Idag behandlade jag mina samhällen mot varroakvalstret, en parasit som sitter på bina och lever av binas blodvätska. När väl varroa finns i trakten går det inte att undvika angrepp. I Sverige är det bara mellersta Norrland som inte har varroa. För mig gäller det att hålla kvalsterpopulationen på en låg nivå. Det är ingen akut fara med kvalstret i kuporna, men ett obehandlat samhälle dukar under efter några år.
Bina är rätt slöa nu när temperaturen gått ner. De störde sig på att jag kom och visade mig gadden, men gjorde inga utfall. Bina hade dragit ihop sig till ett klot och "huttrade" för att hålla värmen. Klotet satt i det hörn av kupan där solen kom åt att ge värme. Jag behandlade med en oxalsyra- och sockerlösning som droppades med en liten spruta på bina mellan ramarna. Några bin började genast suga i sig av lösningen. Kvalstren är till skillnad från bina känsliga för syrabehandlingen. Hoppas det fungerar som det ska.
Jag har velat av och an mellan att använda mjölksyra och oxalsyra som behandling, men nu blev det till slut oxalsyra. Det verkade smidigast, eftersom man vid mjölksyrabehandling behöver lyfta upp ramarna och spreja bina med syralösning. Det kändes som man störde bina mindre när det räckte att droppa oxalsyran ovanifrån.
Ett bi var faktiskt och flög lite utanför ena kupan när jag kom till kuporna, men spatserade raskt in igen. Helt rätt! Själv har jag varit ute och fryst lite väl mycket i helgen. Men solen har värmt, om inte annat så inombords!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar