Våren i bigården

Nu var det ett bra tag sedan senaste inlägget... Jag tänker vara flitigare framöver. Nu har flytten till Ekerö skett och det har krävt en del engagemang. Inga bilder den här gången, eftersom Filip inte har fotologistiken igång riktigt än.

I början av april städade jag bottnarna i kuporna. Samtidigt gav jag dem tio tomramar. Det är ju så att jag låter bina övervintra på tio ramar, men med en tom låda under. Det är denna tomlåda som jag fyllde med de nya ramarna. Eftersom värme stiger så är tycker jag det är för tidigt för att placera ramarna ovanför yngelklotet, som ju behöver värme.

25 april flyttade vi. Att bina skulle med samma dag var inte planerat, men Filip tyckte det var bäst, när vi ändå hade hyrt lastbil. Det var nog bra tänkt, bortsett från att det gjorde att flytten var avklarad 01:00. Innan flytten hade vi bara kollat med grannen närmst platsen tänkt för bina att det var OK. Senare visade det sig att grannen på andra sidan tomten, som jag tyckte hade tillräckligt avstånd till bikuporna, var allergisk mot bistick. Det gjorde att jag målade upp diverse dystra scenarier. När vi väl snackat igenom det här med bina (skillnad mot getingar osv), så kände hon sig lugnad. Men att ha en allergisk granne gör att det är viktigare än någonsin att arbeta svärmförhindrande, ha snälla bin och se till att de har vatten nära kuporna.

För två veckor sedan gjorde jag första ordentliga genomgången av samhällena. Det var rätt sent, och nära att det var för sent. Tre av samhällena hade nämligen fyllt sina kupor till bristningsgränsen, så jag gav dem mer plats. Jag växlade ordning på yngellådorna, för att få välfyllda yngelkakor och i förekommande fall få drottningen att utnyttja kakor som tidigare varit i nederlådan. Drottningen befinner sig ju helst i överlådan. Övriga tre samhällen var det sämre ställt med. Samhället som fått taket avblåst i vinterstormen var riktigt minimalt. Det fanns inga larver eller täckt yngel, utan bara ägg. Men drottningen och en tapper, om än liten, skara arbetsbin hade alltså överlevt kylan. Jag slog ihop samhället med det näst svagaste samhället. Därmed blev sex samhällen till fem. Drottningen som bemästrat nedkylningen fick sätta livet till. Hade det inte skett nu så hade det blivit av senare i år, eftersom hon skulle bli tre år i år. Man vill ha unga drottningar för att ha en bra äggläggning och friska samhällen.

För att hindra svärmning gjorde jag i helgen dragbiavläggare för de två starkaste samhällena, som båda kom från bigården i Hässelby (bra ställe för bin?). Övriga samhällen fick varsin låda till. Rätt vad det var hade jag också gjort en avläggare och påbörjat drottningodlingen för i år genom att larva om och ge avläggaren larverna att dra upp till drottningar. Fem samhällen är nu åter sex!

Tappra utebajsare med stormfällt tak

De varmaste dagarna den senaste tiden, så har man kunnat se bin vara ute och tömma tarmen. Alla har inte klarat sig tillbaka från den vingliga flygfärden utan några har landat i snön och fryst ihjäl... Jag hoppas att det blir ett par rejält varma vårdagar snart så att fler slipper hålla sig. Då kan jag också stödmata, så här under den kritiska tid som ju våren är för bisamhället.

När det stormade som värst i förra veckan, så blåste ett tak av en av kuporna. Då låg det ändå en sten på taket... Samhället måste ha blivit rejält nedkylt, men tack vare att Filips mamma upptäckte olyckan och lade tillbaka taket så finns chansen att de klarar sig. Fortfarande går det att höra surr där inifrån, om än svagt. Håll tummarna!

Årskrönika – min biodling 2010

Även 2010 blev ett bra år som biodlare för min del. Det började med en lyckad övervintring, fortsatte med drottningodling, avläggarförsäljning och gott om honung.

Alla mina fem samhällen klarade den stränga vintern 2009/2010. En kall vinter är faktiskt fördelaktigare än en fuktig för övervintringen. På bilden lyssnar jag på bisamhälle nr 5 och hör att det fortfarande är i livet.

Våren kom och med den en stor leverans av material till biodlingen, bland annat bikupor. Nedan är Filip och jag i full färd med att måla kuplådor. Varenda en skulle ju behövas när alla fem samhällena blivit fullstora (tre av samhällena är ju avläggare från 2009) och när avläggarproduktionen dessutom börjat.

Här är Filip när han tar IR-bilder:

Det blev en del cyklande fram och tillbaka till biredskapshandlaren i Skälby. Här är ett par spärrgaller fastsnörade i cykelväskorna.

Fortfarande har Filips systersöner ett intresse för biodling. Här förklarar jag för Edvard och Gustav.

Drottningodlingen hade ett rätt lågt procentuellt utbyte av drottningar per omlarvning. Här fyller jag på parningskupor med bin från skattlådor. Det blev flera omlarvningar som resulterade i totalt 11 drottningar.

Bigården i Bromma svällde under sommaren. Totalt fanns nio samhällen eller avläggare när det var som mest. Tre av dessa fanns i början av säsongen. På bilden håller jag på att göra en avläggare.

Det krävs en del logistik när man bor på ett ställe, har två bigårdar på annat håll och slungar på ytterligare ett. Här ska jag till föreningens slungrum för att slunga ur ramar, samtidigt som jag passar på att ta med mig ett kylskåp som ska hem för att användas vid kristalliseringen av honung.

Jag brukar ha heltäckande skyddsdräkt, men här blev det lite improviserat med slöja, vanliga kläder och arbetshandskar.

Silning av honung i samband med slungning. Det har jämt varit på vippen att hinkarna räckt till för all honung, så de måste fyllas ordentligt:

Ska jag verkligen förstöra honung? På bilden funderar jag på det, samt på hur mycket citronolja jag ska tillsätta. Erfarenheten säger nu att jag borde ta lite mindre, åtminstone skulle det passa min egen smak bättre. Det blev ett par småsatser med smaksatt honung.

Nyslungad honung till jordgubbar i skärgården. Sämre kan man ha det...

Ett av samhällena drabbades av kalkyngel. Det kunde man se tydligt vid nedfallsundersökningen då jag skulle leta varroakvalster. Det mörkare nedfallet fick mig på spåren. Nedfallsundersökningar är alltså bra av flera anledningar. Åtgärden blev att byta drottning.

På nästa bild har jag satt ramarna från parningskuporna mellan vanliga ramar i en låda för att ta vara på de nya bin som håller på att utvecklas i cellerna. Tyvärr var det lite väl meckigt, men jag ville ju inte slänga bort dem.

Så här ser skylten ut vid mina bigårdar. Filips föräldrar och systers familj säljer bra!

På bilden nedan hade jag fått en specialbeställning på 2 kg nyslungad honung, vilket löstes med en hink som det varit lingonsylt i.

Så här fin väska kan man ha till sin honung! Den passade bra till olika sorters honung i 250-gramsburkar.

När jag skulle sälja honung till ICA fick jag hjälp av Filip med att ordna med sigill, som ska visa att burken är oöppnad. Det var bökigt att få sigillen att fästa i glasburken, men det löstes genom att den överlappades av vanliga etiketten.

Som vinterfoder ger jag varje samhälle en och en halv hink, eller 24 kg, bifor, vilket motsvarar 18 kg socker. Vid invintringen 2010 använde jag enbart metoden med att vända hinkarna upp och ner så bina kunde dra ner fodret genom hålen. Det gällde dock att med jämna mellanrum kontrollera att bina inte byggde igen hålen...

Vid nedfallsundersökningarna i år har jag haft mycket lite varroakvalster i de flesta samhällena, så i år nöjde jag mig med att behandla samhällena med oxalsyra, vilket jag gjorde i månadsskiftet oktober/november.

Nu är det gott om snö igen och här skottar jag vid kuporna för att kunna lyssa att samhällena lever. Det gör de än så länge. Tyvärr har jag slarvat med flusterskydd, så för vissa kupor har flustren isat igen. Det går bra så länge nätbottnen inte täcks av döda bin och därmed fortfarande kan ventilera kupan. Mina två SBR-bottnar är bra på det viset att där är flustret under en utskjutande kant så det inte kan sättas igen med snö som blir is.

I övrigt så hade jag tänkt samla pollen från mina samhällen, men det blev inte så mycket mer av det än att jag köpte ett par pollenfällor. Jag fokuserar på avläggar- och honungsförsäljning.

När jag kollade i förra årskrönikan såg jag att jag satt upp mål för 2010. Nedan listar jag vilka de var, hur de uppfylldes och vilka mål jag har för 2011.

• I vår flyttar Filip och jag till villa på Ekerö. Jag hoppas kunna samla mina samhällen på egna villatomten och dessutom skaffa egen slunga. I så fall slipper man den krångliga logistiken. Möjligen behövs en tillfällig bigård till avläggarbildning på annat håll.
• Antalet samhällen ökade något för att ha marginal för eventuella vinterförluster.
  Mål 2010: att invintra 5 samhällen
  Verklighet 2010: 6 samhällen invintrades (varav en avläggare)
  Mål 2011: att invintra 5 samhällen (varav en avläggare)
• Jag gjorde avläggare och sålde de flesta. Till nästa år hoppas jag kunna utöka avläggarförsäljningen. Förmodligen är det materialbrist som sätter gränserna. Helst vill jag slippa köpa på mig mer material.
  Mål 2010: 5 sålda avläggare
  Verklighet 2010: 6 sålda avläggare
  Mål 2011: 10 sålda avläggare
• Drottningodlingen försedde min avläggarproduktion, och förutom det sålde jag tre drottningar. Min äldsta drottning kommer jag sorgligt nog behöva byta ut mot en ny nästa år. Hon har varit duktig, men efter tre år börjar fertiliteten avta och till slut blir hon ändå utbytt av samhället. Jag hoppas på ett större utbyte av drottningar per odlingsomgång framöver.
  Mål 2010: odla fram 10 drottningar
  Verklighet 2010: 11 drottningar
  Mål 2011: 15 drottningar
• Jag lyckades inte hålla nere honungsproduktionen genom avläggarbildning i år heller. Det blev mycket honung och mycket slit. Förhoppningsvis underlättas honungshanteringen när den samlas vid villan.
  Mål 2010: 120-150 kilo honung
  Verklighet 2010: 270 kilo...
  Mål 2011: 150 kilo

Mitt främsta mål för 2010 var att ha mysigt med bina. Tyvärr har det varit så hektiskt med allt som behöver göras med drottningodling och annat, så det har inte blivit så mycket mys vid kuporna. Jag har samma mål för 2011 och hoppas uppnå det som villaägare när man kan ha bikuporna inpå husknuten!

Türkiye'de arıcılık

Rubriken betyder "biodling i Turkiet". Idag kom Filip och jag hem från en semestervecka i Alanya, Turkiet. Härligt! En dag hyrde vi bil och åkte upp i bergen för att få fina vyer och för att besöka bergsbyar. Rätt vad det var så såg vi ett gäng bikupor intill vägen på bergssluttningen. Inte så få heller, snarare tvåhundra stycken. Stor bigård!

Biodlaren Ismail fanns på plats och visade oss. Ismail talade turkiska och jag talade engelska, och det fungerade förvånansvärt bra kompletterat med gester. Som jag förstod det så har han tvåhundra samhällen över vintern. Vardera samhälle delas under sommaren i tre och fördelas på utbigårdar. Möjligen var det så att en oljeväxt var en av dragväxterna. I övrigt pekade han ut en ljungliknande växt som gav bra med nektar och en annan som gav pollen.

Bina var av arten Apis mellifera precis som de vi har i Sverige. Mina är ju av rasen Apis mellifera carnica. Utseendemässigt var de mycket lika mina egna.

Temperaturen var omkring 25 grader och bina flög för fullt, även om jag antar att det är lågsäsong. Härligt med bin i luften! Alla samhällen stod på en låda.

Under bilturen i bergen såg vi flera andra bigårdar, men ingen så stor som Ismails.

Eftersom jag hoppas att Ismail läser det här inlägget så kommer här några bilder från min egen biodling.

Höstaktiviteter i bigård och på försäljningsfront

Nu var det ett tag sedan jag tappade honung på burkar, men jag tänkte bara visa en pryl som var till hjälp. Filip ordnade med en svängbar arm med ett decilitermått längst ut. Den förde jag in under kranen när jag inte ville att det skulle hamna utanför när jag byter burk. Annars tar det en så lång tid innan det slutar rinna och man kan byta burk.

Som man kunnat läsa i tidigare kommentarer här på bloggen så har jag sålt en del honung till en ICA-butik i Bromma (korsningen Spångavägen/Bällstavägen). Det känns lite speciellt att ha sina burkar på butikshyllan. Just nu är mina burkar både i hyllan och i en stapel i butiken.

En liten fuling av butiken bara: hälften av burkarna är ju från Hässelby, men på hyllkanten nämns enbart Bromma. Det framgår i alla fall av etiketterna om burken har honung från Hässelby eller Bromma. Det är hur som helst närodlat...

Rent ekonomiskt är det däremot ingen höjdare. Det blir ju mindre betalt när man säljer stora mängder, och när man inte är momsregistrerad och inte kan dra av moms på inköp så är det ytterligare en sämre affär. Aja, det var mindre än hälften av honungen som gick den vägen. Av den övriga honungen har en tredjedel gått åt. Kul att den uppskattas!

När man säljer sin honung i butik eller på marknad så bör man ha ett sigill på burkarna för att burkarna inte ska kunna öppnas och mixtras med utan att det syns. Därför hjälpte Filip mig att göra ett eget sigill, eftersom de man köper skär sig mot min etikett som ju är rätt stilren. Vi fotade en "honungssked" som det rann nyslungad honung från. Bilden skrevs ut på ett etikettsark (3x8 etiketter på A4) med två spegelvända bilder per etikett, som sedan skars i två sigill. Det var rätt effektivt.

I bigårdarna försöker jag få samhällena att dra ner foder. De har fått 24 kilo bifor per samhälle. De flesta samhällen har uppskattningsvis 5 kilo kvar i sina biforhinkar. Nu är det för kallt för att de ska dra ner något vidare snabbt. De har gissningsvis redan tagit emot så mycket att de klarar sig, men jag försöker lite till.

I helgen ställde jag en stapel med tomramar för ättiksyrabehandling för att vaxet inte ska angripas av vaxmott och för att ta död på nosemasporer. Trots höjden på stapeln så är det inte alla ramar, men jag har inte fler lådor lediga. 2-3 tomma lådor går åt för varje samhälle när jag fodrar (biforhinken står i tomlåda) och dessutom har en tomlåda under samhället för att få luftväxling. När fodringen är över så kan jag ättiksyrabehandla övriga ramar.

Ättiksyran står överst i stapeln i en behållare med tidningspapper för ökad avdunstning.

Ättiksyra av rätt koncentration är svår att få tag på på annat håll än biredskapsbutiken. Jag hade hoppats kunna hitta det i färghandel eller på apotek för att köpa på vägen hem från jobbet, men icke! Det går att beställa från kemikalieleverantörer, men då krävdes det en minsta beställningsvolym som var för stor... Jag har ändå tur att det bara är 20 minuters cykeltur till butiken.

Igår var jag på Kyrkhamnsdagen i västra Hässelby. Där var Lotta och Preben och höll i honungsprovning och visade en demonstrationskupa. För första gången har jag nu provsmakat ett gäng sorthonungar: blåbär, apelsin, äpple och timjan. Vad honung kan smaka olika! Testa själv en honungsprovning på biblioteket i Solna centrum torsdag 23 september, se länk.

Slungning

Som ni kanske märkt ligger jag efter i bloggandet. Det var en intensiv tid med honungshantering då det inte hanns med så mycket mer och sedan pockade en del annat på uppmärksamhet. Nu tänkte jag nämna lite om slungningen som skedde dagen efter slutskattningen, nu snart tre veckor sedan...

När jag skulle slunga all honung, så var det hög tid för Filip att ansluta. Han hade ju varit kvar och seglat en dag till när jag åkt i förväg för att skatta samhällena. Nu hämtade vi honungen från bigårdarna och åkte till föreningsboden för att slunga.

Vi avtäckte ram efter ram som vi slungade. Det blir lätt otakt mellan avtäckning och slunga, men till slut så kommer man igenom. En arbetsdag för två personer. Puh.

På ramen nedan kan man se hur vaxet är något mörkare för celler som tidigare haft yngel. Nu är det honung i hela ramen. De riktigt mörka cellerna är inte täckta.

Då och då behöver man diska ur silarna som sätter igen av vax. Då gäller det att inte slabba för mycket med honungen utomhus (det finns inte diskmöjlighet i slungrummet). Vi lyckades få bina i föreningsbigården intresserade. Bland annat hade Filip lagt ifrån sig en diskad sil på biltaket som uppenbarligen fortfarande luktade honung och vid spolslangen sköljdes honung bort från redskap, men späddes inte ut tillräckligt. Bina blev alltså rätt intresserade av dessa platser... Se filmen nedan!

Vi hade svårt att hålla bina borta ur slungrummet när vi ville gå in och ut. Dags för lunchrast. När filmen togs förberedde jag bilen för att åka iväg. Efter lunchen så var det mycket mindre bin runt slungrummet och vi kunde börja arbeta igen.

När jag summerar skörden denna gång blev det nästan 150 kilo honung, totalt nästan 275 kilo... I snitt blir det 55 kilo per samhälle jag hade i våras, något mindre än förra året.

Under skattningen höll jag ordning på vilka ramar som kom från vilken kupa för att kunna väga mängd honung från respektive kupa. Tidigare skattningar har jag mest uppskattat hur stor andel av skörden som hör till respektive kupa. Nu blev det mer exakt. Ett toppensamhälle har i år samlat drygt 80 kilo. Går de på dunderhonung?!

Bitömmarbottnar och slutskattning

Dagen innan slutskattningen (för ett par veckor sedan) kom jag hem från en segeltur och satte genast in nyinskaffade bitömmarbottnar i två av kuporna för att testa om det fungerar. Tanken med en bitömmarbotten är att när man satt den under skattlådorna i kupstapeln så ska bina kunna passera ut ur skattlådorna, men inte kunna ta sig tillbaka, så man kan lyfta av hela lådor istället för att plocka ram för ram och borsta av bina. Det visade sig att jag satte dit bottnarna för nära inpå skattningen, för det var kvar en hel del bin i skattlådorna efter ett dygn. Fast det var tydligt att dragbina lämnat skattlådorna, för när bina ovanför bitömmarbottnarna skulle borstas av så flög inte så många av dem omkring, till skillnad från bin i andra skattlådor. Dragbina är förstås de första att traska genom bitömmarbottnen för att flyga efter mer nektar.

När jag arbetade i samhällena så här dagen innan skattning var bina riktigt aggressiva. Draget var förstås slut och bina ville desperat försvara sina honungsförråd. Som tur var så var de lugnare dagen därpå när jag skulle hämta sista honungen.

Det tog en heldag att skatta alla sex samhällen i de två bigårdarna. Cirka 160 ramar borstades av. Jag är ingen racerbiodlare direkt. Att det ska ta sån tid. Häftigt att se bina som marscherar in i kupan efter att borstats ner framför den. Nu har samtliga samhällen en låda. Först var det riktigt mycket bin som hängde på utsidan av kupan. På bilden nedan, dagen efter skattning, hängde det fortfarande några få bin på utsidan, senare inga alls, trots bara drygt en femtedel av det tidigare utrymmet.

I Hässelby hade jag gjort en ny nedfallsundersökning av varroa, denna gång med de vanliga inläggen, eftersom jag inte litade på nollresultatet från innan semestern som jag fick vid nedfallsundersökningen med SBR-bottnen. Det visade sig inte vara mer än 1 respektive 3 kvalster under en period om cirka 10 dagar. Det är bara ett av samhällena som haft kvalster i nivå med tidigare år, övriga riktigt lite. Bra!