Jackpot på årsmöte

Ikväll var jag på årsmöte i biodlarföreningen. I förra veckan hade valberedningen ringt och frågat om jag kunde tänka mig att ta sekreterarposten i styrelsen. Jag svarade ja. Så idag blev jag invald i styrelsen! Jag hade faktiskt tänkt ta kontakt med valberedningen och fråga om de hade nån vakans att fylla, men de hann före!

Styrelseposten visade sig vara ett tvåårsförordnande. Just nu känns framtiden lite oviss, eftersom min projektanställning är slut om nån månad, men jag hoppas bo kvar i Stockholmstrakten så jag kan göra nån nytta i föreningen. I uppdraget ingår att skicka information till Bitidningen om kommande möten, och jag kommer ha hand om föreningens hemsida.

Jag blev också vald till mötessekreterare. Lite knepigt när man inte har koll på hela verksamheten, men inte så farligt. Jag var restriktiv när jag skrev. Snacket om hur gräsklippning gör bina aggressiva kom inte med i protokollet!

Efter mötet var det lotteri. Det var vinst på varje lott, men jag tycker att jag tog hem högvinsten: en parningskupa. När jag i framtiden odlar upp nya drottningar kan den kupan vara boplats för en drottning med sitt hov när det är dags för parning. (Själva parningen sker inte i kupan, utan 15 meter upp i luften.) Jag fick veta att det är en fortsättningskurs i biodling på gång, där drottningodling kommer att ingå. Klart jag ska gå den!

Honungen godkänd!

I en kommentar till ett tidigare inlägg här på bloggen fick jag veta att den honung jag lämnat in för honungsbedömning blivit godkänd! Nu har jag också fått höra att mitt bidrag var ett av två som stack ut som särskilt bra och len i konsistensen. Jättekul! Vad stolt jag är. Nu får jag alltså sälja min honung med biodlarorganisationens etiketter om jag skulle vilja. Det blir i och för sig inte läge för det förrän nästa år när jag får större skörd. (Eller hur!?)

Oxalsyrabehandling

Idag behandlade jag mina samhällen mot varroakvalstret, en parasit som sitter på bina och lever av binas blodvätska. När väl varroa finns i trakten går det inte att undvika angrepp. I Sverige är det bara mellersta Norrland som inte har varroa. För mig gäller det att hålla kvalsterpopulationen på en låg nivå. Det är ingen akut fara med kvalstret i kuporna, men ett obehandlat samhälle dukar under efter några år.

Bina är rätt slöa nu när temperaturen gått ner. De störde sig på att jag kom och visade mig gadden, men gjorde inga utfall. Bina hade dragit ihop sig till ett klot och "huttrade" för att hålla värmen. Klotet satt i det hörn av kupan där solen kom åt att ge värme. Jag behandlade med en oxalsyra- och sockerlösning som droppades med en liten spruta på bina mellan ramarna. Några bin började genast suga i sig av lösningen. Kvalstren är till skillnad från bina känsliga för syrabehandlingen. Hoppas det fungerar som det ska.

Jag har velat av och an mellan att använda mjölksyra och oxalsyra som behandling, men nu blev det till slut oxalsyra. Det verkade smidigast, eftersom man vid mjölksyrabehandling behöver lyfta upp ramarna och spreja bina med syralösning. Det kändes som man störde bina mindre när det räckte att droppa oxalsyran ovanifrån.

Ett bi var faktiskt och flög lite utanför ena kupan när jag kom till kuporna, men spatserade raskt in igen. Helt rätt! Själv har jag varit ute och fryst lite väl mycket i helgen. Men solen har värmt, om inte annat så inombords!