Lyckorus i bigården

I fredags gjorde jag mina första ingrepp i kuporna för i år. Först var jag i bigården i Bromma och inventerade vad jag hade för ramar tillgängliga. De flesta ramarna är i HLS-format (halv sveahöjd, lågnormalbredd), det mindre format jag har till skattlådor. Utbyggda LN-ramar har jag ont om just nu. De flesta LN-ramar utanför kuporna har fått sitt vax ursmält för att det inte ska vara för gamla ohygieniska ramar i kuporna.

Ramarna har stått i lådor i en stapel utomhus sedan de behandlades mot vaxmott med ättiksyra. När jag började plocka med ramarna började några bin intressera sig för det foder som fanns i en del ramar. Eftersom jag inte var säker på att jag skulle få stapeln bität, så fick jag bråttom att bära in alla lådor, annars skulle ryktet gå om att det finns mat och tusentals bin skulle försöka ta sig in i lådstapeln...

Samhälle 1 och 2 fick foderdeg ovanpå ramarna, utifall maten i kuporna skulle ta slut. De här samhällena övervintrade jag på 20 ramar, eftersom de var starkast och jag var orolig att de inte skulle få plats med fodret.

Samhälle 3 har inte varit ute och rensningsflugit än, så det kunde jag inte stödfodra. Eftersom samhället beter sig annorlunda är jag orolig att det skulle vara något fel på det.

Samhälle 4 och 5 i Hässelby har rensningsflugit häromveckan, men det här var första gången jag själv sett dem flyga i år. Eftersom jag hade en del foder i HLS-ramar, bytte jag ut den tomlåda som var under varje samhälle mot en HLS-låda med foder i varannan ram istället för att ge dem foderdeg. Förra året så fick en avläggare stöttning med sockerlösning under en tid, så jag kunde inte använda honungen, som ju kunde fått socker i sig. Det var såna ramar jag nu fick användning för.

Samtidigt som samhällena i Hässelby fick ny låda med ramar, så fick de varsin ren botten. På de gamla bottnarna låg ett tjockt lager med bin som täckte nätet. Ventilationen lär ha förbättrats ordentligt! På bottnarna fanns också en del mögel. Det blev en del arbete med att göra ren dem med lut. I Bromma ville jag inte störa samhället som inte rensningsflugit, så där väntar jag med bottenrengöring i alla tre samhällen.

Det var så härligt att ha bina flygandes och att kunna arbeta med dem. Det kändes som det gick lugnare till vid det här bottenbytet än förra året. Det beror nog på att jag slapp skära bort vildbygge under ramarna den här gången. Titt som tätt såg jag bin som kom in med fyllda pollenkorgar. Undrar vad det kan vara för pollen. Den hassel och sälg jag sett har inte blommat, däremot krokus. Filip rapporterar också att vintergäck blommade i trädgården i Bromma. Alla de här växterna ger bra med pollen till bina.

Resten av helgen har jag haft en salig känsla i kroppen. Vårvärmen har förstås gjort sitt till, men mest är det effekten av alla flygande, fina och fredliga bin!

Myrsyrabehandling

Invintringen fortsätter i bigårdarna. I Bromma har samhällena dragit ner fodret från foderhinkarna. I Hässelby har de just fått andra givan. Nu har jag behandlat alla samhällen med myrsyra, för att ta kål på varroakvalster. En del av bina i de samhällen som har det mest trångt satte sig på utsidan av kupan. De skyr lukten av myrsyran, och jag förstår dem! I det samhälle jag utfodrade samtidigt, lade jag trasan med myrsyra på botten i kupan, i övriga ovanpå ramarna. I filmen kan man se hur bina flyttar på sig när syran tillsätts, särskilt när jag stänger till så koncentrationen i luften stiger.

Det diskuteras en hel del om behandlingsmetoderna mot varroakvalster. En del kör med det syntetiska bekämpningsmedlet apistan, andra med syror. Apistan är effektivt, men ger rester i vaxet. Det känns olustigt, tycker jag. Syrorna och drönarutskärning är det som gäller om man vill sköta sin biodling ekologiskt. Sedan finns det fler mer eller mindre utforskade metoder... Jag är ju ny, och får se hur det fungerar för mig. Nu hade jag mer varroa i kuporna än jag sett tidigare, så jag ville behandla tidigt. Oxalsyra tänker jag ändå använda som planerat senare i höst när samhällena är utan yngel. Oxalsyran kommer nämligen inte åt de kvalster som finns i yngelcellerna. Men det gör myrsyran, så det var därför jag använde den nu.

Sista honungen för i år är färdigkristalliserad och burkarna är etiketterade. Det blev ett gäng med burkar, som du kan se på bilden! Det blev mest 700-gramsburkar den här gången. Tidigare satser har jag tappat på 500-gramsburkar (vanliga respektive sexkantiga). Nu återstår bara att få avsättning för allt. Jag har tagit burkar, inklusive provsmakningsburk, till mitt nygamla jobb. Jag vet redan att några är intresserade av att köpa där!

Vårstädning och stödfodring

Jag började med lite vårsysslor eftersom bina varit ute och flugit ordentligt, och jag kände mig säker på att de inte skulle bajsa på sig inne i kupan om jag störde dem. Jag har hört att andra redan har rengjort botten på kuporna, alltså att sätta dit en ny ren botten för kupa 1 och sedan rengöra den gamla botten och ge den till kupa 2. Det är meningen att man snabbt och försiktigt ska lyfta över kupan från ena botten till den andra utan att störa bina, så det ska inte vara nåt problem att göra det innan rensningsflykten. Men det var tur att jag inte gav mig på det förrän nu, för jag störde bina rätt mycket...

Eftersom jag haft en tom låda under lådan med ramar, hade bina haft plats att göra vildbygge (vaxbygge utanför ramarna) i tomrummet i undre lådan. Nu ville jag sätta i nya ramar i den undre lådan, så jag behövde ta bort vildbygget (som ändå var tomt). Det gillade inte bina. Jag hade börjat utan skyddskläder, men efter ett första försök märkte jag att bina var lite väl flygvilliga. Filip hjälpte mig att lyfta övre lådan och det var en del diskussion om vem som egentligen skulle ha overall på sig: jag som skrapade bort vildbyggen eller han som lyfte lådan. Jag fick overallen! Filip tog extraslöjan och ett par arbetshandskar. Vi tog hjälp av en sten för att hålla upp lådan, så slapp han stå kvar medan jag skrapade.

Sen kunde jag lyfta över lådan med bina på ny botten och en låda med ramar, och sätta det hela på plats. Som jag sett tidigare låg det döda bin och skräp på botten, men möglet var i stort sett bortstädat av bina! Så nu var det bara att skrapa och tvätta botten ren och göra samma procedur för det andra samhället.

När jag tvättat färdigt allt material och bina fått lite lugn och ro, skulle jag störa dem igen... Bytet av botten hade vi börjat med på morgonen innan det blivit varmt nog för bina att flyga, så att de höll sig så högt upp i kupan som möjligt. Det hjälpte ju inte helt och hållet men det hade kanske varit ännu större aktivitet om vi väntat till senare på dagen. Nästa åtgärd var att gå in genom taket hos bina och ge dem foder. Vore ju synd att förlora samhällena när de klarat övervintringen så här långt, särskilt om man förlorade dem på grund av svält när det kunnat hindras. I och för sig vägde samhället mer än jag väntat mig, så de hade nog en del mat redan, men för att vara på den säkra sidan... Jag hade köpt en kartong foderdeg, så nu ska den banne mig användas! Jag nöjde mig åtminstone med att ge samhällena en halv giva var. Det var skönt att ha fått allt detta gjort, det första ingreppet för i år. Det blev lite mer action och tog lite längre tid än vad jag tänkt, men nu är det avklarat!

Frigolitknaprande

Senast jag var vid kuporna så gav jag vardera samhälle ytterligare en halv hink bifor. Totalt har varje samhälle fått 24 kilo bifor. Det motsvarar 18 kilo socker, och ska räcka till i vår. Det var bökigt att byta biforhink, eftersom jag ville ösa bifor ner i hinken i kupan, som ju redan hade halm och bin i sig. Först fick jag ösa över halm och bin från hinken ner i en tredje vanlig hink, sedan fylla på hinken till hälften med bifor för att sedan ösa tillbaka halm och bin. Bökigt att göra saker i praktiken som inte nämnts i teorin. Helt plötsligt står man vid kuporna och behöver fundera ut hur man ska genomföra det! Undrar hur många bin som strök med...

Malena (Filips syster) som mina bin bor hos hade tänkt ringa mig, eftersom bina i det starkare samhället blivit så irriterade på att jag begränsat flusteröppningen att de börjat gnaga på frigoliten i kupan. Jag ökade öppningen och hoppas att de nöjer sig med det och slutar med gnagandet. Anledningen till att de fått begränsad öppning är ju att risken att bli bestulen på foder är större vid utfodringen. För att lättare försvara sina förråd så får de ett mindre flyghål. Men om de har kraft nog åt att gnaga sönder sitt hus, så är de väl starka nog att försvara sig!

Röveri?

Efter skattningen i lördags har jag varit och tittat till samhällena flera gånger. Söndag förmiddag var luftrummet framför det svagare samhället fullt med bin som ville in. Inte bra, eftersom det kan ha varit röveri. Om man spiller honung eller foder i bigården kan röveri uppkomma. Det betyder att starkare samhällen snor mat från svaga samhällen, och visar sig genom okontrollerad in- och utflygning i kupan, vad nu det är... Jag som inte sett röveri tidigare vet ju inte hur det ser ut, så jag ringde Lotta för fjärde gången i helgen. Hon sa att jag skulle minska flusteröppningen ytterligare. Hoppas det hjälper.

Det svagare samhällets drottning gav ifrån sig knorrande ljud när det var sånt liv kring kupan. Märkligt...

När jag på måndagskvällen besökte kuporna hade det större samhället dragit ner en fjärdedel av fodret. Det svagare hade dragit ner hälften av fodret, om det nu inte var röveri och det blivit bestulet på fodret istället... När foderhinkarna är tomma ska jag titta ner bland ramarna och se om de fyllts med foder eller inte.

Honungsskörd och utfodring

Idag skattade jag och utfodrade samhällena. Slunga vill jag göra om en halv vecka, så först kollade jag med Lotta (biodlingskursledaren) att honungen går att lagra i ramarna en tid utan att vattenhalten påverkas alltför mycket. Inga problem.

Filip och jag åkte till samhällena. En sak jag glömt att köpa var halm, som jag tänkte lägga i biforhinkarna som "flytbrygga" för bina att sörpla foder ifrån. Annars kan de drunkna. Filip fick åka och köpa det.

När jag öppnade första samhället ville jag börja med att hitta drottningen och ta henne åt sidan medan jag pulade runt med ramarna. Jag hittade henne rätt snart. Hon fick sitta i ett drottningfångarglas och vänta. Från att ha haft 30 ramar skulle samhället nu ha 10, bina ska trängas ihop inför vintern då antalet är som minst. Fortfarande var det en hel del outbyggda ramar som var lätta att stoppa åt sidan. Sedan fanns det en del honungsramar. Tyvärr var det inte så stor del av deras yta som var täckt av vaxlock. Bina täcker honungen när den är färdigbehandlad och har som lägst vattenhalt. Högst 20 % vatten ska det vara i honungen, annars kan den börja jäsa.

När jag väl fått ner alla bina i nedersta lådan lade jag dit byggplast, ställde dit en biforhink med ytan täckt av halm, vek upp ett hörn på plasten så bina kom åt fodret, satte tomlådor kring hinken och sedan på med taket. Just det, jag satte ju tillbaka drottningen också. Viktigt!

Sedan samma visa för andra samhället. Där hade de börjat käka av en fin honungskaka jag spanade in när jag var hos samhällena i tisdags... Hög tid att ta honungen från dem! När jag skulle sätta tillbaka samhällets drottning ville hon inte gå ner. Hon satt på mitt finger och kommunicerade med sina undersåtar. Rätt vad det var tutade hon några gånger! Först fattade jag inte att det var hon som lät, men hon vibrerade ju i takt. Till slut fick jag ner henne.

Det var rätt mycket yngel i samhällena så jag har svårt att förstå hur de ska få ner allt foder. 16 kilo är det i en hink, och så har jag räknat med en och en halv hink per samhälle. Bara att hoppas att ynglet kryper ut snart så att cellerna blir lediga för fodret...

Puh! Kändes ändå rätt lyckat idag. Jag är ju inte direkt fullfjädrad, men tycker ändå att jag har fått nåt slags handlag med bina. 10 ramar är redo för slungning, de flesta är det bara småskvättar i. Spännande att se hur många (få?) kilo det blir till slut och om vattenhalten duger!

Socker och honung

På senaste träffen i föreningsbigården utfodrade vi samhällena med bifor. Jag minns att jag för några år sedan tänkte på hur dumt det var att ta honungen från bina för att sedan ge dem socker istället... Lite sånt tänk finns väl kvar, men det finns nackdelar med att låta bina behålla sin honung. Hösthonungen har mycket mineraler i sig och gör att bina har svårt att hålla sig under vintern och måste bajsa i kupan. Inte bra. Det går i alla fall inte åt lika mycket socker för vinterfodringen som man kan ta ut honung. Tack vare avel gör bina mer honung än de behöver för att överleva.

Fast när det är nya samhällen som mina, så får jag förstås inte in så mycket honung som jag kommer att ge dem socker. Jag är så nervös för att bina ska hinna äta upp honungen för mig (den är ju min, eller...?) innan jag ska skörda honungen i nästa vecka.

Igår shoppade jag loss på biredskapsbutiken. Bifor (färdig sockerlösning), honungsrörare, mjölksyra för varroabekämpning, vaxmellanväggar för ljusrullning och lite annat köpte jag! Nu är jag redo för honungsskörd och utfodring, och sedan blir det slungning på föreningens slunga!