Bitömmarbottnar och slutskattning

Dagen innan slutskattningen (för ett par veckor sedan) kom jag hem från en segeltur och satte genast in nyinskaffade bitömmarbottnar i två av kuporna för att testa om det fungerar. Tanken med en bitömmarbotten är att när man satt den under skattlådorna i kupstapeln så ska bina kunna passera ut ur skattlådorna, men inte kunna ta sig tillbaka, så man kan lyfta av hela lådor istället för att plocka ram för ram och borsta av bina. Det visade sig att jag satte dit bottnarna för nära inpå skattningen, för det var kvar en hel del bin i skattlådorna efter ett dygn. Fast det var tydligt att dragbina lämnat skattlådorna, för när bina ovanför bitömmarbottnarna skulle borstas av så flög inte så många av dem omkring, till skillnad från bin i andra skattlådor. Dragbina är förstås de första att traska genom bitömmarbottnen för att flyga efter mer nektar.

När jag arbetade i samhällena så här dagen innan skattning var bina riktigt aggressiva. Draget var förstås slut och bina ville desperat försvara sina honungsförråd. Som tur var så var de lugnare dagen därpå när jag skulle hämta sista honungen.

Det tog en heldag att skatta alla sex samhällen i de två bigårdarna. Cirka 160 ramar borstades av. Jag är ingen racerbiodlare direkt. Att det ska ta sån tid. Häftigt att se bina som marscherar in i kupan efter att borstats ner framför den. Nu har samtliga samhällen en låda. Först var det riktigt mycket bin som hängde på utsidan av kupan. På bilden nedan, dagen efter skattning, hängde det fortfarande några få bin på utsidan, senare inga alls, trots bara drygt en femtedel av det tidigare utrymmet.

I Hässelby hade jag gjort en ny nedfallsundersökning av varroa, denna gång med de vanliga inläggen, eftersom jag inte litade på nollresultatet från innan semestern som jag fick vid nedfallsundersökningen med SBR-bottnen. Det visade sig inte vara mer än 1 respektive 3 kvalster under en period om cirka 10 dagar. Det är bara ett av samhällena som haft kvalster i nivå med tidigare år, övriga riktigt lite. Bra!