Jättebålgetingarna anfaller

Igår var jag på möte i biodlarföreningen. Vi såg en film om japanska jättebålgetingars angrepp på bisamhällen. Vilken slakt! Fast vilda bisamhällen verkade klara sig bättre mot bålgetingar. Om en bålgeting kom till samhället brydde vildbina sig inte om getingen, de lät den gå in i kupan. Men när getingen satte käftarna i ett bi attackerades getingen av ett myller av bin. De "bollade" och värmde upp de så den dog! Bina har något högre temperaturtålighet, nämligen.

På mötet lämnade jag in en burk honung för bedömning. Blir den godkänd kan jag köpa SBR-etiketter (biodlarförbundets etiketter) att sätta på mina honungsburkar. Inte för att jag i dagsläget vill ha såna, men det ska bli intressant att få veta hur bra honung jag har.

Vildbyggen och kupstädning

I söndags var jag till kuporna för att se hur de små liven har det. De flög en del. Som vanliga var det en solig dag jag var där.

Jag tittade in i kuporna genom flustren och kunde se deras vildbyggen där inne, byggda hipp som happ. Cellerna i byggena verkade inte vara använda till foder eller annat, så jag tycker jag kan ta bort dem med gott samvete om jag skulle få tillfälle.

Tidigare när jag kollat genom nätet i botten på kupan har det legat en del döda bin där. Inget konstigt med att bina dör till slut, men jag blev orolig över att samhället inte städat bort döingarna. Dumt om de ligger där och möglar. Men den här gången var näten städade. Duktigt!

Drönarslakt

Igår var vi vid kuporna och kollade läget. Trots sol var flygintensiteten lägre än tidigare. Lägre temperatur var det, förstås. Vår vana trogen besökte vi kuporna en dag med fint väder, men vi har fått rapporter från andra att det en del dagar endast suttit ett stackars frysande bi på flustret.

Inte förrän igår har jag sett tecken på drönarslakt, som innebär att arbetsbina på hösten motar ut drönarna ur kupan. Ingen regelrätt slakt, men det innebär en säker död för drönarna, som inte klarar sig på egen hand. De behöver ju till och med matas. Från flustret tumlade en arbetare och en drönare. Arbetsbiet höll maniskt fast vid drönaren och ville väl helt enkelt inte ha tillbaka drönaren i kupan. Till slut flög drönaren iväg, bortjagad. Sorgligt, men strikt praktiskt, eftersom drönarna inte behövs till nåt förrän en bit in på nästa säsong och då är det bara för samhället att producera nya. Med färre bin att hålla liv i går det åt mindre foder.

Vi testade att lyfta ena kanten på vardera kupa för att få en uppfattning om de har tillräckligt med foder för att klara sig över vintern. Inte vidare lätt att veta hur det ska kännas, men vikten var hyfsat lika i alla fall. Det känns konstigt om båda skulle ha ont om foder när de dragit ner nästan 24 kilo var. Jag lyfte lite på plasten och kollade om det fanns celler fyllda med foder. Det var inte lätt att hitta, men det fanns ändå en del. När jag var där och kollade var några bin rätt snabba på att trippa ut och hålla rumpan i vädret, visa gadden och fläkta med vingarna. "Det här är vår mat. Stick!"

Vintern snart här

Det börjar bli lite glest mellan blogginläggen. Biodling är verkligen en säsongssyssla. Bina kommer igång på allvar på våren och snart är det dags för dem att dra ihop sig i kupan för att hålla värmen över vintern. Men senast förra söndagen flög mina bin för fullt, som om det var värsta högsommarrushen! Fler bin än tidigare kraschlandade nedanför flustret och verkade ha det svårt att komma upp, så man fick se sig för så man inte trampade på nåt bi i gräset. Såg jag bin med pollenlaster så lyfte jag upp dem på flustret, eftersom det inte varit så mycket pollen i kuporna. Annars är det kanske så att de som kraschlandat är svaga och ska dö inför vintern...

Under det kommande halvåret får man som biodlare (bortsett från varroabekämpning) lägga krafterna på att snickra ramar, ses i föreningen och läsa om biodling. Jag har nu fått hem "Boken om biodling", en färsk lärobok som jag fått i present. Den har många fina bilder och illustrationer, och det lilla jag hittills läst har varit intressant. En annan bok jag fått i present är "Bin och biodling" av Åke Hansson, biodlarnas bibel. Det är en drygt 25 år gammal bok som är rejält omfattande. Och detaljerad. Exempelvis räcker inte uppmaningen att diska honungsburkarna innan användning, utan diskningen är noga beskriven. Passar mig, så slipper jag oroa mig för att göra nåt fel!

Får det vara lite uppspydd lus-skit?

När jag pratade hygien kring honungshanteringen med Filip sa han "Du vet att det du vurmar så ömt för är bispyor". Hmm, på sätt och vis är det sant. Ett bi lagrar nektarn/honungen i sin honungsblåsa när det transporterar den till kupan, och "spyr" upp honungen för att lämna den till husbina. Så kallad bladhonung blir till genom att bina samlar honungsdagg, som är sockerhaltiga tarmutsöndringar från bland annat bladlöss som bitit hål i en växt och sugit i sig sav. "Uppspydd lus-skit", helt enkelt!

Honungsblåsan är avskiljd från binas egentliga tarmsystem med hjälp av magventilen. Behöver biet energi släpper den ner honung i tarmsystemet, men tarminnehåll kan inte röra sig i motsatt riktning och förorena honungen.

Intressant ny svensk forskning har avslöjat att ett gäng nyttiga mjölksyrabakterier huserar i honungsblåsan och har en positiv inverkan på både honung och biets hälsa. Helintressant! Kanske är det något för mig att jobba med; det skulle vara ett sätt att kombinera intresse och utbildning...

Invintring klar

Igår hade samhällena dragit ner allt foder, bortsett från det som de placerat i ytterligare vildbyggen. Så biforhinkarna plockade jag bort och lådorna de stod i.

Över vintern låter jag varje samhälle hålla till i en låda fylld med ramar (nuvarande yngelrummet) med en tomlåda undertill, enligt tips från Lotta. Så nu behövde en tomlåda sättas under yngelrummet. När jag ändå skulle rangera lådor tänkte jag att jag skulle byta ut den låda som bina gnagt sönder för att laga den i vinter. Yngelrummet i lådan skulle alltså flyttas, ram för ram, över till en ny låda. Trixigt! Det är så trångt med bin i kupan så här när temperaturen går ner, särskilt en så här molnig dag. Egentligen är det ju bra med mycket bin, sannolikheten att de håller värmen i vinter ökar ju, men fler bin gör ju att det är svårare att hantera ramarna. Som tur har jag fått en kaktång, ett redskap att lyfta ramar med, som Turid på biodlarföreningen hade över. Den gjorde arbetet betydligt enklare.

Efter ett par ramar märkte jag att lådan jag flyttade över dem till inte hade en list som den borde haft... Så jag fick böka över dem i en annan låda. Att sedan lyfta hela lådan full med ramar är skitjobbigt. Bara fodret i lådan väger ju över 20 kilo!

Den stora mängden bin gjorde arbetet svårt på ett annat sätt. När det kryllar av bin överallt, hur ska jag kunna sätta en låda på en annan låda utan att mosa bin? Det blir alltid en del svinn, men nu var det extra mycket. Inte bra! Jag äter mest vegetarisk mat, bland annat för att jag inte skulle palla med att slakta, och här står man och dräper en massa bin... I och för sig ofrivilligt. Filip retar mig för att jag valt att ha bin, som kläms ihjäl i hundratal under en säsong när det skulle räcka att döda avkomman från en ko. Hmm...

Hur som helst får bina lugn och ro nu till behandlingen mot varroakvalstren jag gör i oktober. De senaste veckorna har de haft rätt mycket besök inne i kupan, och just honungsskörd och invintring verkar vara de mest arbetsintensiva för biodlaren. Så nu hoppas jag kunna ta det lugnt själv också, bara sitta vid flustret och ha det bra!

Guld i flytande form

På morgonen efter torkfadäsen gick jag upp tidigt och började fylla burkar. Pyssligt! Jag hade 250-gramsburkar och 50-grams, så små att det var svårt att inte kladda ner kanterna. Och alla dessa luftbubblor som det blev vid tappningen. Inte helt snyggt. Det hade nog blivit större andel lyckade burkar om jag haft mer honung. Nästan på en gång var ytan i hinken nere vid tappkranen. Men vad magiskt med den gyllene honungen när den väller ner i burken! Just nu står honungen för efterkristallisering i kylen. Klar om ett par veckor.

Resultatet blev 12 burkar à 250 gram och 29 burkar à 50 gram. Jag tänkte lite galet när jag beställde småburkarna, så jag har 71 kvar. Dyrt är det med småburkar. De är ju dyrare än innehållet och en 50-gramsburk kostar nästan dubbelt så mycket som en 700-grams!