Flygväder?!

Idag var Filip och jag för att titta till kuporna. Det var nästan vår i luften med uppåt fyra plusgrader och smältande snö. Först var vi till samhällena i Bromma. Där såg det till min förvåning ut som om bina rensningsflugit. Snön framför kuporna var gul/brun-prickig av bajs. Tydligen tyckte bina att det var tillräckligt varmt för att flyga ut på toaletten. Man kan förstå att de inte är så kräsna med vädret när de hållit sig i några månader...

Tyvärr var det rätt många bin som inte klarade sig tillbaka till kupan, utan låg här och var i snön och på flusterbrädorna. De blev väl så nedkylda att de segnade ner och dog. När vi var där så fanns det flera bin i luften. Det var trevligt att se levande bin, men de var riktigt vajiga och for lätt i backen. Det kanske är för att de inte har vanan inne efter vintervilan eller så är det så kallt att de har svårt att manövrera. Så snart de landat i snön så var det svårt för dem att lyfta igen. Här är en film i slow-motion:

Två av kuporna i Bromma har de mer stabila flusterskydd som jag byggde förra året. Där kan inte snö sätta igen flustren. På den tredje kupan skrapade jag bort snö och döda bin. Det surrade irriterat inifrån kupan... Inte så bra. När jag tog bort snö på kuptaket för att undvika droppande smältvatten råkade jag lyfta hela lådan med bin aningens. Stackars dem, som har mig som stör! Hoppas jag gjorde nån nytta också.

Under varje kupa hade något djur bonat med mossa ovanpå snön. Undrar vilket. Det är inget vidare om bina störs för att det byggs bo under. Hoppas att gästen håller sig lugn och inte rumsterar.

I Hässelby hade bina inte varit ute och rensningsflugit. Är det ett annat mikroklimat där eller har de det mörkare? I och för sig var det ju egentligen för kallt så att många bin stupade i Bromma, så Hässelby-bina var kanske bara klokare, helt enkelt.

Kuporna i Hässelby har en annan typ av botten än de i Bromma, så döda bin som faller ner kan lättare täppa till nätet undertill och därmed hindra ventilationen. Därför försökte jag se underifrån för att avgöra hur igensatt nätet var. Först fick jag krafsa bort snö vid sidan av kuporna, men sedan var det ändå svårt att se något. Det var helt enkelt för mörkt, eller så var nätet helt enkelt igensatt. Men men. Vad ska jag göra åt det nu? Inget egentligen, för det är för tidigt att störa bina så pass mycket som att rengöra kupbotten. Men för att förbättra ventilationen något så tog jag bort is och döda bin från flustret. På den ena kupan var flustret nästintill igensatt.

I alla mina kupor hördes surr. Hoppfullt, även om det är en kritisk tid fram till dess att värmen och första blommorna kommer. Längtar!

Prishöjning och trådspänning

Förra helgen var jag på Stockholms biodlaredistrikts årsmöte som ett av ombuden för lokalföreningen. Förutom själva årsmötet så var riksförbundets (SBR:s) ordförande Jonny Ulvtorp på plats för att presentera sig och berätta om aktiviteter det senaste året. Han berättade även om att Svensk Honungsförädling, som SBR är delägare i, kommer att höja sina priser till honungsleverantörerna. Honungsförädlingen kommer dessutom att erbjuda ett "producentpaket", ett slags lån för finansiering av inköp av nya kupor, minst fem stycken. Lånet betalas tillbaka genom leverans av 100 kilo honung per kupa över en treårsperiod till ett lägre pris än vanligt, men ändå inte mer än att det var mycket fördelaktigt för biodlaren! Åtminstone om man ändå tänker leverera till Honungsförädlingen. För min egen del är det inte intressant; jag behöver inte fem ytterligare kupor. Dessutom har jag i dagsläget hellre hand om hela kedjan från bi till burk. Det är ju häftigt att ha sin egen honung!

I slutet av förra året lämnade jag in ramar med gammalt mörkt vax för ursmältning och rengöring. Nu har jag fått tillbaka dem. Eftersom trådarna blivit slappa, använde jag min nyinförskaffade trådspännare. Genom att göra tråden vågig så spänns trådarna. Tack vare det kan samma trådar användas flera gånger. Skönt, för att tråda ramar är inte direkt min favoritsyssla... Det händer alltför många gånger att tråden går av och man får börja om.

Bin i snön

Trots det bistra vintervädret har man fått se en del bin på sistone - eller snarare på grund av vädret. Det har legat några döingar på fluster och på marken framför kuporna. Svärfar har till och med sett ett levande bi i snön någon meter från kupan.

Jag antar att det antingen är bina som städar ut sina döda kompisar ur kuporna, eller så traskar döende bin ut för att inte ställa till det för sina kamrater.

På sistone har jag kämpat en del för biföreningen. För en vecka sedan blev jag klar med matrikeln. Jag tänkte mig att jag skulle fräscha upp föreningens hemsida till dess att matrikeln kom till medlemmarna. Tryckeriet var snabbt på att leverera matriklarna och när jag pratade med ordföranden i fredags hade han redan lagt dem på lådan. Oups! Det blev lite bråttom... Midnatt mellan lördag och söndag blev sidan färdig. Jag är rätt nöjd, om jag får säga det själv. Det är inte varje år som jag får skaka liv i HTML- och CSS-kunskaperna... Ta en titt!

Årskrönika – min biodling 2009

Ännu ett år av biodling har passerat. När man tänker tillbaka har det varit händelserikt, både med viss dramatik och trevliga stunder.

Året började med två samhällen, som jag hade i Hässelby. De klarade vintern och utvecklades fint. Det var härligt när bina flög för fullt sista dagarna i mars. Då kom våren på allvar, och det blev dags för vårstädning med skurning av kupornas lådor.

Jag försökte mig också på att odla humlor, men jag lyckades inte få dem att trivas i klädkammaren... De blev matade med pollen som jag skördade från bikuporna. Pollen är proteinrikt och bra som kosttillskott för oss människor, men själv är jag inte så förtjust i smaken.

Den goda utvecklingen i bisamhällena gjorde att de fick lust att svärma. Åtminstone byggde de drottningceller. För att motverka svärmning gjorde jag dragbiavläggare, en för varje samhälle. Hux flux hade jag fördubblat antalet samhällen. Den ena dragbiavläggaren använde jag först för drottningodling. Det blev tyvärr inte så stor antagning bland larverna jag lagt i odlingslistens cellkoppar. Två drottningceller utvecklades, och av dessa kläcktes en drottning som blev parad. Kanske hade jag fuktat bina för mycket i parningskupan där drottningen inte klarade sig. Man kan nämligen spreja bina med vatten för att kunna skopa bina utan att de flyger iväg.

I samband med drottningodlingen gjorde jag min stora tabbe för året. När jag tog ramar med bin från mina modersamhällen till kupan för att dra upp drottningceller råkade jag få med mig båda drottningarna. När jag tittade ner bland ramarna jag tagit, var drottningarna i full strid med varandra. Den ena föll ner död, trodde jag. Mirakulöst nog kvicknade den till på vägen tillbaka till modersamhällena. Det var bara ren tur att Filip tagit med sig den. Efter tillsättning av drottningarna till modersamhällena var det bara den ena som klarade sig, den som varit "död"... Eftersom det dröjde en tid innan min egenuppfödda drottning var parad och klar, köpte jag en drottning som jag lyckades få accepterad av samhället.

Den drottning som blev resultatet av min egen odling tillsatte jag i en nygjord avläggare från mitt starkaste samhälle. Antalet samhällen var nu, i slutet av juni, fem stycken. I samma veva flyttade jag samhällena till Bromma och skattade för första gången en större mängd honung. Nu stod alla samhällen med tomma skattlådor redo att samla nektar från lindalléerna i Bromma. Efter tre veckor kunde jag skatta lindhonung från mina tre starkaste samhällen. Ljuvligt! Efter ytterligare fyra veckor, i mitten av augusti, slutskattade jag för året och fick ut oväntat mycket honung. Totalt har mina två samhällen från året innan lämnat 122 kilo honung och givit upphov till tre avläggare. Jag är helnöjd!

Efter slutskattningen flyttade jag tillbaka två av samhällena till Hässelby. Sedan började jag utfodringen med bifor. I år testade jag att använda biforhinkarnas förgjorda hål i locket och bara vända hinkarna upp-och-ner över samhället för att bina skulle kunna hämta fodret. Det gick rätt bra. Men avläggarna var sämre på att dra ner foder, kanske för att jag gav dem mindre med plats. För de samhällen som inte dragit ner allt foder i slutet av september vände jag på hinken, tog av locket och tillsatte halm som flytbrygga för att bina skulle kunna hämta fodret enklare (?). Det var den här metoden jag använde förra året. Det som bina inte hämtat i slutet av oktober tog jag bort när jag skulle oxalsyrabehandla samhällena.

Eftersom varroatrycket var högt i ett närbeläget samhälle, så kollade jag det naturliga varroanedfallet i ett par av mina kupor. Det var högre då än i juni. Jag korttidsbehandlade därför med myrsyra under september. I slutet av oktober behandlade jag sedan med oxalsyra.

Jag har tillbringat en del tid i lokalföreningens bigård och på möten. Tidigare var jag sekreterare och nu är jag förutom det även kassör i föreningen. Det bara blev så... Just nu håller jag på att knåpa ihop en matrikel och funderar även på att fräscha upp föreningshemsidan.

Här är några lärdomar/funderingar kring biodlingen inför år 2010:

• En sak som jag missade att göra i tid under året som gått var att spärra ner drottningen i samhällena, dvs bara låta henne lägga ägg i nedersta lådan. Det borde jag gjort i mitten av juli, men jag gjorde det först i månadsskiftet juli/augusti. Eftersom jag vill ha möjlighet att övervintra samhällena på en låda underlättar det att det bara är yngel i en låda och inte spridda i flera.
• Jag har lärt mig vikten av att ha koll på var drottningen är i samhället när man gör ingrepp. Hade jag sett till att först hitta drottningen, innan jag tog blandade ramar från mina två modersamhällen, så hade jag sluppit hitta mina två drottningar tillsammans och i full strid med varandra.
• Vilken mängd honung kan jag hantera? Det är rätt tunga arbetspass att ta hand om honungen. Jag tror inte jag ska låta produktionen ränna iväg för långt, utan det var rätt lagom med skörden under det gångna året. När jag skulle kristallisera senaste skörden var mina kylutrymmen fullpackade, till Filips irritation. Jag vill helst slippa laborera med kylklampar och liknande. Mål: 120-150 kilo honung.
• Hur många samhällen ska jag ha? Utrymmesmässigt på de tomter jag har bin på är det rätt lagom med de fem samhällen jag har nu, inräknat att det blir några extra kupor för avläggare under sommaren. För att inte honungsskörden ska bli "för stor" kan det eventuellt behövas att jag gör några extra avläggare till försäljning för att hålla nere bistyrkan. Marknaden för avläggare verkar vara omättlig. Mål: att invintra fem samhällen nästa höst, att sälja ca fem avläggare (beror på hur många samhällen som klarar vintern).
• Vill jag göra avläggare är det bäst att jag ägnar mig åt drottningodling, gärna mer produktiv än i år. Hellre att det blir fler än man behöver, än färre. Blir det någon över kan man sälja till biodlare som behöver. Eftersom jag i somras bromsade utvecklingen i ett av samhällena för att få fram drottningceller, är jag kluven till drottningodling, men nu när samhällena är fler kan jag kanske sprida bördan på ett annat sätt än i år. Mål: att odla fram tio drottningar.
• Men framförallt är mitt mål att ha det mysigt med bina och fortsätta förundras över dessa fantastiska varelser!

Tack Filip, för all hjälp och alla fina bilder!

Sista rycket

Nu har jag avslutat sysslorna med biodlingen för i år. Jag hade två saker kvar att göra: dels att sätta på flusterskydd, dels att behandla gamla ramar mot vaxmott.

Sedan förra vintern hade jag två flusterskydd. Sedan dess har ju antalet kupor ökat, så nu behövs fler. Skydden gör att fåglar inte kommer åt att picka på flusterbrädan och på så vis locka ut pömsiga bin att äta. Att ett eller annat bi blir uppätet är inte det allvarliga, utan att bisamhällets vinterdvala blir störd. Buller i allmänhet kan leda till att bina går på toaletten inne i kupan, med risk för sjukdom.

Den här gången gjorde jag en enklare modell av flusterskydd än senast. Det tog ett tag att fundera fram hur jag skulle konstruera skydden, sedan var de mycket enkla att göra. Jag gjorde en avlång bit masonit att sätta framför flustret, med en utsågad öppning. Sedan häftade jag fast kycklingnät vid masoniten som jag böjde till runt fluster och flusterbräda. Skyddet knöt jag och Filip fast runt kupan.

Förra årets flusterskydd var mer ambitiösa, och krävde lite mer arbete och material. Det har visat sig att de är bättre än årets på så vis att de hindrar snö från att täppa till flustret. Inte för att bina behöver använda flustret vid tiden på året som det är snö, men flustret är en del av ventilationen i kupan. Ventilationen i mina kupor sker främst genom botten, så det är nog inget större problem.

Den här vintern har jag ett större lager av ramar med utbyggt vax än förra. För att undvika att vaxmott förstör vaxet i ramarna har jag nu behandlat ramarna med ättiksyra. Det är många syror som kommer till användning inom biodlingen! Jag har ställt lådorna med ramar utomhus - kyla motverkar också vaxmott - och satt en burk med isättika i stapeln med lådor. Tyvärr är inte stapeln så tät som man skulle önskat, så lite senare kände man lukten av ättikan i trädgården. Jag förstår att man inte ska behandla vaxet inomhus! Förutom att den luktar är syran korrosiv.

Nu med all snö är kuporna sötare än nånsin!

Honungsbedömning

I förra veckan genomfördes honungsbedömning i biodlareföreningens styrelse. Efter kontroll och provsmakning av innehållet i tretton honungsburkar var resultatet att samtliga godkänts, däribland min egen honung. Bedömning av honungen görs bland annat i kategorierna renhet, konsistens och förpackning. Till exempel ska det inte finnas främmande partiklar i honungen, honungen ska inte ha tydligt märkbara kristaller, lock och gängor får inte vara kladdiga. Vid nedslag får man poängavdrag, vilket i kombination med hur viktig kategorin är påverkar totalsumman. Klarar man inte poänggränsen är honungen inte godkänd. Man behöver ha sin honung godkänd i en honungsbedömning i lokalföreningen för att få köpa och använda SBR:s etikett. Jag själv använder ju min egen etikett, men honungsbedömningen är ett sätt att kunna få tips på vad man kan göra bättre. Om det nu finns nåt sånt. Min honung fick nämligen full pott...

Denna honung har en otillåten tillsats, så den säljer jag inte! Olyckan skedde när en burk ramlade och krossades. Filip räddade den mesta honungen och gjorde denna etikett för att retas...

Honungen i affären, som har samlats ihop från hela Sverige och blandats samman, får en rätt förutsägbar smak. Men det är fascinerande hur honung kan smaka så olika, när den kommer från enstaka bigårdar! Ingen honung vid bedömningen var den andra lik. Ett av bidragen kom från en bigård inte långt ifrån den jag har i Bromma, men ändå var det tydlig skillnad i smak. De olika burkarnas smak liknades vid mentol, dextrosol, tutti frutti och fikon!

Räkna kvalster

Igår kväll satt jag och räknade kvalster tills ögona blödde... Jag behandlade ju samhällena mot varroa för ett par veckor sedan. I två av kuporna hade jag inlägg för uppsamling av nedfallande kvalster, för att kunna räkna dem och få veta hur stort angreppet är. De kupor jag hade inläggen i var ett av de stakaste samhällena och en av dragbiavläggarna jag gjorde i maj.

Varefter jag räknade nedfallet blev jag mindre och mindre noggrann. De var ju så många! Slutresultatet blev 2000-2500 kvalster i det starka samhället och 700-900 kvalster i avläggaren. Det är ju rimligt att angreppet är mindre i avläggarsamhället än i det andra, särskilt som jag bekämpat fler gånger där. Samtidigt är det skrämmande att det är så stort angrepp, trots myrsyrabehandlingen i september.