Vintern snart här

Det börjar bli lite glest mellan blogginläggen. Biodling är verkligen en säsongssyssla. Bina kommer igång på allvar på våren och snart är det dags för dem att dra ihop sig i kupan för att hålla värmen över vintern. Men senast förra söndagen flög mina bin för fullt, som om det var värsta högsommarrushen! Fler bin än tidigare kraschlandade nedanför flustret och verkade ha det svårt att komma upp, så man fick se sig för så man inte trampade på nåt bi i gräset. Såg jag bin med pollenlaster så lyfte jag upp dem på flustret, eftersom det inte varit så mycket pollen i kuporna. Annars är det kanske så att de som kraschlandat är svaga och ska dö inför vintern...

Under det kommande halvåret får man som biodlare (bortsett från varroabekämpning) lägga krafterna på att snickra ramar, ses i föreningen och läsa om biodling. Jag har nu fått hem "Boken om biodling", en färsk lärobok som jag fått i present. Den har många fina bilder och illustrationer, och det lilla jag hittills läst har varit intressant. En annan bok jag fått i present är "Bin och biodling" av Åke Hansson, biodlarnas bibel. Det är en drygt 25 år gammal bok som är rejält omfattande. Och detaljerad. Exempelvis räcker inte uppmaningen att diska honungsburkarna innan användning, utan diskningen är noga beskriven. Passar mig, så slipper jag oroa mig för att göra nåt fel!

Får det vara lite uppspydd lus-skit?

När jag pratade hygien kring honungshanteringen med Filip sa han "Du vet att det du vurmar så ömt för är bispyor". Hmm, på sätt och vis är det sant. Ett bi lagrar nektarn/honungen i sin honungsblåsa när det transporterar den till kupan, och "spyr" upp honungen för att lämna den till husbina. Så kallad bladhonung blir till genom att bina samlar honungsdagg, som är sockerhaltiga tarmutsöndringar från bland annat bladlöss som bitit hål i en växt och sugit i sig sav. "Uppspydd lus-skit", helt enkelt!

Honungsblåsan är avskiljd från binas egentliga tarmsystem med hjälp av magventilen. Behöver biet energi släpper den ner honung i tarmsystemet, men tarminnehåll kan inte röra sig i motsatt riktning och förorena honungen.

Intressant ny svensk forskning har avslöjat att ett gäng nyttiga mjölksyrabakterier huserar i honungsblåsan och har en positiv inverkan på både honung och biets hälsa. Helintressant! Kanske är det något för mig att jobba med; det skulle vara ett sätt att kombinera intresse och utbildning...

Invintring klar

Igår hade samhällena dragit ner allt foder, bortsett från det som de placerat i ytterligare vildbyggen. Så biforhinkarna plockade jag bort och lådorna de stod i.

Över vintern låter jag varje samhälle hålla till i en låda fylld med ramar (nuvarande yngelrummet) med en tomlåda undertill, enligt tips från Lotta. Så nu behövde en tomlåda sättas under yngelrummet. När jag ändå skulle rangera lådor tänkte jag att jag skulle byta ut den låda som bina gnagt sönder för att laga den i vinter. Yngelrummet i lådan skulle alltså flyttas, ram för ram, över till en ny låda. Trixigt! Det är så trångt med bin i kupan så här när temperaturen går ner, särskilt en så här molnig dag. Egentligen är det ju bra med mycket bin, sannolikheten att de håller värmen i vinter ökar ju, men fler bin gör ju att det är svårare att hantera ramarna. Som tur har jag fått en kaktång, ett redskap att lyfta ramar med, som Turid på biodlarföreningen hade över. Den gjorde arbetet betydligt enklare.

Efter ett par ramar märkte jag att lådan jag flyttade över dem till inte hade en list som den borde haft... Så jag fick böka över dem i en annan låda. Att sedan lyfta hela lådan full med ramar är skitjobbigt. Bara fodret i lådan väger ju över 20 kilo!

Den stora mängden bin gjorde arbetet svårt på ett annat sätt. När det kryllar av bin överallt, hur ska jag kunna sätta en låda på en annan låda utan att mosa bin? Det blir alltid en del svinn, men nu var det extra mycket. Inte bra! Jag äter mest vegetarisk mat, bland annat för att jag inte skulle palla med att slakta, och här står man och dräper en massa bin... I och för sig ofrivilligt. Filip retar mig för att jag valt att ha bin, som kläms ihjäl i hundratal under en säsong när det skulle räcka att döda avkomman från en ko. Hmm...

Hur som helst får bina lugn och ro nu till behandlingen mot varroakvalstren jag gör i oktober. De senaste veckorna har de haft rätt mycket besök inne i kupan, och just honungsskörd och invintring verkar vara de mest arbetsintensiva för biodlaren. Så nu hoppas jag kunna ta det lugnt själv också, bara sitta vid flustret och ha det bra!

Guld i flytande form

På morgonen efter torkfadäsen gick jag upp tidigt och började fylla burkar. Pyssligt! Jag hade 250-gramsburkar och 50-grams, så små att det var svårt att inte kladda ner kanterna. Och alla dessa luftbubblor som det blev vid tappningen. Inte helt snyggt. Det hade nog blivit större andel lyckade burkar om jag haft mer honung. Nästan på en gång var ytan i hinken nere vid tappkranen. Men vad magiskt med den gyllene honungen när den väller ner i burken! Just nu står honungen för efterkristallisering i kylen. Klar om ett par veckor.

Resultatet blev 12 burkar à 250 gram och 29 burkar à 50 gram. Jag tänkte lite galet när jag beställde småburkarna, så jag har 71 kvar. Dyrt är det med småburkar. De är ju dyrare än innehållet och en 50-gramsburk kostar nästan dubbelt så mycket som en 700-grams!

Ympning och antiklimax

När man slungat och silat honungen är det inte bara att tappa den på burk. På grund av förhållandet mellan glukos och fruktos (huvudbeståndsdelarna i honung) kristalliserar svensk honung, dvs blir fast. För att svensk honung ska vara flytande en längre tid behöver den värmebehandlas, men görs det får den inte kallas honung längre...

För att kristallerna inte ska bli för grova ska honungen röras varje dag tills den blir fast. Eller så gör man som jag nu gjort och ympar med färdig honung. Till min skörd behövdes ynka 15 gram färdig honung som jag rörde ut i lite av den nyslungade honungen, som fick stå i kyl och röras ett par gånger per dag, i några dagar. Sedan rördes blandningen ner i resten av skörden. Jag hade köpt en särskild honungsblandare att sätta på borrmaskinen, men det räckte ju med degkrokarna på elvispen till den här lilla satsen!

Efter ett par dagar i kyl tänkte jag hälla på burkar, som jag just fått på posten. Men de ska ju diskas. Vem vet vilka fingrar som varit i farten. Hur diskar man småburkar man inte får in diskborste i? Filips smarta idé: Med tandborste! Vi hade en oanvänd ska jag tillägga. Sedan vill man ju att burkarna torkar, så att inte vatten hamnar i honungen. Jag stod och väntade. Vad lång tid det tar... Det slutade med att jag gick till sängs och sköt upp tappningen på burk till morgonen. Vilket antiklimax på kvällen!

Felplacerat foder

Ibland blir jag vansinnig på bina. Knäppgökar! Fast det är ju bara från min synvinkel. Det är ju deras instinkter som styr dem, och i det här fallet var det väl positivt att göra som de gjorde ur deras synvinkel, utifrån vad de "visste". Förutom att de fortsätter att gnaga sönder kupan vid flustret, så har båda samhällena byggt stora vildbyggen som de fyllt med bifor. När jag såg att de börjat göra vildbyggen bredvid biforhinken borde jag tagit bort dem på en gång. Idag hade vildbyggena blivit stora och varje samhälle fyllt dem med säkert 1-2 kilo bifor. Återigen står man där vid den öppna kupan och måste improvisera. Jag skrapade bort byggena, lade dem i biforhinken och mosade sönder cellerna, som de små krabaterna arbetat så hårt för att bygga och fylla. Jättekladdigt! Jag hoppas att de tar bort fodret från vildbygget och tar ner till kupan. Fortfarande fanns också bifor i botten på hinkarna kvar att hämta. Det är säkert trångt för fodret nere i ramarna, så det bästa bina kunde göra var ju att ordna med mer plats, därav vildbyggena. Jag vill ju hellre att de väntar med att ta ner fodret till dess att det finns plats, men det är ju svårt för mig att säga till dem... Kommunikationsproblem!