Förberedelser för slutskattning

Jag var idag och bökade runt i samhällena i Bromma. Jag har låtit bina slicka rent avtäckningsvax och några lådor med urslungade ramar från tidigare slungningar som jag nu tog bort.

Jag passade också på att räkna yngelramar. Genomsnittet var fyra yngelramar per samhälle. Det är märkbart mindre än förra året då det var sex yngelramar per samhälle. Hoppas att det inte gör något. Har jag gjort för många avläggare...?

Jag gav den kvarvarande avläggaren ett par yngelramar från det starkaste samhället, som ju kom till när jag slog ihop ett samhälle med en avläggare.

Nu laddar jag upp inför helgen, då jag planerat att slutskatta och slunga. Om inte bina hittar drag förstås, om jag nu skulle märka det på dem... Jag har gjort en del förberedelser, som att diska den nya honungstunna jag köpt, för att inte behöva göra sånt när jag borde skatta och slunga. Ska jag våga mig på en gissning, så tror jag det kan finnas sammanlagt 100-120 kilo honung kvar i de fem modersamhällena, även om det var rätt många torra ramar i Bromma idag.

Etikettering av honungsburkar

Första skörden för i år, som jag slungade 3 juli, tog jag ut från kristallisering i kylskåp i förra veckan för att ge plats för nästa. Jag skrev ut etiketter, och skar ut dem. Tidigare har jag använt en skärmaskin som fungerar sådär, men efter att Filip framhärdat i att det faktiskt går bra med brytbladskniv och linjal, så gjorde jag så. Det gick bra, även att skära flera ark samtidigt, så det var tidsbesparande.

Jag använder gummerat papper (OBS, det är inte A4 som det anges i länken utan Letter-storlek), dvs som man fuktar för att det ska bli klistrigt. Fördelen är att jag kan skriva ut hemma och kan göra små serier. Mer flexibelt, alltså. Dessutom är etiketterna jättelätta att ta bort efter användning. Bara att blöta och dra bort, till skillnad från andra etiketter som kräver diverse tveksamma kemikalier för att gå bort. Med mina etiketter så går det lättare att återanvända burkarna.

Att fukta pappret när etikettering ska ske är lite bökigt. Det är svårt att fukta lagom mycket med svamp, även om pappret är rätt tolerant. Där har Filip kommit på finessen att det ju bara är att ta ut burkarna från kylen när kristalliseringen är klar och ställa i rumstemperatur. Den fukt som då kondenserar på glaset är perfekt att fästa etiketterna med. Fuktningsmomentet går därför att skippa! Att etikettera fuktiga burkar med "vanliga" etiketter går inget vidare. Det slet jag med när biföreningen skulle sälja burkar just inkomna från kylan för att säljas på trädgårdsmässan. Svårt att få att fästa!

250-gramsburken som får etikett ovan innehåller honung smaksatt med citron. Jag tänkte det kunde vara kul att testa, även om jag vet att honungen kan stå på egna ben. Det breddar ju sortimentet och det finns ett intresse bland kunderna. Jag använde 6 ml eterisk citronolja till 9 kilo honung, och då tog inte citronsmaken över för mycket. I övrigt har honungen främst tappats på 700-gramsburkar, mest för att honungen tar sån tid att tappa. Första skörden förra året hamnade i 500-gramsburkar, sedan tröttnade jag när skördarna ökade...

Nedan står första omgången burkar på torkning efter etiketteringen och på andra bilden färdig i kartong. Nu har de första burkarna kristalliserad honung sålts. Dessutom har jag lejt Filips systersöner att sälja honung. De har fått en fin skylt vid uppfarten, "Säljes: Honung från egen bigård", och så klart är det burkarna med honung från just samhällena på deras tomt som de fått att sälja.

En del biodlingsarbete sker vid datorn. Förutom bloggandet, så har jag en dagbok för vad jag gör i varje samhälle och en logg över när och hur jag hanterat honungen. Fast i fallet nedan så är det bokföring på gång...

Bisamhälle i Wien-stock

Filip hittade fler biodlingsbilder från tågluffen. Här är jag på Naturhistoriska muséet i Wien. Där fanns ett bisamhälle i en stock, med tittfönster och en lång gång till flustret utanför fönstret. Det var intressant att se hur ett samhälle har det med enbart vildbygge! Det var riktigt varmt i muséet, så bina stod på rad i det långa flusterröret och fläktade för att ventilera.

Ingen lindhonung

Nu är jag tillbaka från en tågluff i Öst-/Centraleuropa. Så klart har jag spanat av honung i butikshyllor. Idel flytande. Bland annat var vi i Ungern, som man ju kan hitta en del akaciahonung från i svenska butiker. Vid ett tillfälle for en bigård förbi utanför tågfönstret i det knastertorra bergslandskapet i Kroatien. Kan det bli någon honung i den hettan? Åtminstone fanns det några honungsstånd på marknaden i Split.

Väl hemma igen skyndade jag till mina bigårdar för att kolla läget. Det var hög tid att spärra ner drottningen på en låda för att inte ynglet ska vara för utspritt mellan ramarna vid invintringen. Redan innan resan hade jag sorterat om bland ramarna så ljusa fina ramar finns i nedersta lådan som alltså blir den som bina ska övervintra i.

I Bromma ville jag skatta honung, som jag ju hoppades skulle vara lindhonung. Tyvärr inte, åtminstone inte enligt bedömningen hittills. På bilden pågår provsmakning i bigården direkt från honungsramarna.

Linden blommade när jag var bortrest, men det är ju inte varje år den ger nektar. Jag skördade och slungade ändå den honung som samlades in under treveckorsperioden. 37 kilo på tre samhällen. Nu är den ympad för att kristalliseras. Tyvärr glömde jag att tappa upp icke-kristalliserad nyslungad honung för försäljning... Spekulanterna får vänta till nästa skörd, slutskattningen, som gissningsvis blir om cirka två veckor.

Jag har haft funderingar på att sälja ett par produktionssamhällen efter "linddraget" för att minska skörden, men det verkar det inte bli något av med. Dessutom har en biodlingskollega sagt att draget är över, så det kommer kanske inte in så mycket mer honung att ta hand om. Jag såg själv att bina tagit hål på en del vaxlock, som för att börja äta av förråden. Kanske bäst det!? Men det finns en hel del honung kvar i kuporna, särskilt i Hässelby där jag bara skattat en gång. Jag verkar ha förlikat mig med tanken på att ta hand om honungen. Vill jag sedan sälja samhällen gör jag det till våren när jag vet hur övervintringen gått.

I kalkyngelsamhället skulle jag ju byta drottning för att få ordning på problemet. Lättare sagt än gjort. När jag stod där med gamla drottningen framför mig och skulle ha ihjäl henne tog det emot. Ångest och funderingar på alternativ lösning. För att döda en insekt. Till slut så kom Filips pappa till räddning och knipsade med sekatören. Jag tittade inte. Nu tar det emot att titta på bilderna på henne, vars liv jag så abrupt avslutade. När borttagandet av drottningen var avklarat slog jag ihop samhället med en av avläggarna, och lade tidningspapper emellan.

Avläggaren hade tidigare fått alla bin från parningskuporna som jag tagit drottningarna från. Då avskiljde jag också de olika fraktionerna bin med tidningspapper. Tanken är ju att bina ska vänja sig vid nya drottningens doft innan de hunnit gnaga sig igenom pappret. På marken under kupan hittade jag ett täcke av smulor som på bilden nedan. Bina har verkligen fått arbeta. Två tidningssidor har de helt tagit bort från kupans insida!

Honungsslit och mer kalkyngel...

Senaste veckan har jag slitit med all honung. Med så här många samhällen (fem produktionssamhällen) blir det en del, 88 kilo. Då har jag ändå avknoppat åtta avläggare vid det här laget.

Fredagskvällen förra veckan hade jag tänkt skatta och slunga, men först kl 20 var jag klar med skattningen, så slungningen fick vänta till dagen efter. Och tur var väl det, för det tog också tid. Hade slungningen blivit av på fredagen hade den varit klar vid tvåtiden på natten... Den gick ändå rätt bra, tack vare fin hjälp från Filip.

Nu har jag ympat och burkat honungen. Mycket honung tar mycket tid, men nu står den för kristallisering i kyl. Som tur är så fick jag en fräsch kyl gratis, annars hade jag inte haft plats för alla burkar.

När jag skulle tappa upp honung på en burk så tappade jag fokus totalt. Ca ett kilo honung gick förlorat när det hamnade utanför burken...

Nu hoppas jag att linden ska ge nektar i år också. Den slog ju ut i veckan. Precis som förra året så slog lindarna här i Vällingby ut några dagar innan de i Bromma.

Under veckan har jag fått tillbaka drottningarna som jag haft för parning på parningsstationen på Västra Högholmen, så jag gjorde varsin avläggare åt dem. De här tänker jag inte sälja, så nu behöver jag minska antalet samhällen på annat vis, kanske ska jag sälja produktionssamhällen efter linddraget.

Jag räknade nedfallet av varroa igår. I genomsnitt har jag väldigt lite varroa. Undrar om det berodde på dubbel behandling i fjol (myrsyra + oxalsyra). Ett samhälle hade samma nivå som för ett år sedan, ca 2 kvalster per dag, men det är ändå rätt OK.

Vid nedfallskontrollen så upptäckte jag att ett av samhällena hade kalkyngel... Det var från det samhälle jag gjort avläggaren som hade kalkyngel i förra inlägget. Det mörka dammet har jag sett tidigare i det här samhället, men inte tänkt så noga på, men nu när man jämförde nedfallet med det från en annan kupa så blev det rätt tydligt att det är något på tok. Jag får använda en av mina drottningar från Västra Högholmen till att ersätta drottningen i kalkyngelsamhället. Det borde hjälpa.

Första bi-försäljningen, första kalkynglet

Nu har jag hunnit sälja fyra avläggare och ytterligare fyra drottningar. Två avläggare till står redo och kommer hämtas nästa vecka. Efter att de första två avläggarna hämtats av köparen så var allt helt OK, men efter att nästa två lämnat bigården tycker jag att det börjat bli lite glest bland kuporna... Hur kan jag lämna iväg mina små bin så där. Inte att jag tror att de kommer fara illa, men jag har hunnit vänja mig vid så många samhällen. När de var som flest så var hade jag elva kupor, varav nio i Bromma, där jag ägnat större delen av min tid i sommar. Det är där som jag har (tagit mig) plats för lite fler kupor.

Senaste köparen ringde och hörde sig för ett antal gånger om han inte skulle få sina avläggare snart. En avläggare tänkt för honom var lite trög i starten. Trots att jag gjorde enligt skolboken, så blev det kalkyngel i den. Gissningsvis fyllde jag den med för lite bin i förhållande till mängden yngel, så att bina hade svårt att hålla värmen. Kalkyngel orsakas av en svamp som trivs när temperaturen blir något under den normala för ynglet, som när det blir angripet blir "mumier". Först är de vita och sedan när svampen bildar sporer så blir de svarta. På kupbottnen låg både vita och svarta mumier, men inte så många, och sedan jag fyllt på med bin så har problemet försvunnit. Men innan dess så hann en annan avläggare växa till sig, så köparen fick den istället.

Jag hade fått intrycket att köparen haft bin sedan tidigare, men när han hämtade dem så visade det sig att de var hans första. Inte konstigt att han var så angelägen. Tydligen skulle han ställa upp dem vid en koloniförening, och när kuporna inte kunde hämtas den dag vi först talat om, så blev tydligen kolonisterna oroliga och undrat om det inte skulle komma några bin. Kul att bina var så eftertraktade!

Bigården sväller

Mina två samhällen i Hässelby har ju haft en explosionsartad utveckling, som ledde till svärmen från det ena av dem. Det andra har fortsatt göra drottningceller för att kunna svärma. I onsdags tog jag i ordentligt och tog bort tre av fem lådor från det ena samhället och två av fem lådor från det andra. Jag ersatte med mellanväggar. Det var säkert 50 kilo honung som togs från samhällena...

Lådorna tog jag från Hässelby till Bromma. Där använde jag ett par av dem till avläggarbildning och resten (med honung) satte jag på den avläggare som tidigare dragit upp drottningarna. Ett av samhällena i Bromma fick också ställa upp och lämna ramar till avläggarna. Nu är det gott om samhällen i bigården...

Med från Hässelby tog jag också drottningar från parningskupor för att sätta till avläggarna. En av de fyra drottningar jag hade behövt hade inte krupit ut ur sin cell, utan var död. En av de avläggare som jag behövde fick jag därför vänta med till idag då jag tog en drottning från parningskupa i Bromma.

Igår åkte jag med ett par parningskupor med drottningar till Lovö inför vidare flytt till Västra Högholmen för renparning med fina carnicadrönare. Egentligen skulle det varit fyra drottningar som skulle parats där, men en hade inte krupit ut och den andra saknades... Jag har insett att jag borde tillsätta utkrupna drottningar till parningskuporna och inte mogna drottningceller. Då vet man att det inte blir "missfall" i parningskupan. Nu blir det i alla fall en bra vecka för parning, enligt väderprognosen, med soligt väder!