Trångt i kupan

När jag kollade i kuporna senast var det trångt åt stackarna. Och de tänkte göra nåt åt saken... I båda kuporna hade bina byggt drottningceller som det fanns larver i. Det är ett tecken på att bina vill svärma, dvs halva samhället lämnar kupan med gamla drottningen när en ny drottning kryper ur sin cell. Men jag vill behålla mina bin! Jag fick leta igenom alla ramar noggrannt och ta bort blivande drottningar. På bilden kanske det är tvillingar på gång, åtminstone var det två drottningceller som satt ihop! Jag gav bina mer utrymme, och håller på att förbereda en annan åtgärd för att minska svärmlusten. Mer om det i nästa inlägg.

I veckan har jag funderat kring vilket ramformat jag ska fortsätta med. Nu har jag valt att använda lägre ramar. På så sätt fördelas honungen i fler lådor, så varje lådlyft blir lättare. Det var när jag lyfte en full låda häromveckan som jag började oroa mig för att bära på tunga skattlådor. Mindre lådor ska underlätta.

När jag kollade igenom ramarna i kuporna traskade ett bi runt med en extra last på ryggen: ett varroakvalster... Det finns säkert flera såna, men jag har aldrig sett levande kvalster sitta så där och suga kroppsvätska ur bina.

Att hålla sig inom ramarna

Det finns mängder med olika ramformat att ha i biodlingen. Ramformatet påverkar formen på kupan, så det finns t ex olika mått på uppstaplingskuporna. När man börjat med ett ramformat blir det svårt att byta senare, just för att bina sitter på ramar av ett format i en viss storlek av kupa. När man säljer bisamhällen brukar man skriva vilket ramformat samhället sitter på, "krainerbin på LN".

Jag har den vanligaste (?) ramtypen: lågnormal, LN. Alla bisamhällen jag sett har haft lågnormal, t ex i föreningsbigården. Svea är det klassiska ramformatet i Sverige. Förutom de ursprungliga formaten finns det såna som är är lika breda som ett annat, men med en del av höjden, t ex Halv Svea. Ett format som blir vanligare är 3/4 Langstroth, särskilt inom rationell biodling, förmodligen för att det är lättarbetat vid avtäckning (när man tar bort vaxlocken på honungscellerna). Namnet Langstroth kommer från mannen som utvecklade den första praktiskt användbara uppstaplingskupan på 1850-talet (!), och formatet är världens vanligaste.

Valet av ramformat påverkas lätt av vilket format som är vanligt hos kollegorna som man vill kunna ha ett utbyte med och av hur tungarbetat man vill ha det i bigården. Det får plats 20 kilo honung i en full skattlåda lågnormal. Sedan tillkommer vikten hos ramar och låda. Tungt! Halv Svea blir ju lättare att lyfta...