...och nu var det över

Så. Nu var det gjort. Puh! Att jag ska stressa upp mig så i onödan...

Medverkan i radioprogram...

Nyss blev jag uppringd av en medarbetare på SR:s Karlavagnen. Vad kan det här handla om, varför ringa mig? funderade jag. Till Karlavagnen kan man ringa in för att samtala kring givna ämnen. Morgondagens ämne är "Min hobby", visade det sig. De ville ha nåt förberett samtal till programmet och sökte nu en biodlare... Efter stora kval tackade jag ja. Jag är kanske inte en verbal förmåga, men det är ju alltid roligt att synliggöra biodlingen.

Så tisdag kväll 21:40 börjar programmet. Bara att lyssna på tappra mig!

Karriären får skjuts?

På biodlareföreningens styrelsemöte i onsdags fick jag i uppdrag att ordna matrikeln för föreningen. Det ska bli kul att pyssla med. Jag kommer från och med nu också ha ansvar för föreningens hemsida. Får se vad det blir av den.

Idag var jag på jobbintervju. Det visade sig att en av de som intervjuade mig var biodlare! Det är ju bra att ha nåt gemensamt. Ett vi inte får gemensamt är nog skörden. Han sa att han fått 100 kilo per kupa. Då var det i och för sig rapsfält kring kuporna...

Årskrönika – min biodling 2008

Nu är mitt första år som biodlare över. Kalenderår, ska väl tilläggas. Man brukar säga att biåret börjar på hösten, när man lägger grunden för kommande sommar. Hur som helst, även om mitt intag av biteori började 2007 var det under 2008 som jag praktiskt började hantera bin och dessutom startade min egen biodling med de två bisamhällen jag har nu.

Jag tittade häromdagen igenom mina bilder och små filmsnuttar från sommarens bikupebesök. Å, vad jag längtar till att bina börjar flyga igen med sitt mysiga surrande! Trevligt att bli påmind om vad jag varit med om som biodlare. Här är några smakprov på tidigare opublicerade bilder!

Under våren förberedde jag mig genom att sätta ihop ramar, måla kupor och annat (tillsammans med Filip på bilden). Biodlarkursen avslutades med praktiska moment, då jag hanterade bin för första gången. Juni kändes lång i väntan på mina bisamhällen. Men så kunde jag till slut ta med dem till min bigård på svägerskans tomt.

Bina har arbetat flitigt, ivrigt påhejade av mig, även om jag sett till att inte störa arbetet inne i kupan mer än varannan vecka (eller lite oftare) under sommaren. I augusti kunde jag skörda mina fem kilo honung! Det är ju små samhällen så här första året, så mer var kanske inte att vänta. Utfodringen var bökigare och tog längre tid än jag trott. Nu är det bara att hoppas att de klarar vintern, mina älsklingar.

Kommande året då, vad har jag att vänta mig och vad har jag för planer? Andra året som biodlare, när man fått fart på sina samhällen, står man inför andra utmaningar än första. Jag kommer behöva försöka hindra bina från att svärma, göra avläggare, jag ska sätta in ytterligare bekämpning av varroakvalstret och så klart skörda mycket mer honung än i år! Jag har hört om biodlare som fått skördar alltifrån några enstaka till 120 kilo honung per samhälle. Sverigesnittet brukar ligga kring 30 kilo. Det är ju en hel del bara det.

När jag gör avläggare kommer de behöva drottningar, som man kan ordna fram på olika vis. Om man från start vill ha en färdig drottning i avläggaren kan man antingen själv odla fram den, eller så köper man och får en drottning med posten (det är sant!). Jag tänker gå en fortsättningskurs i biodling med början i februari och då ingår drottningodling. Sedan får vi se om det är nåt jag vill och har tid till. Drottningodling görs efter ett schema som innebär att man blir rätt låst.

I och för sig ska ju samhällena klara vintern på ett bra sätt, innan jag ger mig på ovanstående sysslor. Jag velar om jag ska köpa fler samhällen till våren, men också om jag ska spara de avläggare jag kommer att göra. Fördelen med att ha kvar avläggarna över vintern är att jag blir mer redo för eventuella vinterförluster och att jag enkelt kan utöka biodlingen. Annars är det bara att sälja efter vintern.

Aja, så resonerar jag just nu, men att snacka om utökning kanske är lite tidigt när jag inte ens vet hur det är att ta hand om en normalskörd av honung... Rätt vad det är står jag där med ett ton honung!

Bin på droger

Jag läste just i en artikel i DN att bin, till skillnad från andra insekter, dras till kokain och dessutom blir beroende och kan få abstinens. Inte visste jag att bin var så mänskliga... Hoppas att mina bin inte hittar kokain i omgivningarna!

Tidigare har man kunnat läsa att bin kan användas för att spåra minor, tack vare det utmärkta luktsinnet. Kanske kan tullen använda bin för att hitta kokain? I och för sig skulle de kanske inte göra ett så bra jobb om de är så pass intresserade att de sätter i sig fyndet...

Koldioxiddvala

Jag har missat att visa upp resultatet av oxalsyrabehandlingen mot varroa. Så här såg nedfallet ut i ena kupan en vecka efter behandling.

De svarta prickarna under gallret är varroakvalster som dödats av syrabehandlingen och trillat av bina de parasiterat på. Jag har inte orkat räkna dem... När jag kontrollerade nedfallet i somras var det bara det naturliga nedfallet jag räknade, men nu när jag behandlat med syra så trillar det ju ner ganska mycket fler!

Så här i december när man lägger örat mot kupan kan man höra surret av bin som viftar på vingarna för att hålla värmen. Det är bina ytterst i det så kallade vinterklotet som gör det, och arbetarna turas om. Inuti vinterklotet är bina i koldioxiddvala. Både när man lägger örat mot kupan och när man tittar på varroanedfallet är det tydligt att bina sitter i ena hörnet av kupan, närmsta högra hörnet från flustersidan sett. Hoppas de flyttar på sig så att de inte svälter när fodret tar slut i det hörnet.

Senast jag var vid samhällena skulle jag minska flusteröppningen så att möss inte kan ta sig in, men mina flusterbegränsare gjorde det nog inte svårare för dem. Öppningen var för hög. På mitt dåliga samvete har jag att jag borde sätta ett nät runt flustret så att fåglar inte kommer åt att störa och locka ut bina...

Bin ska ha kärlek

Puh! Nu är en hektisk vecka över. Föreningsmöte, firmafest och filmfestival. När jag går på filmfestival är jag inte lika petig vid valet av film. Till exempel kan det räcka med att titeln låter intressant. Så var det med "The Secret Life of Bees"! (Baserad på boken med samma namn, på svenska: "Honungsbiets hemliga liv".) Fullträff, bästa filmen jag såg under festivalen. Den utspelade sig hos en biodlare där en flicka som rymt hemifrån fick husrum och lära sig lite om biodling, bland annat att det är viktigt att ge bina kärlek!