Från kupa till burk på en förmiddag

Idag bestämde jag mig att ta ut en skörd att burka som nyslungad honung. Regnet hängde i luften, men jag skulle på kalas, så det kunde vara kul att få med sig en burk.

Det blev några enstaka ramar som jag skattade från några av kuporna. Igår kollade jag vattenhalten med refraktometern i några ramar för att få en känsla för vilka som var OK att ta.

Förra helgen förberedde jag slungan och städade biboden, så det bara skulle vara att sätta igång när det väl var dags att slunga. Eftersom det inte var så stor del av honungen som var täckt med vax så brydde jag mig inte om att diska avtäckningsbordet, utan höll ramarna direkt i handen och avtäckte vaxet direkt ner i hinken jag samlar vax i.

När väl allt var slungat gällde det att få ut så mycket som möjligt ur slungan. Det är sånt sug efter honung, särskilt bland Filips kolleger. Varje extra burk skulle tacksamt tas emot!

En av ramarna var helt kristalliserad, gissningsvis en foderram från i höstas. Jag trodde jag sorterat ut alla såna överblivna ramar att användas i avläggare, men här hade jag gjort en miss. Ramen får sparas till nästa omgång avläggare.

I år har jag skaffat en ny finsil för att få honungen ännu bättre. Tyvärr fick jag fel silställ till, så jag använde istället saftsilens ställ.

På bilden nedan kan man se start och mål för honungen idag, eftersom kuporna syns i bakgrunden när jag tappar honungen på burk!

Honungen blev mycket uppskattad på kalaset. Denna skördeomgång är den minsta hittills, men det är ju fördelen med att ha egen slunga hemma, att enkelt kunna slunga mindre satser. 13 kilo nyslungat blev det.

Spärra ner drottningar

Häromdagen kom jag på att jag kanske borde spärra ner drottningen i mina samhällen. Spärrgallret, som undviker att drottningen lägger ägg i skattlådorna, har suttit mellan låda två och tre, men skulle nu alltså ner en låda. På så vis koncentreras ynglet till nedersta lådan. Eftersom bina bara ska ha en låda när jag ger foder om någon vecka är det dumt om det är yngel i lådor man tar bort. Jag kollade för säkerhets skull med en biodlarkollega i föreningen att det var dags. Han sa att han brukar spärra ner drottningen i mitten till slutet av juli. Hög tid, alltså!

Det var länge sedan jag tittade igenom samhällenas yngelrum. Förra året, då jag var alldeles grön, tittade jag igenom yngelrummen varje gång jag var vid kuporna. Nu är jag mer cool, eller så har jag inte brytt mig om annat än honungen! Det är bra att störa drottningen så lite som möjligt. Mitt starkaste samhälle, som gett mest honung, hade oroväckande lite yngel och det tog ett bra tag att hitta ägg över huvud taget. Jag fruktade att samhället svärmat, men efter ett tag hittade jag den märkta drottningen som annars flugit iväg. Jag har börjat spekulera kring varför det är så lite ägg. Är det för att samhället hade för lite plats när det var linddrag och honungen därför trängde undan äggläggningen? Är det för att drottningen inte mår så bra efter fajten med sin drottningsyster tidigare i sommar då hon tuppade av (se tidigare inlägg)?

I en av dragbiavläggarna hittade jag inte drottningen. Henne har jag aldrig hittat, så hon har inte kunnat bli märkt. Jag satte in spärrgallret på vinst och förlust. 50% chans att hon hamnar på rätt sida! Jag ska kolla om jag lyckades i helgen. I senaste avläggaren höll sig redan drottningen i nedersta lådan, men där var det ont om pollen. Eftersom pollen är viktigt för samhället, så flyttade jag dit en pollenram från grannsamhället. Pollen behövs förutom till yngeluppfödning till utvecklingen av de arbetsbin som ska övervintra. Under sommaren slits ett arbetsbi ut på sex veckor, men de som nu kommer till ska överleva ungefär åtta månader. Då behöver de bygga upp sig med det proteinrika pollenet.

Filip hjälpte till i kuporna. Han har snabbt kommit in i att lyfta ramar och ta en del beslut. Nackdelen är att det inte blir så mycket bilder i inläggen. Han är ju min fotograf... Här är en bild Filips pappa Björn tagit.

Dags att åka hem. Där väntade senaste honungen på att tappas på burkar. Det blev en sen kväll... Honungen som jag börjat kristallisera hade kommit lite väl lång i stelningsprocessen, så den var inte så lättrinnande. Hoppas kvalitén blir extra bra av att jag rörde honungen ett par gånger innan tappningen, så att ansträngningen lönat sig. Jag var rätt trött när jag kom i säng till slut, men glad för all fin honung!

Ympning och antiklimax

När man slungat och silat honungen är det inte bara att tappa den på burk. På grund av förhållandet mellan glukos och fruktos (huvudbeståndsdelarna i honung) kristalliserar svensk honung, dvs blir fast. För att svensk honung ska vara flytande en längre tid behöver den värmebehandlas, men görs det får den inte kallas honung längre...

För att kristallerna inte ska bli för grova ska honungen röras varje dag tills den blir fast. Eller så gör man som jag nu gjort och ympar med färdig honung. Till min skörd behövdes ynka 15 gram färdig honung som jag rörde ut i lite av den nyslungade honungen, som fick stå i kyl och röras ett par gånger per dag, i några dagar. Sedan rördes blandningen ner i resten av skörden. Jag hade köpt en särskild honungsblandare att sätta på borrmaskinen, men det räckte ju med degkrokarna på elvispen till den här lilla satsen!

Efter ett par dagar i kyl tänkte jag hälla på burkar, som jag just fått på posten. Men de ska ju diskas. Vem vet vilka fingrar som varit i farten. Hur diskar man småburkar man inte får in diskborste i? Filips smarta idé: Med tandborste! Vi hade en oanvänd ska jag tillägga. Sedan vill man ju att burkarna torkar, så att inte vatten hamnar i honungen. Jag stod och väntade. Vad lång tid det tar... Det slutade med att jag gick till sängs och sköt upp tappningen på burk till morgonen. Vilket antiklimax på kvällen!