Felplacerat foder

Ibland blir jag vansinnig på bina. Knäppgökar! Fast det är ju bara från min synvinkel. Det är ju deras instinkter som styr dem, och i det här fallet var det väl positivt att göra som de gjorde ur deras synvinkel, utifrån vad de "visste". Förutom att de fortsätter att gnaga sönder kupan vid flustret, så har båda samhällena byggt stora vildbyggen som de fyllt med bifor. När jag såg att de börjat göra vildbyggen bredvid biforhinken borde jag tagit bort dem på en gång. Idag hade vildbyggena blivit stora och varje samhälle fyllt dem med säkert 1-2 kilo bifor. Återigen står man där vid den öppna kupan och måste improvisera. Jag skrapade bort byggena, lade dem i biforhinken och mosade sönder cellerna, som de små krabaterna arbetat så hårt för att bygga och fylla. Jättekladdigt! Jag hoppas att de tar bort fodret från vildbygget och tar ner till kupan. Fortfarande fanns också bifor i botten på hinkarna kvar att hämta. Det är säkert trångt för fodret nere i ramarna, så det bästa bina kunde göra var ju att ordna med mer plats, därav vildbyggena. Jag vill ju hellre att de väntar med att ta ner fodret till dess att det finns plats, men det är ju svårt för mig att säga till dem... Kommunikationsproblem!

Honungsskörd och utfodring

Idag skattade jag och utfodrade samhällena. Slunga vill jag göra om en halv vecka, så först kollade jag med Lotta (biodlingskursledaren) att honungen går att lagra i ramarna en tid utan att vattenhalten påverkas alltför mycket. Inga problem.

Filip och jag åkte till samhällena. En sak jag glömt att köpa var halm, som jag tänkte lägga i biforhinkarna som "flytbrygga" för bina att sörpla foder ifrån. Annars kan de drunkna. Filip fick åka och köpa det.

När jag öppnade första samhället ville jag börja med att hitta drottningen och ta henne åt sidan medan jag pulade runt med ramarna. Jag hittade henne rätt snart. Hon fick sitta i ett drottningfångarglas och vänta. Från att ha haft 30 ramar skulle samhället nu ha 10, bina ska trängas ihop inför vintern då antalet är som minst. Fortfarande var det en hel del outbyggda ramar som var lätta att stoppa åt sidan. Sedan fanns det en del honungsramar. Tyvärr var det inte så stor del av deras yta som var täckt av vaxlock. Bina täcker honungen när den är färdigbehandlad och har som lägst vattenhalt. Högst 20 % vatten ska det vara i honungen, annars kan den börja jäsa.

När jag väl fått ner alla bina i nedersta lådan lade jag dit byggplast, ställde dit en biforhink med ytan täckt av halm, vek upp ett hörn på plasten så bina kom åt fodret, satte tomlådor kring hinken och sedan på med taket. Just det, jag satte ju tillbaka drottningen också. Viktigt!

Sedan samma visa för andra samhället. Där hade de börjat käka av en fin honungskaka jag spanade in när jag var hos samhällena i tisdags... Hög tid att ta honungen från dem! När jag skulle sätta tillbaka samhällets drottning ville hon inte gå ner. Hon satt på mitt finger och kommunicerade med sina undersåtar. Rätt vad det var tutade hon några gånger! Först fattade jag inte att det var hon som lät, men hon vibrerade ju i takt. Till slut fick jag ner henne.

Det var rätt mycket yngel i samhällena så jag har svårt att förstå hur de ska få ner allt foder. 16 kilo är det i en hink, och så har jag räknat med en och en halv hink per samhälle. Bara att hoppas att ynglet kryper ut snart så att cellerna blir lediga för fodret...

Puh! Kändes ändå rätt lyckat idag. Jag är ju inte direkt fullfjädrad, men tycker ändå att jag har fått nåt slags handlag med bina. 10 ramar är redo för slungning, de flesta är det bara småskvättar i. Spännande att se hur många (få?) kilo det blir till slut och om vattenhalten duger!

Socker och honung

På senaste träffen i föreningsbigården utfodrade vi samhällena med bifor. Jag minns att jag för några år sedan tänkte på hur dumt det var att ta honungen från bina för att sedan ge dem socker istället... Lite sånt tänk finns väl kvar, men det finns nackdelar med att låta bina behålla sin honung. Hösthonungen har mycket mineraler i sig och gör att bina har svårt att hålla sig under vintern och måste bajsa i kupan. Inte bra. Det går i alla fall inte åt lika mycket socker för vinterfodringen som man kan ta ut honung. Tack vare avel gör bina mer honung än de behöver för att överleva.

Fast när det är nya samhällen som mina, så får jag förstås inte in så mycket honung som jag kommer att ge dem socker. Jag är så nervös för att bina ska hinna äta upp honungen för mig (den är ju min, eller...?) innan jag ska skörda honungen i nästa vecka.

Igår shoppade jag loss på biredskapsbutiken. Bifor (färdig sockerlösning), honungsrörare, mjölksyra för varroabekämpning, vaxmellanväggar för ljusrullning och lite annat köpte jag! Nu är jag redo för honungsskörd och utfodring, och sedan blir det slungning på föreningens slunga!