Det finns mängder med olika ramformat att ha i biodlingen. Ramformatet påverkar formen på kupan, så det finns t ex olika mått på uppstaplingskuporna. När man börjat med ett ramformat blir det svårt att byta senare, just för att bina sitter på ramar av ett format i en viss storlek av kupa. När man säljer bisamhällen brukar man skriva vilket ramformat samhället sitter på, "krainerbin på LN".
Jag har den vanligaste (?) ramtypen: lågnormal, LN. Alla bisamhällen jag sett har haft lågnormal, t ex i föreningsbigården. Svea är det klassiska ramformatet i Sverige. Förutom de ursprungliga formaten finns det såna som är är lika breda som ett annat, men med en del av höjden, t ex Halv Svea. Ett format som blir vanligare är 3/4 Langstroth, särskilt inom rationell biodling, förmodligen för att det är lättarbetat vid avtäckning (när man tar bort vaxlocken på honungscellerna). Namnet Langstroth kommer från mannen som utvecklade den första praktiskt användbara uppstaplingskupan på 1850-talet (!), och formatet är världens vanligaste.
Valet av ramformat påverkas lätt av vilket format som är vanligt hos kollegorna som man vill kunna ha ett utbyte med och av hur tungarbetat man vill ha det i bigården. Det får plats 20 kilo honung i en full skattlåda lågnormal. Sedan tillkommer vikten hos ramar och låda. Tungt! Halv Svea blir ju lättare att lyfta...
1 kommentar:
3/4 Langstroth är som du skriver vanligast och mest rationellt, varför bryta ryggen när man inte måste, tyvärr är det väl så att manpåverkas av de i föreningen men det är inte svårt att konvertera bort från hobbyformaten LN & SVEA till 3/4 Langstroth tar några veckor med minimalt arbete och små förluster av honng ch yngel, sen kan man alltid sälja sina utbygda gamla ramar dyrt.
Skicka en kommentar