatur. Den fukt som då kondenserar på glaset är perfekt att fästa etiketterna med. Fuktningsmomentet går därför att skippa! Att etikettera fuktiga burkar med "vanliga" etiketter går inget vidare. Det slet jag med när biföreningen skulle sälja burkar just inkomna från kylan för att säljas på trädgårdsmässan. Svårt att få att fästa!

250-gramsburken som får etikett ovan innehåller honung smaksatt med citron. Jag tänkte det kunde vara kul att testa, även om jag vet att honungen kan stå på egna ben. Det breddar ju sortimentet och det finns ett intresse bland kunderna. Jag använde 6 ml eterisk citronolja till 9 kilo honung, och då tog inte citronsmaken över för mycket. I övrigt har honungen främst tappats på 700-gramsburkar, mest för att honungen tar sån tid att tappa. Första skörden förra året hamnade i 500-gramsburkar, sedan tröttnade jag när skördarna ökade...

Nedan står första omgången burkar på torkning efter etiketteringen och på andra bilden färdig i kartong. Nu har de första burkarna kristalliserad honung sålts. Dessutom har jag lejt Filips systersöner att sälja honung. De har fått en fin skylt vid uppfarten, "Säljes: Honung från egen bigård", och så klart är det burkarna med honung från just samhällena på deras tomt som de fått att sälja.

En del biodlingsarbete sker vid datorn. Förutom bloggandet, så har jag en dagbok för vad jag gör i varje samhälle och en logg över när och hur jag hanterat honungen. Fast i fallet nedan så är det bokföring på gång...

tisdag 3 augusti 2010

Bisamhälle i Wien-stock

Filip hittade fler biodlingsbilder från tågluffen. Här är jag på Naturhistoriska muséet i Wien. Där fanns ett bisamhälle i en stock, med tittfönster och en lång gång till flustret utanför fönstret. Det var intressant att se hur ett samhälle har det med enbart vildbygge! Det var riktigt varmt i muséet, så bina stod på rad i det långa flusterröret och fläktade för att ventilera.