Från tidningsartikel till lindhonung

När jag under en rast på mitt förra jobb läste tidningen fick jag syn på en artikel som gjorde mig nyfiken på det där med biodling. OK, jag är inte invandrare och inte kvinna, men inte heller en äldre herre som de flesta biodlare verkar vara... Jag har nog läst lite om biodling tidigare och varit lite intresserad, men det var på den tiden jag fantiserade om att ha en hel bondgård (kanske är inte de fantasierna helt över...) så biodlingen drunkade nog lite i det övriga. Nu materialiserade sig intresset till handling. Jag hörde av mig till Sundbybergs och Spångaortens Biodlareförening och var sedan med på näst sista träffen i föreningsbigården innan "vintern" (mitten av september). Då höll bina på att få foder och jag fick titta in i kupan där de surplade sockerlösning. Jag hörde att Lotta i styrelsen eventuellt skulle hålla en biodlingskurs till hösten. Jag kontaktade henne och tydligen tillräckligt många andra, för kursen blev av. Fem höstkvällar samlades sju biodlaraspiranter hos Lotta i hennes lokal i Kyrkhamn i Hässelby, så långt västerut man kommer i Stockholm. Där lärde vi oss om biodlingens mysterier växlat med fika och provsmakning av olika sorters honung. Ljunghonungen var god, rapshonungen den med, och så maskroshonungen... Honung är gott helt enkelt. Fast lindhonungen blev min absoluta favvosort!