Filip fick frågan från en kollega på jobbet om jag hade nån honung att sälja. Det har jag ju inte tyckt att jag haft, eftersom den honung jag har är från min första skörd nånsin. Den honungen har ju varit smått helig. Men så fanns det ju någon burk kvar, och snart blir det väl dags för skörd igen, så varför inte sälja? Då uppkommer ju problemet som stavas prissättning. Det är svårt att sätta "tillräckligt" höga priser, men jag har ju investerat både möda och pengar på biodlingen. Skulle jag slå ut biodlingens utgifter förra året på mina få kilo honung skulle priset för 250-gramsburken bli 500 kronor... Men, men. Jag kan ju använda utrustningen fler år, som tur är. Efter en del vånda och resonerande, så fick burken priset 25 kronor och blev såld. Min allra första honungsförsäljning!
Igår var jag med i föreningsbigården, där vi kollade om samhällena hade fungerande drottningar. Det var första gången jag var vid föreningens bigård sedan förra säsongen. Det är ett helt annat tempo när mina erfarna biodlarkolleger kollar igenom samhällen än när jag gör det... Det är givande att höra hur de tänker när de undersöker samhällena och varför de gör på ett visst sätt. I de flesta av kuporna fanns det rätt så lite honung, men ändå mer än vad jag har hittills. Jag kanske stör mina bin för mycket, så de inte kan fokusera på nektarsamlandet?
1 kommentar:
Grattis till försäljningen!
En annan sak är ju att du själv slipper köpa honungen i butiken, där bra svensk honung kostar fyrtio kronor eller mer! Nu vet jag ju inte hur stor honungsfantast du är, men för min del skulle det göra åtskilligt för matkontot om jag hade egna bin (förutsatt att man har alltihop under många år, som sagt).
Skicka en kommentar