söndag 31 maj 2009

Känslomässig berg-och-dalbana

I veckan har vi haft en ny lektion i fortsättningskursen i biodling. Vi har fått pröva på olika typer av drottningodling. Då lurar man bina till att föda upp drottningar, som man sedan kan låta para och tillsätta i avläggare (små samhällen avknoppade från större). Fördelen är att man har möjlighet att låta para drottningen på platser där bina har känd stamtavla, och/eller att man kan ha en drottning färdig för äggläggning vid tillsättning i samhällen. I de avläggare som jag har gjort tillsatte jag inte drottning, därför får jag snällt vänta på att drottningarna som bina själva dragit upp kommer igång med sin äggläggning. Det har ännu inte skett, en vecka efter kläckning, så samhället står fortfarande utan yngel.

I fredags tänkte jag sätta igång min egen drottningodling inför eventuellt behov senare i sommar. Filip och jag hämtade ett par ramar från modersamhällena med yngel i olika stadier, för att använda en av avläggarna till att dra upp drottningar. I avläggarna skulle jag först leta upp de drottningar som ännu inte börjat lägga ägg. De borde ha varit ute och parat sig under senaste veckan, men eftersom äggläggningen inte börjat så är de inte så stora och därför svåra att hitta. Så svåra att jag gav upp... Den ena behövde jag ta bort för att dess samhälle skulle vilja dra upp nya drottningar, men jag fick chansa. Jag tänkte ändå sätta till larver till ett av samhällena, och skulle det inte finnas en drottning där (en talgoxe kanske åt den under parningsflykten!?), så skulle bina börja göra drottningar av dem. Larverna ska vara mellan 24 och 36 timmar när de tillsätts för att kvalitén ska bli som bäst. Frågan är om jag har sån precision när jag lyfter över larver från yngelramen till den så kallade odlinglisten. Tur att jag har bra syn, de är ju pyttesmå.

När jag skulle ta yngelramen ur transportlådan fick jag en chock. På ramen satt en drottning från modersamhället. Under den kommande sekunden flög tankar i huvudet på mig om att jag måste leta igenom modersamhällena för att sätta tillbaka den i samhället utan drottning. I nästa sekund fick jag nästa chock, snäppet värre. Då kommenterade Filip att det faktiskt var två drottningar, och självklart var de i full strid med varandra! När jag hämtat en ram från vardera modersamhälle hade jag trots att jag kollat på dem lyckats få med drottningen från vardera samhälle! Vad är sannolikheten för det!?

Snacka om ångest. Jag for ner i lådan för att fiska upp den ena drottningen, som inte såg så kry ut. Den hade nog fått en del spö och nu låg den på botten med arbetsbin under attack. När jag fått in drottningarna i varsin behållare, brann det i skallen på mig. Vad göra? Jag ringde kursledare Lotta för råd. Samtidigt som jag pratade med henne segnade förloraren livlös ner i sin bur. Fy fan vad sorgligt det var.

Support om biodlingen

Lotta sa att jag skulle sätta den överlevande drottningen i en så kallad utätningsbur och placera i ett av modersamhällena. Eftersom jag inte visste vilket samhälle drottningen hörde hemma i, behöver bina i det mottagande samhället vänja sig vid den eventuellt nya drottningen. Öppningen till buren täcks av foderdeg, som bina äter upp, och när den är uppäten har bina vant sig vid drottningen. En sån bur hade jag inte, så jag fick improvisera med de de så kallade kläckningsburar jag skulle ha till drottningodlingen.

Innan vi for tillbaka till modersamhällena larvade jag om i ett flygande fläng från en av yngelramarna i transportlådan till odlingslisten. Oj, vad effektiv jag var. Kursledarna skulle vara stolta över mig!

Omlarvning

Sedan for vi via hemmet för att hämta foderdeg till utätningsburen. Då skedde ett mirakel. Den döda drottningen återuppstod och började röra på sig! Från förtvivlan till hopp. Himlans tur att Filip tog med även den döda drottningen. Han hade pratat om att gjuta in den som ett minne... Nu hade jag två drottningar att sätta till, även om det är osäkert hur väl den skendöda drottningen kommer klara sin uppgift.

Det här var en fruktansvärd kväll. Ingen vidare bra början på drottningodlarkarriären. Vi får se hur pigg jag är på att fortsätta med det... Jag har i alla fall ökat behovet av en drottningodling i och med trasslandet med de jag redan har. Så skönt att det är över!

Tillsättning av drottning

1 kommentar:

Esbe sa...

:/

Men även om det är jobbigt när det inte går perfekt, så är det en lärdom. Jag är jättefascinerad över att få följa arbetet med biodlingar!
Önskar dig lycka med drottninguppfödning fortsättningsvis!