Höstaktiviteter i bigård och på försäljningsfront

Nu var det ett tag sedan jag tappade honung på burkar, men jag tänkte bara visa en pryl som var till hjälp. Filip ordnade med en svängbar arm med ett decilitermått längst ut. Den förde jag in under kranen när jag inte ville att det skulle hamna utanför när jag byter burk. Annars tar det en så lång tid innan det slutar rinna och man kan byta burk.

Som man kunnat läsa i tidigare kommentarer här på bloggen så har jag sålt en del honung till en ICA-butik i Bromma (korsningen Spångavägen/Bällstavägen). Det känns lite speciellt att ha sina burkar på butikshyllan. Just nu är mina burkar både i hyllan och i en stapel i butiken.

En liten fuling av butiken bara: hälften av burkarna är ju från Hässelby, men på hyllkanten nämns enbart Bromma. Det framgår i alla fall av etiketterna om burken har honung från Hässelby eller Bromma. Det är hur som helst närodlat...

Rent ekonomiskt är det däremot ingen höjdare. Det blir ju mindre betalt när man säljer stora mängder, och när man inte är momsregistrerad och inte kan dra av moms på inköp så är det ytterligare en sämre affär. Aja, det var mindre än hälften av honungen som gick den vägen. Av den övriga honungen har en tredjedel gått åt. Kul att den uppskattas!

När man säljer sin honung i butik eller på marknad så bör man ha ett sigill på burkarna för att burkarna inte ska kunna öppnas och mixtras med utan att det syns. Därför hjälpte Filip mig att göra ett eget sigill, eftersom de man köper skär sig mot min etikett som ju är rätt stilren. Vi fotade en "honungssked" som det rann nyslungad honung från. Bilden skrevs ut på ett etikettsark (3x8 etiketter på A4) med två spegelvända bilder per etikett, som sedan skars i två sigill. Det var rätt effektivt.

I bigårdarna försöker jag få samhällena att dra ner foder. De har fått 24 kilo bifor per samhälle. De flesta samhällen har uppskattningsvis 5 kilo kvar i sina biforhinkar. Nu är det för kallt för att de ska dra ner något vidare snabbt. De har gissningsvis redan tagit emot så mycket att de klarar sig, men jag försöker lite till.

I helgen ställde jag en stapel med tomramar för ättiksyrabehandling för att vaxet inte ska angripas av vaxmott och för att ta död på nosemasporer. Trots höjden på stapeln så är det inte alla ramar, men jag har inte fler lådor lediga. 2-3 tomma lådor går åt för varje samhälle när jag fodrar (biforhinken står i tomlåda) och dessutom har en tomlåda under samhället för att få luftväxling. När fodringen är över så kan jag ättiksyrabehandla övriga ramar.

Ättiksyran står överst i stapeln i en behållare med tidningspapper för ökad avdunstning.

Ättiksyra av rätt koncentration är svår att få tag på på annat håll än biredskapsbutiken. Jag hade hoppats kunna hitta det i färghandel eller på apotek för att köpa på vägen hem från jobbet, men icke! Det går att beställa från kemikalieleverantörer, men då krävdes det en minsta beställningsvolym som var för stor... Jag har ändå tur att det bara är 20 minuters cykeltur till butiken.

Igår var jag på Kyrkhamnsdagen i västra Hässelby. Där var Lotta och Preben och höll i honungsprovning och visade en demonstrationskupa. För första gången har jag nu provsmakat ett gäng sorthonungar: blåbär, apelsin, äpple och timjan. Vad honung kan smaka olika! Testa själv en honungsprovning på biblioteket i Solna centrum torsdag 23 september, se länk.

Sista rycket

Nu har jag avslutat sysslorna med biodlingen för i år. Jag hade två saker kvar att göra: dels att sätta på flusterskydd, dels att behandla gamla ramar mot vaxmott.

Sedan förra vintern hade jag två flusterskydd. Sedan dess har ju antalet kupor ökat, så nu behövs fler. Skydden gör att fåglar inte kommer åt att picka på flusterbrädan och på så vis locka ut pömsiga bin att äta. Att ett eller annat bi blir uppätet är inte det allvarliga, utan att bisamhällets vinterdvala blir störd. Buller i allmänhet kan leda till att bina går på toaletten inne i kupan, med risk för sjukdom.

Den här gången gjorde jag en enklare modell av flusterskydd än senast. Det tog ett tag att fundera fram hur jag skulle konstruera skydden, sedan var de mycket enkla att göra. Jag gjorde en avlång bit masonit att sätta framför flustret, med en utsågad öppning. Sedan häftade jag fast kycklingnät vid masoniten som jag böjde till runt fluster och flusterbräda. Skyddet knöt jag och Filip fast runt kupan.

Förra årets flusterskydd var mer ambitiösa, och krävde lite mer arbete och material. Det har visat sig att de är bättre än årets på så vis att de hindrar snö från att täppa till flustret. Inte för att bina behöver använda flustret vid tiden på året som det är snö, men flustret är en del av ventilationen i kupan. Ventilationen i mina kupor sker främst genom botten, så det är nog inget större problem.

Den här vintern har jag ett större lager av ramar med utbyggt vax än förra. För att undvika att vaxmott förstör vaxet i ramarna har jag nu behandlat ramarna med ättiksyra. Det är många syror som kommer till användning inom biodlingen! Jag har ställt lådorna med ramar utomhus - kyla motverkar också vaxmott - och satt en burk med isättika i stapeln med lådor. Tyvärr är inte stapeln så tät som man skulle önskat, så lite senare kände man lukten av ättikan i trädgården. Jag förstår att man inte ska behandla vaxet inomhus! Förutom att den luktar är syran korrosiv.

Nu med all snö är kuporna sötare än nånsin!