Här är en tragikomisk nyhet på Aftonbladets webbteve: länk. Räddningsarbetarna ser lite desperata ut...
Som jag skrev när jag flyttade på bikupor mellan Hässelby och Bromma, så var jag stressad och på helspänn när jag körde med kuporna i bilen. En trafikolycka får ju bara inte hända. Jag har hört talas om en biodlare som haft kupor i bakluckan, och när han kört över ett gupp så har kuporna öppnat sig och bilen fyllts med bin. Frugan har i det fallet lämnat bilen och biodlaren åt sitt öde!
Invintringen fortsätter i bigårdarna. I Bromma har samhällena dragit ner fodret från foderhinkarna. I Hässelby har de just fått andra givan. Nu har jag behandlat alla samhällen med myrsyra, för att ta kål på varroakvalster. En del av bina i de samhällen som har det mest trångt satte sig på utsidan av kupan. De skyr lukten av myrsyran, och jag förstår dem! I det samhälle jag utfodrade samtidigt, lade jag trasan med myrsyra på botten i kupan, i övriga ovanpå ramarna. I filmen kan man se hur bina flyttar på sig när syran tillsätts, särskilt när jag stänger till så koncentrationen i luften stiger.
Det diskuteras en hel del om behandlingsmetoderna mot varroakvalster. En del kör med det syntetiska bekämpningsmedlet apistan, andra med syror. Apistan är effektivt, men ger rester i vaxet. Det känns olustigt, tycker jag. Syrorna och drönarutskärning är det som gäller om man vill sköta sin biodling ekologiskt. Sedan finns det fler mer eller mindre utforskade metoder... Jag är ju ny, och får se hur det fungerar för mig. Nu hade jag mer varroa i kuporna än jag sett tidigare, så jag ville behandla tidigt. Oxalsyra tänker jag ändå använda som planerat senare i höst när samhällena är utan yngel. Oxalsyran kommer nämligen inte åt de kvalster som finns i yngelcellerna. Men det gör myrsyran, så det var därför jag använde den nu.
Sista honungen för i år är färdigkristalliserad och burkarna är etiketterade. Det blev ett gäng med burkar, som du kan se på bilden! Det blev mest 700-gramsburkar den här gången. Tidigare satser har jag tappat på 500-gramsburkar (vanliga respektive sexkantiga). Nu återstår bara att få avsättning för allt. Jag har tagit burkar, inklusive provsmakningsburk, till mitt nygamla jobb. Jag vet redan att några är intresserade av att köpa där!
Nu utfodras bina för fullt. Ett samhälle har redan dragit ner allt sitt foder, 24 kilo. Ett annat är snart färdigt. Övriga tre samhällen har en hel del kvar i sina foderhinkar. Det beror väl på att de har fått mindre med plats. Så snart ynglet krupit ut så ordnar det sig. Så här ser flustrena ut för tillfället, med skumgummi som minskar flusterstorleken. På så vis har samhällena större chans att försvara ingången mot snyltande bigrannar så här under utfodringen.
När man hör vad som sägs i media om honungsskörden vet jag inte vad jag ska tro. Man talar om ett dåligt honungsår, t ex i radion. På en del håll är skördarna hälften av det normala. Mina kolleger i biodlarföreningen verkar ha fått något lägre skördar i år än vanligt. Själv har kanske haft nybörjartur. Jag har ju fått in dubbla genomsnittsskörden!
Jag kan nog tacka linden för min fina skörd (förutom bina förstås). Vädret har varit rätt för att linden ska ge mycket nektar, för den behöver nämligen mycket vatten, och det fick den i juni. När det sedan var blomning i juli var det fint flygväder så bina kunde få hem nektarn. Det känns som att det var helt rätt att flytta samhällena till Bromma och lindalléerna. Förutom att jag själv gillar den, så är lindhonungen poppis bland kunderna. Nu har jag flyttat två av samhällena till Hässelby. Svägerskans familj har nämligen saknat de små husdjuren!
På sista tiden har det blivit några sena kvällar med biodlingen. Filip och jag har skördat, slungat och tappat den sista honungen för i år. Och vilken skörd! Det blev mer honung än jag vågade hoppas på. Skörden vägde faktiskt lika mycket som jag själv. Lite svårt att ta in faktiskt... Om man räknar med de tidigare skördarna så har jag fått ihop 122 kilo honung i år. Rätt fantastiskt egentligen!
Honungen som jag nu fick ut varierade i färg och smak, beroende på när under säsongen den drogs in till kuporna. Sensommarhonungen är mörk i färgen och har en lite för kraftig smak i mitt tycke, men eftersom det är en del ljusare honung också så blir balansen perfekt. Ljuvligt!
När jag tagit honungen från bina, gav jag dem mindre med plats. Utanför en av kuporna hängde bina runt flustret. Den här tiden på året är det ingen fara att göra det trångt för bina, de svärmar inte ändå. Varefter så trängde bina ihop sig, så att alla fick vara inomhus.
I veckan var jag inne och kollade honungsmängderna i samhällena. Honungen bina gör nu är som sirap i färgen, att jämföra med den mycket ljusare färg som varit tidigare under säsongen. Kanske är det bladhonung jag får. Nu börjar bina förmodligen konsumera mer honung än de producerar. Nektarkällorna sinar. Jag har sett små hål i täckvaxet på några honungsceller, som att de börjar nalla på lagren. Skördedags alltså! Kommande veckan så ska jag slutskatta och ge bina foder inför vintern. Huga för vinter... Det är ju sommar och så ska man invintra bina. Lite ångest kring detta... Som när jag köpte blommor till blomlådan och kassörskan kommenterade att det var "höstfärger". Nej, inte höst, jag har ju sommar här och nu!
Det är så härligt med aktiviteten vid kuporna. Det händer att jag blir så lycklig att jag bara vill springa fram och krama bin och kupor... Jag tror tyvärr inte att det skulle bli vidare populärt hos de små liven! Det känns så mäktigt med luftrummet som fylls av bin ovanför samhällena, och hur man kan se deras luftkorridorer. Binas inflygning i slalom för att landa vid sitt hemmafluster. Mys! Synd att jag inte bor hos bina. I och för sig är det väl bra att inte klättra på kuporna varje dag!
Häromdagen kom jag på att jag kanske borde spärra ner drottningen i mina samhällen. Spärrgallret, som undviker att drottningen lägger ägg i skattlådorna, har suttit mellan låda två och tre, men skulle nu alltså ner en låda. På så vis koncentreras ynglet till nedersta lådan. Eftersom bina bara ska ha en låda när jag ger foder om någon vecka är det dumt om det är yngel i lådor man tar bort. Jag kollade för säkerhets skull med en biodlarkollega i föreningen att det var dags. Han sa att han brukar spärra ner drottningen i mitten till slutet av juli. Hög tid, alltså!
Det var länge sedan jag tittade igenom samhällenas yngelrum. Förra året, då jag var alldeles grön, tittade jag igenom yngelrummen varje gång jag var vid kuporna. Nu är jag mer cool, eller så har jag inte brytt mig om annat än honungen! Det är bra att störa drottningen så lite som möjligt. Mitt starkaste samhälle, som gett mest honung, hade oroväckande lite yngel och det tog ett bra tag att hitta ägg över huvud taget. Jag fruktade att samhället svärmat, men efter ett tag hittade jag den märkta drottningen som annars flugit iväg. Jag har börjat spekulera kring varför det är så lite ägg. Är det för att samhället hade för lite plats när det var linddrag och honungen därför trängde undan äggläggningen? Är det för att drottningen inte mår så bra efter fajten med sin drottningsyster tidigare i sommar då hon tuppade av (se tidigare inlägg)?
I en av dragbiavläggarna hittade jag inte drottningen. Henne har jag aldrig hittat, så hon har inte kunnat bli märkt. Jag satte in spärrgallret på vinst och förlust. 50% chans att hon hamnar på rätt sida! Jag ska kolla om jag lyckades i helgen. I senaste avläggaren höll sig redan drottningen i nedersta lådan, men där var det ont om pollen. Eftersom pollen är viktigt för samhället, så flyttade jag dit en pollenram från grannsamhället. Pollen behövs förutom till yngeluppfödning till utvecklingen av de arbetsbin som ska övervintra. Under sommaren slits ett arbetsbi ut på sex veckor, men de som nu kommer till ska överleva ungefär åtta månader. Då behöver de bygga upp sig med det proteinrika pollenet.
Filip hjälpte till i kuporna. Han har snabbt kommit in i att lyfta ramar och ta en del beslut. Nackdelen är att det inte blir så mycket bilder i inläggen. Han är ju min fotograf... Här är en bild Filips pappa Björn tagit.
Dags att åka hem. Där väntade senaste honungen på att tappas på burkar. Det blev en sen kväll... Honungen som jag börjat kristallisera hade kommit lite väl lång i stelningsprocessen, så den var inte så lättrinnande. Hoppas kvalitén blir extra bra av att jag rörde honungen ett par gånger innan tappningen, så att ansträngningen lönat sig. Jag var rätt trött när jag kom i säng till slut, men glad för all fin honung!
Idag var det så härligt på biodlarföreningen. Det var bra väder och gott om medlemmar där för att vara så här mitt i sommaren. Jag kunde bidra med lite erfarenhet till en nykomling. Kul att känna att man har nåt att komma med... Vi utbytte tips och fikade. Tydligen ska man inte diska begagnade honungsburkar i varmvatten innan man tar bort etiketten, för då kan den fastna ännu mer. Kallvatten ska det vara. Något värt att tänka på om du vill ge bort burkar till en biodlare och underlätta återvinningen.
