Ingen lindhonung

Nu är jag tillbaka från en tågluff i Öst-/Centraleuropa. Så klart har jag spanat av honung i butikshyllor. Idel flytande. Bland annat var vi i Ungern, som man ju kan hitta en del akaciahonung från i svenska butiker. Vid ett tillfälle for en bigård förbi utanför tågfönstret i det knastertorra bergslandskapet i Kroatien. Kan det bli någon honung i den hettan? Åtminstone fanns det några honungsstånd på marknaden i Split.

Väl hemma igen skyndade jag till mina bigårdar för att kolla läget. Det var hög tid att spärra ner drottningen på en låda för att inte ynglet ska vara för utspritt mellan ramarna vid invintringen. Redan innan resan hade jag sorterat om bland ramarna så ljusa fina ramar finns i nedersta lådan som alltså blir den som bina ska övervintra i.

I Bromma ville jag skatta honung, som jag ju hoppades skulle vara lindhonung. Tyvärr inte, åtminstone inte enligt bedömningen hittills. På bilden pågår provsmakning i bigården direkt från honungsramarna.

Linden blommade när jag var bortrest, men det är ju inte varje år den ger nektar. Jag skördade och slungade ändå den honung som samlades in under treveckorsperioden. 37 kilo på tre samhällen. Nu är den ympad för att kristalliseras. Tyvärr glömde jag att tappa upp icke-kristalliserad nyslungad honung för försäljning... Spekulanterna får vänta till nästa skörd, slutskattningen, som gissningsvis blir om cirka två veckor.

Jag har haft funderingar på att sälja ett par produktionssamhällen efter "linddraget" för att minska skörden, men det verkar det inte bli något av med. Dessutom har en biodlingskollega sagt att draget är över, så det kommer kanske inte in så mycket mer honung att ta hand om. Jag såg själv att bina tagit hål på en del vaxlock, som för att börja äta av förråden. Kanske bäst det!? Men det finns en hel del honung kvar i kuporna, särskilt i Hässelby där jag bara skattat en gång. Jag verkar ha förlikat mig med tanken på att ta hand om honungen. Vill jag sedan sälja samhällen gör jag det till våren när jag vet hur övervintringen gått.

I kalkyngelsamhället skulle jag ju byta drottning för att få ordning på problemet. Lättare sagt än gjort. När jag stod där med gamla drottningen framför mig och skulle ha ihjäl henne tog det emot. Ångest och funderingar på alternativ lösning. För att döda en insekt. Till slut så kom Filips pappa till räddning och knipsade med sekatören. Jag tittade inte. Nu tar det emot att titta på bilderna på henne, vars liv jag så abrupt avslutade. När borttagandet av drottningen var avklarat slog jag ihop samhället med en av avläggarna, och lade tidningspapper emellan.

Avläggaren hade tidigare fått alla bin från parningskuporna som jag tagit drottningarna från. Då avskiljde jag också de olika fraktionerna bin med tidningspapper. Tanken är ju att bina ska vänja sig vid nya drottningens doft innan de hunnit gnaga sig igenom pappret. På marken under kupan hittade jag ett täcke av smulor som på bilden nedan. Bina har verkligen fått arbeta. Två tidningssidor har de helt tagit bort från kupans insida!