Häromdagen kom jag på att jag kanske borde spärra ner drottningen i mina samhällen. Spärrgallret, som undviker att drottningen lägger ägg i skattlådorna, har suttit mellan låda två och tre, men skulle nu alltså ner en låda. På så vis koncentreras ynglet till nedersta lådan. Eftersom bina bara ska ha en låda när jag ger foder om någon vecka är det dumt om det är yngel i lådor man tar bort. Jag kollade för säkerhets skull med en biodlarkollega i föreningen att det var dags. Han sa att han brukar spärra ner drottningen i mitten till slutet av juli. Hög tid, alltså!
Det var länge sedan jag tittade igenom samhällenas yngelrum. Förra året, då jag var alldeles grön, tittade jag igenom yngelrummen varje gång jag var vid kuporna. Nu är jag mer cool, eller så har jag inte brytt mig om annat än honungen! Det är bra att störa drottningen så lite som möjligt. Mitt starkaste samhälle, som gett mest honung, hade oroväckande lite yngel och det tog ett bra tag att hitta ägg över huvud taget. Jag fruktade att samhället svärmat, men efter ett tag hittade jag den märkta drottningen som annars flugit iväg. Jag har börjat spekulera kring varför det är så lite ägg. Är det för att samhället hade för lite plats när det var linddrag och honungen därför trängde undan äggläggningen? Är det för att drottningen inte mår så bra efter fajten med sin drottningsyster tidigare i sommar då hon tuppade av (se tidigare inlägg)?
I en av dragbiavläggarna hittade jag inte drottningen. Henne har jag aldrig hittat, så hon har inte kunnat bli märkt. Jag satte in spärrgallret på vinst och förlust. 50% chans att hon hamnar på rätt sida! Jag ska kolla om jag lyckades i helgen. I senaste avläggaren höll sig redan drottningen i nedersta lådan, men där var det ont om pollen. Eftersom pollen är viktigt för samhället, så flyttade jag dit en pollenram från grannsamhället. Pollen behövs förutom till yngeluppfödning till utvecklingen av de arbetsbin som ska övervintra. Under sommaren slits ett arbetsbi ut på sex veckor, men de som nu kommer till ska överleva ungefär åtta månader. Då behöver de bygga upp sig med det proteinrika pollenet.
Filip hjälpte till i kuporna. Han har snabbt kommit in i att lyfta ramar och ta en del beslut. Nackdelen är att det inte blir så mycket bilder i inläggen. Han är ju min fotograf... Här är en bild Filips pappa Björn tagit.
Dags att åka hem. Där väntade senaste honungen på att tappas på burkar. Det blev en sen kväll... Honungen som jag börjat kristallisera hade kommit lite väl lång i stelningsprocessen, så den var inte så lättrinnande. Hoppas kvalitén blir extra bra av att jag rörde honungen ett par gånger innan tappningen, så att ansträngningen lönat sig. Jag var rätt trött när jag kom i säng till slut, men glad för all fin honung!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar