Lyckorus i bigården

I fredags gjorde jag mina första ingrepp i kuporna för i år. Först var jag i bigården i Bromma och inventerade vad jag hade för ramar tillgängliga. De flesta ramarna är i HLS-format (halv sveahöjd, lågnormalbredd), det mindre format jag har till skattlådor. Utbyggda LN-ramar har jag ont om just nu. De flesta LN-ramar utanför kuporna har fått sitt vax ursmält för att det inte ska vara för gamla ohygieniska ramar i kuporna.

Ramarna har stått i lådor i en stapel utomhus sedan de behandlades mot vaxmott med ättiksyra. När jag började plocka med ramarna började några bin intressera sig för det foder som fanns i en del ramar. Eftersom jag inte var säker på att jag skulle få stapeln bität, så fick jag bråttom att bära in alla lådor, annars skulle ryktet gå om att det finns mat och tusentals bin skulle försöka ta sig in i lådstapeln...

Samhälle 1 och 2 fick foderdeg ovanpå ramarna, utifall maten i kuporna skulle ta slut. De här samhällena övervintrade jag på 20 ramar, eftersom de var starkast och jag var orolig att de inte skulle få plats med fodret.

Samhälle 3 har inte varit ute och rensningsflugit än, så det kunde jag inte stödfodra. Eftersom samhället beter sig annorlunda är jag orolig att det skulle vara något fel på det.

Samhälle 4 och 5 i Hässelby har rensningsflugit häromveckan, men det här var första gången jag själv sett dem flyga i år. Eftersom jag hade en del foder i HLS-ramar, bytte jag ut den tomlåda som var under varje samhälle mot en HLS-låda med foder i varannan ram istället för att ge dem foderdeg. Förra året så fick en avläggare stöttning med sockerlösning under en tid, så jag kunde inte använda honungen, som ju kunde fått socker i sig. Det var såna ramar jag nu fick användning för.

Samtidigt som samhällena i Hässelby fick ny låda med ramar, så fick de varsin ren botten. På de gamla bottnarna låg ett tjockt lager med bin som täckte nätet. Ventilationen lär ha förbättrats ordentligt! På bottnarna fanns också en del mögel. Det blev en del arbete med att göra ren dem med lut. I Bromma ville jag inte störa samhället som inte rensningsflugit, så där väntar jag med bottenrengöring i alla tre samhällen.

Det var så härligt att ha bina flygandes och att kunna arbeta med dem. Det kändes som det gick lugnare till vid det här bottenbytet än förra året. Det beror nog på att jag slapp skära bort vildbygge under ramarna den här gången. Titt som tätt såg jag bin som kom in med fyllda pollenkorgar. Undrar vad det kan vara för pollen. Den hassel och sälg jag sett har inte blommat, däremot krokus. Filip rapporterar också att vintergäck blommade i trädgården i Bromma. Alla de här växterna ger bra med pollen till bina.

Resten av helgen har jag haft en salig känsla i kroppen. Vårvärmen har förstås gjort sitt till, men mest är det effekten av alla flygande, fina och fredliga bin!

Föreläsning om sorthonung

Igår hade vi Johann Lang på besök i biodlareföreningen. Han höll föredrag om sorthonung. Johann har hållit i ett projekt om sorthonung där man analyserade olika honungsprov. Man fick fram den procentuella fördelningen av växter som nektarn kom från. Även om man tror att bina samlar hallonhonung kan det lätt bli hög andel rapshonung så fort det är ett rapsfält i närheten.

Vi fick smaka på olika sorthonungar: bladhonung, maskroshonung, lindhonung och ljunghonung. Lindhonungen kände jag faktiskt inte igen, men det gjorde Filip som också var med. Bladhonungen håller sig lätt flytande länge, för tydligen har den en hög andel fruktos.

Johann tycker man ska utnyttja att honung varierar i sammansättning och smak under säsongen och skörda flera gånger för att utnyttja det. På så sätt får man olika honung med olika karaktär istället för en genomsnittshonung. Han föredrog honungens naturliga smakvariationer framför det vanliga bruket att tillsätta smaker, exempelvis citronolja. Vill man ändå smaksätta sin honung bör man använda honung med mild smak för att inte "förstöra" en honung med karaktär.

Kurs och bajsregn

Igår var jag på kurs för att bli "godkänd biodlare". Den hölls av bisjukdomskonsulent Preben Kristiansen på Vadsbro föreningsgård söder om Flen. Som godkänd biodlare får man större befogenheter att flytta bisamhällen och redskap mellan sina egna bigårdar. Då kan det räcka med att bitillsynsman inspekterar samhällena en gång i början på säsongen för att biodlaren ska kunna flytta samhällen själv efter egen inspektion.

Kursen motsvarar den som bitillsynsmän går och handlade främst om amerikansk yngelröta. Sjukdomen löser upp larverna till en smet som sedan stelnar till en skorpa. Upptäcks symtom av sjukdomen hos ett bisamhälle måste man kontakta bitillsynsman för destruktion av samhället för att undvika smittspridning. Det är viktigt med hygienen, med tanke på smittorisk.

Hela veckan har jag bevakat väderprognoserna och har sett att det skulle bli varmt på fredagen. När fredagen väl kom med sin värme kunde jag inte göra annat än att lämna jobbet tidigt för att bege mig till någon av mina bigårdar. När jag var hos bina i Bromma flög ett par samhällen och bajsade. Det tredje höll sig inne och satt fortfarande i klot. Undrar varför det skiljde sig så. Det finns i och för sig olikheter mellan detta och de andra två. Samhället som satt i klot är mindre och har tio ramar, medan de andra har tjugo. Flusterskydden skiljer sig också. Men kan det verkligen spela roll?

När Filip och jag gick runt vid kuporna så droppade det bajs från himlen, ju närmre kuporna desto mer. Det var alldeles gult i snön runt kuporna och tiotals meter bort fanns också fläckar. Snart hade man fläckar på kläder och i nacken också... Men härligt att få se så många bin i farten! Jag gluttade in i kuporna också, en snabbis. Lite udda med all snö runtom...

Inköp och rensningsflykt

Jag sitter och funderar på vilka inköp som behöver göras av diverse material i år. När samhällena växer till sig så behöver de fler lådor i kuporna, och om jag ska sälja avläggare behöver jag ordentligt med nya ramar. Jag är bortskämd med en biredskapsbutik i närheten, men eftersom det är en del prisskillnader på produkterna så ser jag mig om på marknaden. Trots att kostnad för frakt tillkommer så lönar det sig för mig att köpa per postorder. Oftast är det samma produkter, så förhoppningsvis är det inte skillnad i kvalitet. Det är ändå en hel del pengar det handlar om, så eventuellt överskott i biodlingen kommer att dröja ett tag till.

Efter diskussioner på forumet Alternativ.nu om polleninsamling, så funderar jag på om det skulle vara något att satsa på. Fast då drar investeringen iväg ytterligare om jag ska köpa fler pollenfällor och eventuell torkutrustning. Jag kanske ska nöja mig med den pollenfälla jag redan har och testa i mindre skala först. Vi får se.

Under gårdagen var det tydligen full aktivitet utanför mina kupor. Tyvärr var jag inte hemma i helgen så jag kunde se själv... Att jag kunde missa nåt sånt! Det var ju riktigt varmt. Men jag har fått rapporter från dem jag lånar uppställningsplatser av. Filips pappa berättade att det var många bin ute och bajsade. Ett av de tre samhällena på hans tomt hade inte några bin ute och flög, så han hade lyft på locket för att se om det fanns någon aktivitet, och det fanns det. Puh! Kanske är flustret igensatt? Jag får kolla det så snart jag kan. Än så länge är det alltså inte läge att stödfodra, eftersom bina måste göra sina behov ordentligt först.

Lotta i radion

I morse var Lotta, min tidigare kursledare och nu styrelsekollega, med i "Naturmorgon" i P1. Det är inte första gången hon varit med i radio, och som vanligt gjorde hon bra ifrån sig. Nu kommer jag att tänka på när jag var med i radio per telefon för ett år sedan. Det är inte samma flyt när jag är i etern...

Flygväder?!

Idag var Filip och jag för att titta till kuporna. Det var nästan vår i luften med uppåt fyra plusgrader och smältande snö. Först var vi till samhällena i Bromma. Där såg det till min förvåning ut som om bina rensningsflugit. Snön framför kuporna var gul/brun-prickig av bajs. Tydligen tyckte bina att det var tillräckligt varmt för att flyga ut på toaletten. Man kan förstå att de inte är så kräsna med vädret när de hållit sig i några månader...

Tyvärr var det rätt många bin som inte klarade sig tillbaka till kupan, utan låg här och var i snön och på flusterbrädorna. De blev väl så nedkylda att de segnade ner och dog. När vi var där så fanns det flera bin i luften. Det var trevligt att se levande bin, men de var riktigt vajiga och for lätt i backen. Det kanske är för att de inte har vanan inne efter vintervilan eller så är det så kallt att de har svårt att manövrera. Så snart de landat i snön så var det svårt för dem att lyfta igen. Här är en film i slow-motion:

Två av kuporna i Bromma har de mer stabila flusterskydd som jag byggde förra året. Där kan inte snö sätta igen flustren. På den tredje kupan skrapade jag bort snö och döda bin. Det surrade irriterat inifrån kupan... Inte så bra. När jag tog bort snö på kuptaket för att undvika droppande smältvatten råkade jag lyfta hela lådan med bin aningens. Stackars dem, som har mig som stör! Hoppas jag gjorde nån nytta också.

Under varje kupa hade något djur bonat med mossa ovanpå snön. Undrar vilket. Det är inget vidare om bina störs för att det byggs bo under. Hoppas att gästen håller sig lugn och inte rumsterar.

I Hässelby hade bina inte varit ute och rensningsflugit. Är det ett annat mikroklimat där eller har de det mörkare? I och för sig var det ju egentligen för kallt så att många bin stupade i Bromma, så Hässelby-bina var kanske bara klokare, helt enkelt.

Kuporna i Hässelby har en annan typ av botten än de i Bromma, så döda bin som faller ner kan lättare täppa till nätet undertill och därmed hindra ventilationen. Därför försökte jag se underifrån för att avgöra hur igensatt nätet var. Först fick jag krafsa bort snö vid sidan av kuporna, men sedan var det ändå svårt att se något. Det var helt enkelt för mörkt, eller så var nätet helt enkelt igensatt. Men men. Vad ska jag göra åt det nu? Inget egentligen, för det är för tidigt att störa bina så pass mycket som att rengöra kupbotten. Men för att förbättra ventilationen något så tog jag bort is och döda bin från flustret. På den ena kupan var flustret nästintill igensatt.

I alla mina kupor hördes surr. Hoppfullt, även om det är en kritisk tid fram till dess att värmen och första blommorna kommer. Längtar!

Prishöjning och trådspänning

Förra helgen var jag på Stockholms biodlaredistrikts årsmöte som ett av ombuden för lokalföreningen. Förutom själva årsmötet så var riksförbundets (SBR:s) ordförande Jonny Ulvtorp på plats för att presentera sig och berätta om aktiviteter det senaste året. Han berättade även om att Svensk Honungsförädling, som SBR är delägare i, kommer att höja sina priser till honungsleverantörerna. Honungsförädlingen kommer dessutom att erbjuda ett "producentpaket", ett slags lån för finansiering av inköp av nya kupor, minst fem stycken. Lånet betalas tillbaka genom leverans av 100 kilo honung per kupa över en treårsperiod till ett lägre pris än vanligt, men ändå inte mer än att det var mycket fördelaktigt för biodlaren! Åtminstone om man ändå tänker leverera till Honungsförädlingen. För min egen del är det inte intressant; jag behöver inte fem ytterligare kupor. Dessutom har jag i dagsläget hellre hand om hela kedjan från bi till burk. Det är ju häftigt att ha sin egen honung!

I slutet av förra året lämnade jag in ramar med gammalt mörkt vax för ursmältning och rengöring. Nu har jag fått tillbaka dem. Eftersom trådarna blivit slappa, använde jag min nyinförskaffade trådspännare. Genom att göra tråden vågig så spänns trådarna. Tack vare det kan samma trådar användas flera gånger. Skönt, för att tråda ramar är inte direkt min favoritsyssla... Det händer alltför många gånger att tråden går av och man får börja om.