Slutskattning och festivalförberedelser

Nu har all honung bärgats. Skönt! Jag har skattat, slungat och påbörjat utfodring med vinterfoder. Etikettmakande och etikettering är också gjort för förra skörden som kristalliserat klart. Tack vare bra planering och gott om tid i lördags och söndags så har det inte blivit så sena kvällar som det brukar. Visst har det varit lite slitigt, men allt är på banan.

Målet med all planering är att jag ska stå och sälja honung på den lokala festivalen där jag bor, Älvnäsfestivalen, som återkommer vart tredje år. Nu, liksom förra gången det begav sig, så skriver jag "Honung från Älvnäs" istället för "Honung från Ekerö" på etiketterna för att göra den lokala anknytningen tydligare. Nu är sortimentet komplett med följande:

• Naturell kristalliserad honung, 700 g eller 3 kg
• Smaksatt honung i smakerna citron, eukalyptus, lakrits och lakrits/citron
• Nyslungad honung
• Presentförpackningar
• Vaxljus, barnböcker, osv

Lakritsvarianterna verkar vara en populär satsning. Kul! Filip började experimentera med lakritspulver ifjol, mycket nöjd med smaken, men de prototypburkarna förblev osålda eftersom han inte visste hur han skulle rita en lakritsrot till etiketten. Nu har han kommit till skott (det blev en lakritsgodis på bilden i stället), och vi verkar vara något av pionjärer med lakritshonung.

Välkomna till fårhagen i Älvnäs lördagen 23 augusti kl 11-16 för att shoppa min honung!

Slutskattning och årets första stick

Igår skördade vi sista omgången honung för i år. Som tur var väntade regnet med att falla till arbetet i bigården var klart. Jag ville gärna ha skörden avklarad innan jag började jobba idag. Som vanligt blev sista skörden även den största. 100 kilo honung fick vi ut... Bara det mer än hela förra året!

När allt jobb i slungrummet var klart skulle jag hämta in skivor och dylikt som jag använt att skaka ner bin på framför flunstret när jag skördade. Vad jag inte såg var att det satt kvar ett bi på en av grejerna jag tog in, och som jag tydligen klämde. Först fattade jag inte vad som hände, kollade på tummen och - oj, en gadd och giftblåsa... Det var första sticket jag fått i år!

Så här ser mina produktionssamhällen ut nu, efter att ha blivit av med alla skattlådor.

Årskrönika – min biodling 2012

2012 var året då min biodling hamnade i en svacka av olika orsaker, men jag lämnar året med goda förutsättningar för ett gott biår 2013.
Som vanligt börjar året med en lång väntan på att få återse bina, man får nöja sig med att lyssna på dem.

Men så till slut så blir det fart i bigården, nedan en bild från slutet av februari när många passade på att rensningsflyga (bajsa) i vårsolen. Nätet, som jag har mot pickande fåglar, gjorde det bökigt för de vimmelkantiga stackarna att ta sig in i kupan igen.

Vi har mätt temperaturen inne i en kupa och utomhus större delen av året. Här meckar Filip med kablaget för loggningen:

Nedan är loggen för 2012 som visar temperaturen vid midnatt för varje dygn på en plats i mitten av yngelrummet samt utomhus. Där linjerna är raka två tredjedelar in i diagrammet saknas data. Så länge det finns yngel precis vid termometern ligger den uppmätta temperaturen stabilt på 34-35 grader.

Det var en svår start på säsongen, eftersom två drottningar trillade av pinn under maj. Tyvärr lyckades samhällena inte dra upp nya drottningar själv, så jag blev tvungen att slå ihop de drottninglösa samhällena med fungerande samhällen. Jag gjorde avläggare för att ersätta förlusten, men de kunde inte bli självförsörjande en kall och regnig sommar som denna, utan tvärtom käkade de upp hela 19 kilo honung från andra samhällen som de hade fått att "ruva". Det där ruvandet blev dyrbart...
För att kunna försörja min egen biodling och de avläggare jag säljer med drottningar så odlar jag mina egna. Här larvar jag om en av årets omgångar av drottningodling:

Här ett bi som tittar ut ur en parningskupa:

2012 var första säsongen som jag haft egen slunga från start. Det har därför blivit enklare att bara ge sig ut och skörda, utan att tänka på konkurrens om slungan. 16 juni skördade jag honung första gången:

Det var ett klent honungsår. Av mina sex övervintrade samhällen var det bara två som producerade på samma nivå som tidigare år. Två samhällen producerade klent och två förlorade som sagt drottningar och fick ersättas av avläggare som åt upp honung istället. Fördelat på de fyra övervintrade och överlevande produktionssamhällena var snittskörden 22 kilo, att jämföra med de tidigare årens 29, 56 respektive 66 kilo. Bina hade det svårt med den låga sommartemperaturen och ett så litet antal fina dagar, så skörden blev därefter.

Två av samhällena (de starka) flyttade jag till Bromma och tog lindhonung. Tyvärr satte jag på en tom skattlåda på det ena samhället utan att lyfta upp en ram från yngelrummet, och då brydde bina sig inte om att gå ovanför spärrgallret. Det ledde till att de inte fick plats med så mycket honung, eftersom allt "var tvunget" att hamna i yngelrummet. I andra samhället där bina redan hade befolkade ramar i skattlådan blev det ordentligt med lindhonung!

På nästa bild står två av årets avläggare. Det blev bara hälften så många avläggare i år som förra året. Jag försökte leverera enligt beställningarna, men jag kunde bara inte göra fler avläggare för då skulle det inte bli särskilt starka modersamhällen kvar...

På bilden nedan har jag hittat jag en död bålgeting på botten av en kupa. Man har kunnat se bålgetingar vid kuporna som har plockat bin att äta, men den här lyckades bina övermanna. Har en geting kommit in i ett välmående samhälle har den inte någon större chans mot de numerärt starka bina.

Vi ville slå ängen precis framför kuporna. Filip gjorde några försök, men bina uppskattade inte den störande aktiviteten i sin flygväg. Det slutade med att jag fick slå ängen i bidräkten...

Efter honungsskörden blev det en invasion av getingar i biboden och de tog sig ner i slunga och på alla andra möjliga ställen och kalasade på honungsrester. Jag fattar inte att getingarna lyckats ta sig in utan att även bina hittat dit (tur!). Det var fullt med getingar i slungan när jag skulle diska ur den:

Slutligen var det dags att utfordra samhällena med foder för vintern. På bilden nedan har jag just tagit de tomma foderhinkarna från kuporna.

Som en dyster avslutning på säsongen så fick Filip en allergisk reaktion (nässelutslag, klåda, ångestattack och svimmade...) när han blev stucken vid en flytt av ett samhälle, och blev tvungna att åka till närakuten för att få kortison och antihistamin. Det var läskigt och har inte hänt vid tidigare stick. Vi hoppas att det är en engångshändelse, men får se till att ha tabletterna hemma, för de fungerade bra.

Här är uppföljning av målen i förra årskrönikan och nya mål inför säsong 2013:

• Trots att det var svårt att göra avläggare, så blev det ett samhälle till att invintra denna säsong. Det berodde på att jag förberett ett drottningbyte genom att göra avläggaren, men sedan ångrat mig och behållit drottningen. Mål 2012: 6 samhällen invintrade, inte fler! Verklighet: 7 samhällen invintrade. Mål 2013: 6 samhällen ska väl ändå räcka...
• Några avläggare blev det ändå, men jag fick göra en beställare besviken. Mål 2012: 10 sålda avläggare. Verklighet: Bara 4 sålda avläggare! Mål 2013: 8 sålda avläggare (samma som 2010) kanske är mer realistiskt.
• Utbytet i drottningodlingen är fortsatt lågt, men eftersom det inte blev så många avläggare gjorde det inte så mycket, utan jag kunde till och med sälja ett par drottningar. Eftersom alla av mina samhällen utom ett fick ny drottning senaste året så behöver jag inte så många att använda själv under 2013. Mål 2012: 15 drottningar Verklighet: 10 drottningar. Mål 2013: 10 drottningar.
• Dåligt honungsår. Jag hoppas komma upp på samma nivå som tidigare. Mål 2012: 150-180 kilo. Verklighet: 80 kilo... Mål 2013: 150-180 kilo.

Förutom bina så har vi nu två katter som husdjur, Sigge och Siri. På bilden nedan håller Sigge på att bekanta sig med bina. Det var sent på säsongen och inte så mycket trafik in och ut ur kuporna, men ett par stick har han nog fått ändå. Vi får se om han vågar sig fram till kuporna när det är fullt drag i sommar. Vi ser fram emot säsong 2013!

Slungning

Som ni kanske märkt ligger jag efter i bloggandet. Det var en intensiv tid med honungshantering då det inte hanns med så mycket mer och sedan pockade en del annat på uppmärksamhet. Nu tänkte jag nämna lite om slungningen som skedde dagen efter slutskattningen, nu snart tre veckor sedan...

När jag skulle slunga all honung, så var det hög tid för Filip att ansluta. Han hade ju varit kvar och seglat en dag till när jag åkt i förväg för att skatta samhällena. Nu hämtade vi honungen från bigårdarna och åkte till föreningsboden för att slunga.

Vi avtäckte ram efter ram som vi slungade. Det blir lätt otakt mellan avtäckning och slunga, men till slut så kommer man igenom. En arbetsdag för två personer. Puh.

På ramen nedan kan man se hur vaxet är något mörkare för celler som tidigare haft yngel. Nu är det honung i hela ramen. De riktigt mörka cellerna är inte täckta.

Då och då behöver man diska ur silarna som sätter igen av vax. Då gäller det att inte slabba för mycket med honungen utomhus (det finns inte diskmöjlighet i slungrummet). Vi lyckades få bina i föreningsbigården intresserade. Bland annat hade Filip lagt ifrån sig en diskad sil på biltaket som uppenbarligen fortfarande luktade honung och vid spolslangen sköljdes honung bort från redskap, men späddes inte ut tillräckligt. Bina blev alltså rätt intresserade av dessa platser... Se filmen nedan!

Vi hade svårt att hålla bina borta ur slungrummet när vi ville gå in och ut. Dags för lunchrast. När filmen togs förberedde jag bilen för att åka iväg. Efter lunchen så var det mycket mindre bin runt slungrummet och vi kunde börja arbeta igen.

När jag summerar skörden denna gång blev det nästan 150 kilo honung, totalt nästan 275 kilo... I snitt blir det 55 kilo per samhälle jag hade i våras, något mindre än förra året.

Under skattningen höll jag ordning på vilka ramar som kom från vilken kupa för att kunna väga mängd honung från respektive kupa. Tidigare skattningar har jag mest uppskattat hur stor andel av skörden som hör till respektive kupa. Nu blev det mer exakt. Ett toppensamhälle har i år samlat drygt 80 kilo. Går de på dunderhonung?!

Ett bra honungsår?

Nu utfodras bina för fullt. Ett samhälle har redan dragit ner allt sitt foder, 24 kilo. Ett annat är snart färdigt. Övriga tre samhällen har en hel del kvar i sina foderhinkar. Det beror väl på att de har fått mindre med plats. Så snart ynglet krupit ut så ordnar det sig. Så här ser flustrena ut för tillfället, med skumgummi som minskar flusterstorleken. På så vis har samhällena större chans att försvara ingången mot snyltande bigrannar så här under utfodringen.

När man hör vad som sägs i media om honungsskörden vet jag inte vad jag ska tro. Man talar om ett dåligt honungsår, t ex i radion. På en del håll är skördarna hälften av det normala. Mina kolleger i biodlarföreningen verkar ha fått något lägre skördar i år än vanligt. Själv har kanske haft nybörjartur. Jag har ju fått in dubbla genomsnittsskörden!

Jag kan nog tacka linden för min fina skörd (förutom bina förstås). Vädret har varit rätt för att linden ska ge mycket nektar, för den behöver nämligen mycket vatten, och det fick den i juni. När det sedan var blomning i juli var det fint flygväder så bina kunde få hem nektarn. Det känns som att det var helt rätt att flytta samhällena till Bromma och lindalléerna. Förutom att jag själv gillar den, så är lindhonungen poppis bland kunderna. Nu har jag flyttat två av samhällena till Hässelby. Svägerskans familj har nämligen saknat de små husdjuren!

Min vikt i honung!

På sista tiden har det blivit några sena kvällar med biodlingen. Filip och jag har skördat, slungat och tappat den sista honungen för i år. Och vilken skörd! Det blev mer honung än jag vågade hoppas på. Skörden vägde faktiskt lika mycket som jag själv. Lite svårt att ta in faktiskt... Om man räknar med de tidigare skördarna så har jag fått ihop 122 kilo honung i år. Rätt fantastiskt egentligen!

Honungen som jag nu fick ut varierade i färg och smak, beroende på när under säsongen den drogs in till kuporna. Sensommarhonungen är mörk i färgen och har en lite för kraftig smak i mitt tycke, men eftersom det är en del ljusare honung också så blir balansen perfekt. Ljuvligt!

När jag tagit honungen från bina, gav jag dem mindre med plats. Utanför en av kuporna hängde bina runt flustret. Den här tiden på året är det ingen fara att göra det trångt för bina, de svärmar inte ändå. Varefter så trängde bina ihop sig, så att alla fick vara inomhus.

Nattlig räd i bigården

Igår kväll var det fullt upp med bina. Jag skördade honung, flyttade samhällen, tog en drottning från sin parningskupa, gjorde en avläggare... Puh! Vi tar det från början.

Samhällena i Hässelby

Mina samhällen i Hässelby skördade jag honung från. Jag kände mig rätt girig när jag tog ramar där bina inte täckt honungen. Är honungen täckt med vax kan man vara säker på att vattenhalten inte är för låg. Eftersom honungsmängden inte ökat i kuporna senaste veckan så kan jag ändå vara hyfsat säker på att den honung som finns är färdigbehandlad, även utan täckvax. Det var lite plock fram och tillbaka med ramar, men till slut hade jag 18 ramar nedstoppade i mina nybyggda lådor.

Nu var det dags att flytta samhällena. Jag vill ha lindhonung, och vid bigården i Bromma finns det mängder av lind. Det var lite knepigt att få till plats i bilen åt alla kupdelar med bin. Jag lyckades knöka ner ena samhället på två lådor medan det andra samhället fick det lite spatiösare med två gånger två lådor. Dags för avfärd.

Direkt när vi börjat köra mot Bromma ångrade jag att jag inte satt spännband runt kuporna med bin. Man har ju hört vad som kan hända. Jag satt på helspänn och blev mer och mer ett nervvrak. Detta ljud av friktion mellan lådorna med bin... Måtte friktionen räcka! Med en avslutande pärs i form av trottoarkanten vid infarten var vi framme utan att bin tagit sig ut. Bara att bära kuporna på plats och ge dem ytterligare utrymme. I en låda utan ramar, som jag transporterade bin i, hade de små liven satt sig så här under innertaket.

Samhällena i Bromma - dragbiavläggarna

Det ena tittade jag inte till, men det svagare kollade jag läget med. Det visade sig att det fanns en äggläggande drottning, även om jag inte fick ögonkontakt med henne. Samhället har väldigt ont om foder, så jag gav det foderdegen Apifonda i brist på annat. Egentligen ska man använda 50-procentig sockerlösning om man vill stöd-/drivfodra avläggarsamhällen så här på sommaren.

En ny avläggare

Nu var det dags att ta mina framodlade drottningar från de två parningskuporna. I ena fanns det ingen drottning, hon kläcktes nog inte ordentligt. I den andra parningskupan var det fullproppat med yngel, så nu gällde det att hitta drottningen. Det gjorde vi, och Filip märkte henne med en grön prick. Eftersom alla samhällen redan har fungerande drottningar, så knoppade jag av ett avläggarsamhälle från det starkaste samhället från Hässelby. På så vis kan jag tillsätta den nya drottningen där. Vips har jag ett femte samhälle! Bara att sätta ett par yngelramar, en pollenram, en honungsram och ytterligare bin i en ny kupa. Jag väntar med drottningtillsättningen tills dagen därpå, så bina i avläggaren känner att de är utan drottning och därmed tar emot en ny utan problem.

Vid det här laget har mörkret gjort sitt intåg. Men det finns resurser. Filip riggade en strålkastare, så det blev som på dagen. Logistiken var genomtänkt den här kvällen, men allt tar längre tid än jag tänker mig, det är bara att räkna med!

Slungning

Igår slungade jag för första gången! Jag och Filip åkte till biföreningens slungrum. Med oss hade vi de 10 ramarna med lite honung i. Efter instruktioner från Horst, föreningens ordförande, var vi igång. När vi slungat fyra ramar rann det en tunn stråle ur slungan ner i silarna på hinken. Det tog en lång stund innan det kom nåt i hinken över huvud taget... Det verkade inte så lovande.

Det var svårt att få stabilitet i slungan, som skakade en hel del, och jag hängde på kanten för att få den någorlunda stillastående.

Mot slutet av slungningen steg nivån i hinken snabbare, och när vi lutade hela slungan rann ytterligare honung ner. Hinken var till slut fylld till en tredjedel, och vid vägning visade det sig att skörden blivit 5 kilo! Vattenhalten var 17–18 %. Den ska vara under 20 %, så det var ju bra.

Jag har smakat på honungen flera gånger. Aromatisk och god! I morse hade jag den på frukostfilen. Mums!

Honungsskörd och utfodring

Idag skattade jag och utfodrade samhällena. Slunga vill jag göra om en halv vecka, så först kollade jag med Lotta (biodlingskursledaren) att honungen går att lagra i ramarna en tid utan att vattenhalten påverkas alltför mycket. Inga problem.

Filip och jag åkte till samhällena. En sak jag glömt att köpa var halm, som jag tänkte lägga i biforhinkarna som "flytbrygga" för bina att sörpla foder ifrån. Annars kan de drunkna. Filip fick åka och köpa det.

När jag öppnade första samhället ville jag börja med att hitta drottningen och ta henne åt sidan medan jag pulade runt med ramarna. Jag hittade henne rätt snart. Hon fick sitta i ett drottningfångarglas och vänta. Från att ha haft 30 ramar skulle samhället nu ha 10, bina ska trängas ihop inför vintern då antalet är som minst. Fortfarande var det en hel del outbyggda ramar som var lätta att stoppa åt sidan. Sedan fanns det en del honungsramar. Tyvärr var det inte så stor del av deras yta som var täckt av vaxlock. Bina täcker honungen när den är färdigbehandlad och har som lägst vattenhalt. Högst 20 % vatten ska det vara i honungen, annars kan den börja jäsa.

När jag väl fått ner alla bina i nedersta lådan lade jag dit byggplast, ställde dit en biforhink med ytan täckt av halm, vek upp ett hörn på plasten så bina kom åt fodret, satte tomlådor kring hinken och sedan på med taket. Just det, jag satte ju tillbaka drottningen också. Viktigt!

Sedan samma visa för andra samhället. Där hade de börjat käka av en fin honungskaka jag spanade in när jag var hos samhällena i tisdags... Hög tid att ta honungen från dem! När jag skulle sätta tillbaka samhällets drottning ville hon inte gå ner. Hon satt på mitt finger och kommunicerade med sina undersåtar. Rätt vad det var tutade hon några gånger! Först fattade jag inte att det var hon som lät, men hon vibrerade ju i takt. Till slut fick jag ner henne.

Det var rätt mycket yngel i samhällena så jag har svårt att förstå hur de ska få ner allt foder. 16 kilo är det i en hink, och så har jag räknat med en och en halv hink per samhälle. Bara att hoppas att ynglet kryper ut snart så att cellerna blir lediga för fodret...

Puh! Kändes ändå rätt lyckat idag. Jag är ju inte direkt fullfjädrad, men tycker ändå att jag har fått nåt slags handlag med bina. 10 ramar är redo för slungning, de flesta är det bara småskvättar i. Spännande att se hur många (få?) kilo det blir till slut och om vattenhalten duger!

Honungsskörden i landet

I bland annat Dagens Nyheter har man kunnat läsa om att honungsskörden blir bra i år i landet, bortsett från på västkusten och på Gotland. Tydligen är det TT som ringt runt till några biodlarkolleger för att kolla läget. Trevligt att biodlingen uppmärksammas.

På en informationssida skriver DN också att genomsnittskörden per samhälle är 30 kilo, men yrkesbiodlarna får ihop 60 kilo per samhälle. Hur lyckas de skörda så mycket mer? Kanske flyttar de i större utsträckning sina kupor till platser med bra nektardrag, men jag tycker ändå att skillnaden är stor.

Undrar hur det är i mina kupor. Jag hoppas att inte torkan gör att samhällena får det svårt att samla mat. Och så vill man ju kunna få nånting att skörda också, även om det är småsamhällen det handlar om...

Skörd

Nej, inte från mina egna kupor... I förrgår var jag i föreningsbigården och hjälpte till med att skatta några kupor, dvs ta honung från dem. Jag, Turid och Horst gick från kupa till kupa och tog de ramar som var mogna. En tumregel är att 2/3 av vaxkakan har honung täckt med vaxlock (färdigbehandlad av bina) för att honungens vattenhalt inte ska vara för hög. Risken vid vattenhalt högre än 20 % är att honungen jäser.

När vi var klara med skattningen och redo för slungning hade vi ca 5 lådor fulla (dvs 50 ramar, vilket skulle kunna ge 100 kilo honung). Då visade det sig att slungan saknade ett kullager. Slungningen sköts därför upp till idag, men då kunde inte jag vara med... Det får bli en annan gång.

Elaka bin?

Som så ofta på sistone har jag pratat bin med släkt och vänner. Mormor har berättat om hur elaka bina på föräldragården kunde vara, särskilt när de svärmade. (Jag som lärt mig att svärmande bin är snälla bin, de har ju magen full av honung. Men, men.) Avelsarbetet har väl gått framåt? Snällhet är ju nåt man avlar på. Men så var jag på senaste föreningsmötet och det började pratas om erfarenheter av elaka bin, bland annat om hur drottningar med vissa ursprung gett elaka bisamhällen, och om hur man fått fly hals över huvud för att ett samhälle haft en dålig dag. Inte vad jag vill höra! Det ska ju vara som på de danska biodlingsavsnitten på video där biodlaren klappar bina utan att bina tar illa vid sig! Aja, bara att hoppas att drottningarna i mina avläggare sprider lugn i samhället så jag får snälla och gosiga bin. Lite perspektiv fick jag under kvällen då jag såg två gamla videoband med inspelade reportage om bin, men inte om den typen vi odlar. Den ena videon handlade om mördarbina i Syd- och Nordamerika och hur de spred sig över kontinenten. De var riktigt ilskna! Den andra handlade om hur man i otillgängliga bergstrakter skördade honung och vax ur vilda bisamhällen, som hängde under klippor över hundratals meter stup! Vilket arbete. Det tog en vecka bara att tillverka repstegen som behövdes för att nå bina... Vi har det nog rätt bra här i Sverige med våra (relativt) snälla tambin!