I morse när jag vaknade var mitt vänsteröga helt igenmurat, som om jag fått värsta snytingen. Så är det inte.
Jag och Filip (som är tillbaka i Sverige!) var och hälsade på samhällena i förrgår. Vi fotograferade en del vid flustret, och Filip hade lånat min bioverall för att verkligen komma nära för att ta närbilder på drönare som nu finns i bigården för första gången. Bina kände sig nog lite trängda, för först fick jag ett ministick på lillfingret och lite senare ett stick på baksidan av högerbenet. Här kan ni se gadden som satt kvar i benet.
På kvällen var det träff vid föreningsbigården och jag skulle bara ta en titt vid samhällena med Horst. När jag stod där bakom kuporna, och varken gjorde nåt ingrepp i nån kupa eller hade tagit på skyddskläder, gav sig ett bi på mig. Det satte sig på min t-shirt och började sticka. Jag var snabb att lyfta tyget från kroppen och kunde se hur biet gång på gång stack gadden genom tyget. När det lyfte insåg jag att jag inte längre var säker och jag började röra mig bort därifrån, men efter lite fäktning efter biet lyckades det få in en träff i ansiktet. Det gjorde ju ont, men värre blev det under gårdagen då ansiktet svullnat mer och mer. Och i morse var vänsterögat igensvullet. Jag såg inte klok ut!
Tydligen finns det ett samhälle i föreningsbigården med relativt ilskna bin, så förmodligen var det ett av dem som stack mig. Och jag hoppas att mina stickiga bin gjorde som de gjorde för att vi var påflugna och inte på grund av olämpligt temperament. Så här när nektardraget är dåligt så blir bina i och för sig mer försvarsinriktade, när de har ett honungsförråd och mindre mat i naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar