Türkiye'de arıcılık

Rubriken betyder "biodling i Turkiet". Idag kom Filip och jag hem från en semestervecka i Alanya, Turkiet. Härligt! En dag hyrde vi bil och åkte upp i bergen för att få fina vyer och för att besöka bergsbyar. Rätt vad det var så såg vi ett gäng bikupor intill vägen på bergssluttningen. Inte så få heller, snarare tvåhundra stycken. Stor bigård!

Biodlaren Ismail fanns på plats och visade oss. Ismail talade turkiska och jag talade engelska, och det fungerade förvånansvärt bra kompletterat med gester. Som jag förstod det så har han tvåhundra samhällen över vintern. Vardera samhälle delas under sommaren i tre och fördelas på utbigårdar. Möjligen var det så att en oljeväxt var en av dragväxterna. I övrigt pekade han ut en ljungliknande växt som gav bra med nektar och en annan som gav pollen.

Bina var av arten Apis mellifera precis som de vi har i Sverige. Mina är ju av rasen Apis mellifera carnica. Utseendemässigt var de mycket lika mina egna.

Temperaturen var omkring 25 grader och bina flög för fullt, även om jag antar att det är lågsäsong. Härligt med bin i luften! Alla samhällen stod på en låda.

Under bilturen i bergen såg vi flera andra bigårdar, men ingen så stor som Ismails.

Eftersom jag hoppas att Ismail läser det här inlägget så kommer här några bilder från min egen biodling.

Höstaktiviteter i bigård och på försäljningsfront

Nu var det ett tag sedan jag tappade honung på burkar, men jag tänkte bara visa en pryl som var till hjälp. Filip ordnade med en svängbar arm med ett decilitermått längst ut. Den förde jag in under kranen när jag inte ville att det skulle hamna utanför när jag byter burk. Annars tar det en så lång tid innan det slutar rinna och man kan byta burk.

Som man kunnat läsa i tidigare kommentarer här på bloggen så har jag sålt en del honung till en ICA-butik i Bromma (korsningen Spångavägen/Bällstavägen). Det känns lite speciellt att ha sina burkar på butikshyllan. Just nu är mina burkar både i hyllan och i en stapel i butiken.

En liten fuling av butiken bara: hälften av burkarna är ju från Hässelby, men på hyllkanten nämns enbart Bromma. Det framgår i alla fall av etiketterna om burken har honung från Hässelby eller Bromma. Det är hur som helst närodlat...

Rent ekonomiskt är det däremot ingen höjdare. Det blir ju mindre betalt när man säljer stora mängder, och när man inte är momsregistrerad och inte kan dra av moms på inköp så är det ytterligare en sämre affär. Aja, det var mindre än hälften av honungen som gick den vägen. Av den övriga honungen har en tredjedel gått åt. Kul att den uppskattas!

När man säljer sin honung i butik eller på marknad så bör man ha ett sigill på burkarna för att burkarna inte ska kunna öppnas och mixtras med utan att det syns. Därför hjälpte Filip mig att göra ett eget sigill, eftersom de man köper skär sig mot min etikett som ju är rätt stilren. Vi fotade en "honungssked" som det rann nyslungad honung från. Bilden skrevs ut på ett etikettsark (3x8 etiketter på A4) med två spegelvända bilder per etikett, som sedan skars i två sigill. Det var rätt effektivt.

I bigårdarna försöker jag få samhällena att dra ner foder. De har fått 24 kilo bifor per samhälle. De flesta samhällen har uppskattningsvis 5 kilo kvar i sina biforhinkar. Nu är det för kallt för att de ska dra ner något vidare snabbt. De har gissningsvis redan tagit emot så mycket att de klarar sig, men jag försöker lite till.

I helgen ställde jag en stapel med tomramar för ättiksyrabehandling för att vaxet inte ska angripas av vaxmott och för att ta död på nosemasporer. Trots höjden på stapeln så är det inte alla ramar, men jag har inte fler lådor lediga. 2-3 tomma lådor går åt för varje samhälle när jag fodrar (biforhinken står i tomlåda) och dessutom har en tomlåda under samhället för att få luftväxling. När fodringen är över så kan jag ättiksyrabehandla övriga ramar.

Ättiksyran står överst i stapeln i en behållare med tidningspapper för ökad avdunstning.

Ättiksyra av rätt koncentration är svår att få tag på på annat håll än biredskapsbutiken. Jag hade hoppats kunna hitta det i färghandel eller på apotek för att köpa på vägen hem från jobbet, men icke! Det går att beställa från kemikalieleverantörer, men då krävdes det en minsta beställningsvolym som var för stor... Jag har ändå tur att det bara är 20 minuters cykeltur till butiken.

Igår var jag på Kyrkhamnsdagen i västra Hässelby. Där var Lotta och Preben och höll i honungsprovning och visade en demonstrationskupa. För första gången har jag nu provsmakat ett gäng sorthonungar: blåbär, apelsin, äpple och timjan. Vad honung kan smaka olika! Testa själv en honungsprovning på biblioteket i Solna centrum torsdag 23 september, se länk.

Slungning

Som ni kanske märkt ligger jag efter i bloggandet. Det var en intensiv tid med honungshantering då det inte hanns med så mycket mer och sedan pockade en del annat på uppmärksamhet. Nu tänkte jag nämna lite om slungningen som skedde dagen efter slutskattningen, nu snart tre veckor sedan...

När jag skulle slunga all honung, så var det hög tid för Filip att ansluta. Han hade ju varit kvar och seglat en dag till när jag åkt i förväg för att skatta samhällena. Nu hämtade vi honungen från bigårdarna och åkte till föreningsboden för att slunga.

Vi avtäckte ram efter ram som vi slungade. Det blir lätt otakt mellan avtäckning och slunga, men till slut så kommer man igenom. En arbetsdag för två personer. Puh.

På ramen nedan kan man se hur vaxet är något mörkare för celler som tidigare haft yngel. Nu är det honung i hela ramen. De riktigt mörka cellerna är inte täckta.

Då och då behöver man diska ur silarna som sätter igen av vax. Då gäller det att inte slabba för mycket med honungen utomhus (det finns inte diskmöjlighet i slungrummet). Vi lyckades få bina i föreningsbigården intresserade. Bland annat hade Filip lagt ifrån sig en diskad sil på biltaket som uppenbarligen fortfarande luktade honung och vid spolslangen sköljdes honung bort från redskap, men späddes inte ut tillräckligt. Bina blev alltså rätt intresserade av dessa platser... Se filmen nedan!

Vi hade svårt att hålla bina borta ur slungrummet när vi ville gå in och ut. Dags för lunchrast. När filmen togs förberedde jag bilen för att åka iväg. Efter lunchen så var det mycket mindre bin runt slungrummet och vi kunde börja arbeta igen.

När jag summerar skörden denna gång blev det nästan 150 kilo honung, totalt nästan 275 kilo... I snitt blir det 55 kilo per samhälle jag hade i våras, något mindre än förra året.

Under skattningen höll jag ordning på vilka ramar som kom från vilken kupa för att kunna väga mängd honung från respektive kupa. Tidigare skattningar har jag mest uppskattat hur stor andel av skörden som hör till respektive kupa. Nu blev det mer exakt. Ett toppensamhälle har i år samlat drygt 80 kilo. Går de på dunderhonung?!

Bitömmarbottnar och slutskattning

Dagen innan slutskattningen (för ett par veckor sedan) kom jag hem från en segeltur och satte genast in nyinskaffade bitömmarbottnar i två av kuporna för att testa om det fungerar. Tanken med en bitömmarbotten är att när man satt den under skattlådorna i kupstapeln så ska bina kunna passera ut ur skattlådorna, men inte kunna ta sig tillbaka, så man kan lyfta av hela lådor istället för att plocka ram för ram och borsta av bina. Det visade sig att jag satte dit bottnarna för nära inpå skattningen, för det var kvar en hel del bin i skattlådorna efter ett dygn. Fast det var tydligt att dragbina lämnat skattlådorna, för när bina ovanför bitömmarbottnarna skulle borstas av så flög inte så många av dem omkring, till skillnad från bin i andra skattlådor. Dragbina är förstås de första att traska genom bitömmarbottnen för att flyga efter mer nektar.

När jag arbetade i samhällena så här dagen innan skattning var bina riktigt aggressiva. Draget var förstås slut och bina ville desperat försvara sina honungsförråd. Som tur var så var de lugnare dagen därpå när jag skulle hämta sista honungen.

Det tog en heldag att skatta alla sex samhällen i de två bigårdarna. Cirka 160 ramar borstades av. Jag är ingen racerbiodlare direkt. Att det ska ta sån tid. Häftigt att se bina som marscherar in i kupan efter att borstats ner framför den. Nu har samtliga samhällen en låda. Först var det riktigt mycket bin som hängde på utsidan av kupan. På bilden nedan, dagen efter skattning, hängde det fortfarande några få bin på utsidan, senare inga alls, trots bara drygt en femtedel av det tidigare utrymmet.

I Hässelby hade jag gjort en ny nedfallsundersökning av varroa, denna gång med de vanliga inläggen, eftersom jag inte litade på nollresultatet från innan semestern som jag fick vid nedfallsundersökningen med SBR-bottnen. Det visade sig inte vara mer än 1 respektive 3 kvalster under en period om cirka 10 dagar. Det är bara ett av samhällena som haft kvalster i nivå med tidigare år, övriga riktigt lite. Bra!

Förberedelser för slutskattning

Jag var idag och bökade runt i samhällena i Bromma. Jag har låtit bina slicka rent avtäckningsvax och några lådor med urslungade ramar från tidigare slungningar som jag nu tog bort.

Jag passade också på att räkna yngelramar. Genomsnittet var fyra yngelramar per samhälle. Det är märkbart mindre än förra året då det var sex yngelramar per samhälle. Hoppas att det inte gör något. Har jag gjort för många avläggare...?

Jag gav den kvarvarande avläggaren ett par yngelramar från det starkaste samhället, som ju kom till när jag slog ihop ett samhälle med en avläggare.

Nu laddar jag upp inför helgen, då jag planerat att slutskatta och slunga. Om inte bina hittar drag förstås, om jag nu skulle märka det på dem... Jag har gjort en del förberedelser, som att diska den nya honungstunna jag köpt, för att inte behöva göra sånt när jag borde skatta och slunga. Ska jag våga mig på en gissning, så tror jag det kan finnas sammanlagt 100-120 kilo honung kvar i de fem modersamhällena, även om det var rätt många torra ramar i Bromma idag.

Etikettering av honungsburkar

Första skörden för i år, som jag slungade 3 juli, tog jag ut från kristallisering i kylskåp i förra veckan för att ge plats för nästa. Jag skrev ut etiketter, och skar ut dem. Tidigare har jag använt en skärmaskin som fungerar sådär, men efter att Filip framhärdat i att det faktiskt går bra med brytbladskniv och linjal, så gjorde jag så. Det gick bra, även att skära flera ark samtidigt, så det var tidsbesparande.

Jag använder gummerat papper (OBS, det är inte A4 som det anges i länken utan Letter-storlek), dvs som man fuktar för att det ska bli klistrigt. Fördelen är att jag kan skriva ut hemma och kan göra små serier. Mer flexibelt, alltså. Dessutom är etiketterna jättelätta att ta bort efter användning. Bara att blöta och dra bort, till skillnad från andra etiketter som kräver diverse tveksamma kemikalier för att gå bort. Med mina etiketter så går det lättare att återanvända burkarna.

Att fukta pappret när etikettering ska ske är lite bökigt. Det är svårt att fukta lagom mycket med svamp, även om pappret är rätt tolerant. Där har Filip kommit på finessen att det ju bara är att ta ut burkarna från kylen när kristalliseringen är klar och ställa i rumstemperatur. Den fukt som då kondenserar på glaset är perfekt att fästa etiketterna med. Fuktningsmomentet går därför att skippa! Att etikettera fuktiga burkar med "vanliga" etiketter går inget vidare. Det slet jag med när biföreningen skulle sälja burkar just inkomna från kylan för att säljas på trädgårdsmässan. Svårt att få att fästa!

250-gramsburken som får etikett ovan innehåller honung smaksatt med citron. Jag tänkte det kunde vara kul att testa, även om jag vet att honungen kan stå på egna ben. Det breddar ju sortimentet och det finns ett intresse bland kunderna. Jag använde 6 ml eterisk citronolja till 9 kilo honung, och då tog inte citronsmaken över för mycket. I övrigt har honungen främst tappats på 700-gramsburkar, mest för att honungen tar sån tid att tappa. Första skörden förra året hamnade i 500-gramsburkar, sedan tröttnade jag när skördarna ökade...

Nedan står första omgången burkar på torkning efter etiketteringen och på andra bilden färdig i kartong. Nu har de första burkarna kristalliserad honung sålts. Dessutom har jag lejt Filips systersöner att sälja honung. De har fått en fin skylt vid uppfarten, "Säljes: Honung från egen bigård", och så klart är det burkarna med honung från just samhällena på deras tomt som de fått att sälja.

En del biodlingsarbete sker vid datorn. Förutom bloggandet, så har jag en dagbok för vad jag gör i varje samhälle och en logg över när och hur jag hanterat honungen. Fast i fallet nedan så är det bokföring på gång...

Bisamhälle i Wien-stock

Filip hittade fler biodlingsbilder från tågluffen. Här är jag på Naturhistoriska muséet i Wien. Där fanns ett bisamhälle i en stock, med tittfönster och en lång gång till flustret utanför fönstret. Det var intressant att se hur ett samhälle har det med enbart vildbygge! Det var riktigt varmt i muséet, så bina stod på rad i det långa flusterröret och fläktade för att ventilera.

Ingen lindhonung

Nu är jag tillbaka från en tågluff i Öst-/Centraleuropa. Så klart har jag spanat av honung i butikshyllor. Idel flytande. Bland annat var vi i Ungern, som man ju kan hitta en del akaciahonung från i svenska butiker. Vid ett tillfälle for en bigård förbi utanför tågfönstret i det knastertorra bergslandskapet i Kroatien. Kan det bli någon honung i den hettan? Åtminstone fanns det några honungsstånd på marknaden i Split.

Väl hemma igen skyndade jag till mina bigårdar för att kolla läget. Det var hög tid att spärra ner drottningen på en låda för att inte ynglet ska vara för utspritt mellan ramarna vid invintringen. Redan innan resan hade jag sorterat om bland ramarna så ljusa fina ramar finns i nedersta lådan som alltså blir den som bina ska övervintra i.

I Bromma ville jag skatta honung, som jag ju hoppades skulle vara lindhonung. Tyvärr inte, åtminstone inte enligt bedömningen hittills. På bilden pågår provsmakning i bigården direkt från honungsramarna.

Linden blommade när jag var bortrest, men det är ju inte varje år den ger nektar. Jag skördade och slungade ändå den honung som samlades in under treveckorsperioden. 37 kilo på tre samhällen. Nu är den ympad för att kristalliseras. Tyvärr glömde jag att tappa upp icke-kristalliserad nyslungad honung för försäljning... Spekulanterna får vänta till nästa skörd, slutskattningen, som gissningsvis blir om cirka två veckor.

Jag har haft funderingar på att sälja ett par produktionssamhällen efter "linddraget" för att minska skörden, men det verkar det inte bli något av med. Dessutom har en biodlingskollega sagt att draget är över, så det kommer kanske inte in så mycket mer honung att ta hand om. Jag såg själv att bina tagit hål på en del vaxlock, som för att börja äta av förråden. Kanske bäst det!? Men det finns en hel del honung kvar i kuporna, särskilt i Hässelby där jag bara skattat en gång. Jag verkar ha förlikat mig med tanken på att ta hand om honungen. Vill jag sedan sälja samhällen gör jag det till våren när jag vet hur övervintringen gått.

I kalkyngelsamhället skulle jag ju byta drottning för att få ordning på problemet. Lättare sagt än gjort. När jag stod där med gamla drottningen framför mig och skulle ha ihjäl henne tog det emot. Ångest och funderingar på alternativ lösning. För att döda en insekt. Till slut så kom Filips pappa till räddning och knipsade med sekatören. Jag tittade inte. Nu tar det emot att titta på bilderna på henne, vars liv jag så abrupt avslutade. När borttagandet av drottningen var avklarat slog jag ihop samhället med en av avläggarna, och lade tidningspapper emellan.

Avläggaren hade tidigare fått alla bin från parningskuporna som jag tagit drottningarna från. Då avskiljde jag också de olika fraktionerna bin med tidningspapper. Tanken är ju att bina ska vänja sig vid nya drottningens doft innan de hunnit gnaga sig igenom pappret. På marken under kupan hittade jag ett täcke av smulor som på bilden nedan. Bina har verkligen fått arbeta. Två tidningssidor har de helt tagit bort från kupans insida!

Honungsslit och mer kalkyngel...

Senaste veckan har jag slitit med all honung. Med så här många samhällen (fem produktionssamhällen) blir det en del, 88 kilo. Då har jag ändå avknoppat åtta avläggare vid det här laget.

Fredagskvällen förra veckan hade jag tänkt skatta och slunga, men först kl 20 var jag klar med skattningen, så slungningen fick vänta till dagen efter. Och tur var väl det, för det tog också tid. Hade slungningen blivit av på fredagen hade den varit klar vid tvåtiden på natten... Den gick ändå rätt bra, tack vare fin hjälp från Filip.

Nu har jag ympat och burkat honungen. Mycket honung tar mycket tid, men nu står den för kristallisering i kyl. Som tur är så fick jag en fräsch kyl gratis, annars hade jag inte haft plats för alla burkar.

När jag skulle tappa upp honung på en burk så tappade jag fokus totalt. Ca ett kilo honung gick förlorat när det hamnade utanför burken...

Nu hoppas jag att linden ska ge nektar i år också. Den slog ju ut i veckan. Precis som förra året så slog lindarna här i Vällingby ut några dagar innan de i Bromma.

Under veckan har jag fått tillbaka drottningarna som jag haft för parning på parningsstationen på Västra Högholmen, så jag gjorde varsin avläggare åt dem. De här tänker jag inte sälja, så nu behöver jag minska antalet samhällen på annat vis, kanske ska jag sälja produktionssamhällen efter linddraget.

Jag räknade nedfallet av varroa igår. I genomsnitt har jag väldigt lite varroa. Undrar om det berodde på dubbel behandling i fjol (myrsyra + oxalsyra). Ett samhälle hade samma nivå som för ett år sedan, ca 2 kvalster per dag, men det är ändå rätt OK.

Vid nedfallskontrollen så upptäckte jag att ett av samhällena hade kalkyngel... Det var från det samhälle jag gjort avläggaren som hade kalkyngel i förra inlägget. Det mörka dammet har jag sett tidigare i det här samhället, men inte tänkt så noga på, men nu när man jämförde nedfallet med det från en annan kupa så blev det rätt tydligt att det är något på tok. Jag får använda en av mina drottningar från Västra Högholmen till att ersätta drottningen i kalkyngelsamhället. Det borde hjälpa.

Första bi-försäljningen, första kalkynglet

Nu har jag hunnit sälja fyra avläggare och ytterligare fyra drottningar. Två avläggare till står redo och kommer hämtas nästa vecka. Efter att de första två avläggarna hämtats av köparen så var allt helt OK, men efter att nästa två lämnat bigården tycker jag att det börjat bli lite glest bland kuporna... Hur kan jag lämna iväg mina små bin så där. Inte att jag tror att de kommer fara illa, men jag har hunnit vänja mig vid så många samhällen. När de var som flest så var hade jag elva kupor, varav nio i Bromma, där jag ägnat större delen av min tid i sommar. Det är där som jag har (tagit mig) plats för lite fler kupor.

Senaste köparen ringde och hörde sig för ett antal gånger om han inte skulle få sina avläggare snart. En avläggare tänkt för honom var lite trög i starten. Trots att jag gjorde enligt skolboken, så blev det kalkyngel i den. Gissningsvis fyllde jag den med för lite bin i förhållande till mängden yngel, så att bina hade svårt att hålla värmen. Kalkyngel orsakas av en svamp som trivs när temperaturen blir något under den normala för ynglet, som när det blir angripet blir "mumier". Först är de vita och sedan när svampen bildar sporer så blir de svarta. På kupbottnen låg både vita och svarta mumier, men inte så många, och sedan jag fyllt på med bin så har problemet försvunnit. Men innan dess så hann en annan avläggare växa till sig, så köparen fick den istället.

Jag hade fått intrycket att köparen haft bin sedan tidigare, men när han hämtade dem så visade det sig att de var hans första. Inte konstigt att han var så angelägen. Tydligen skulle han ställa upp dem vid en koloniförening, och när kuporna inte kunde hämtas den dag vi först talat om, så blev tydligen kolonisterna oroliga och undrat om det inte skulle komma några bin. Kul att bina var så eftertraktade!

Bigården sväller

Mina två samhällen i Hässelby har ju haft en explosionsartad utveckling, som ledde till svärmen från det ena av dem. Det andra har fortsatt göra drottningceller för att kunna svärma. I onsdags tog jag i ordentligt och tog bort tre av fem lådor från det ena samhället och två av fem lådor från det andra. Jag ersatte med mellanväggar. Det var säkert 50 kilo honung som togs från samhällena...

Lådorna tog jag från Hässelby till Bromma. Där använde jag ett par av dem till avläggarbildning och resten (med honung) satte jag på den avläggare som tidigare dragit upp drottningarna. Ett av samhällena i Bromma fick också ställa upp och lämna ramar till avläggarna. Nu är det gott om samhällen i bigården...

Med från Hässelby tog jag också drottningar från parningskupor för att sätta till avläggarna. En av de fyra drottningar jag hade behövt hade inte krupit ut ur sin cell, utan var död. En av de avläggare som jag behövde fick jag därför vänta med till idag då jag tog en drottning från parningskupa i Bromma.

Igår åkte jag med ett par parningskupor med drottningar till Lovö inför vidare flytt till Västra Högholmen för renparning med fina carnicadrönare. Egentligen skulle det varit fyra drottningar som skulle parats där, men en hade inte krupit ut och den andra saknades... Jag har insett att jag borde tillsätta utkrupna drottningar till parningskuporna och inte mogna drottningceller. Då vet man att det inte blir "missfall" i parningskupan. Nu blir det i alla fall en bra vecka för parning, enligt väderprognosen, med soligt väder!

Ont om parningskupor

Drottningodlingen fortgår. Igår fyllde jag fler parningskupor med bin och drottningceller. Serieproduktion, verkligen. Tyvärr hade jag inte parningskupor till alla drottningceller, så jag lät avläggaren som dragit upp alla celler få behålla en och så gjorde jag två småsamhällen i en låda med skiljevägg som fick varsin cell. Några celler fick jag göra mig av med...

En drottning hade hunnit krypa ut.

För några dagar sedan skulle jag sätta burar över senaste omgången celler, men då hade bina redan hunnit bygga ihop dem med vax. Jag pillade bort vax för att frigöra drottningcellerna, så jag kunde sätta burar på dem. Förhoppningsvis tog de inte skada av det. Nu har bina gjort ett nytt försök att bygga vaxkaka. Nu gjorde burarna nytta!

Idag skulle jag boka in några parningskupor för placering på parningsstationen på Västra Högholmen. Utplacering var planerad till nu på lördag, men var nu förskjuten ungefär en vecka. Först blev jag orolig att mina drottningar som planeras kläckas inför helgen skulle bli för gamla för parningen, men tydligen skulle det inte vara någon fara. Puh!

När jag skulle titta till samhällena i Hässelby idag så hade det ena det trångt. Igen! De hade börjat dra upp nya drottningar och den rådande drottningen såg liten ut som att hon bantat för att kunna flyga, så jag fruktar att det här samhället också ska svärma... Jag gav dem mer plats och rev drottningceller. Bara att hoppas att det duger.

Min första svärm

När jag var med bitillsynsmannen i bigården i Hässelby upptäckte vi att samhällena hade det riktigt trångt och de hade massor av drottningceller på gång. Tyvärr hade jag bråttom just då och hade inte heller med mig ytterligare lådor till kuporna, så jag kunde inte göra några svärmhindrande åtgärder, mer än att riva drottningceller.

Senare, när jag skulle göra dragbiavläggare, så märkte jag en tydlig minskning i antal bin i ett samhälle. När jag dessutom inte hittade drottningen, och inte heller nylagda ägg förstod jag att samhället hade svärmat, dvs hälften av bina hade flygit iväg med gamla drottningen för att hitta ett nytt bo... Vilken miss. Jag har lärt mig att svärmen lämnar kupan först när en ny drottning är på väg att kläckas. Antingen hann jag inte riva drottningcellerna i tid eller så var bina helt enkelt riktigt desperata efter mer plats. Tyvärr verkar det inte vara någon som sett svärmen smita iväg, annars hade jag kunnat få en varning och rycka ut för att fånga in den.

Jag gjorde dragbiavläggare för alla mina samhällen. Skillnaden mot förra året var att jag efter 5-7 dagar slog ihop modersamhället och dragbiavläggaren igen. Jag väntar med utökning till dess att jag har nya parade drottningar klara.

Nu har jag tre omgångar på gång i drottningodlingen. Den första fick rätt dålig antagning, så det fick bli en extraomgång. Senaste omgången startade jag igår. Med den är målet att få dem parade på parningsstationen Västra Högholmen. Antagningen, dvs antalet larver som bina börjat mata till att bli drottningar, har varit 5 av 20, 13 av 20 respektive 6 av 10. Tyvärr har jag inte parningskupor åt alla, men det är möjligt att jag gör små avläggare där några kan paras också. Några drottningar ska jag försöka sälja oparade. Här är några celler burade, eftersom jag inte vill att bina bygger ihop cellerna med vax.

Igår fyllde jag parningskupor med bin från skattlådor (se film och bild nedan) och tillsatte drottningceller från den första odlingsomgången. Sedan dess har de stått stängda i källare och ska placeras ut imorgon. Denna omgång låter jag parningen ske i Hässelby. Förra året parade jag drottningarna i Bromma. En av drottningcellerna satte jag i det samhälle som svärmat, så de får en ny drottning.

De så kallade SBR-bottnar jag köpt började jag måla i helgen. De ska vara funktionella, men jag gjorde ändå en modifikation i konstruktionen... Alla mina bottnar måste vara klara innan avläggarbildningen börjar på allvar om ett par veckor.

Igång med drottningodlingen

I fredags hade jag bitillsynsmannen på besök för inspektion av mina samhällen. Vi hittade inga tecken på amerikansk yngelröta, som är det man främst letar efter. Nu har jag tillstånd att flytta samhällen efter att jag själv utfört motsvarande kontroll av samhällena. Om ungefär en vecka kommer det vara dags att flytta på parningskupor. Jag har nämligen kommit igång med årets drottningodling!

I torsdags larvade jag om från en yngelram till den odlingsram jag byggde i förra inlägget. Jag testade lite olika storlekar på larver, kanske lite onödigt eftersom jag tror mig ha en bra bild av vilken storlek larverna borde ha. Efter tålmodiga svar från Lotta (tack för hjälpen!) fick jag veta att jag borde göra en avläggare för att dra upp larverna till drottningar, eftersom det är så tidigt på säsongen, och så fick det bli.

När jag höll på att plocka i samhällena för att få ihop avläggaren höll jag på att tabba mig. För att bina i avläggaren ska välja mina omlarvade larver att dra upp till drottningar ska det inte finnas annat öppet yngel tillgängligt. För ett ögonblick glömde jag det och höll på att ge avläggaren en massa fina larver i en ram... Det gäller att ha huvudet med sig! Jag vill ju ha så bra förutsättningar som möjligt för att få ett bra utbyte av drottningar, och de ska ju sitta på odlingslisten för att vara hanterbara.

Drottningarna ska jag använda till avläggare som jag tänker göra senare i sommar. Jag har funderat på vad jag ska ha för strategi när jag gör avläggare. Just nu tror jag att jag kommer att dela vardera samhälle i Hässelby i flera och göra en avläggare från varje samhälle i Bromma. I så fall blir det i storleksordningen 8-10 avläggare att sälja eller utöka egna biodlingen med. Jag har märkt av det sug som finns efter bisamhällen, och har fått ett par önskningar om att köpa. Det verkar vara många som blivit av med sina samhällen i vinter. Jag har nog haft tur som har klarat mina samhällen så bra.

Ilskna bin

Idag var Filip och jag på föreningsdagen i föreningsbigården. Det var grillning, men i början var styrelsekollegerna och rotade i ett av samhällena. Och det var ilsket. Trots att vi grillade 30 meter bort så kom bina jagandes. Filip blev först stucken när han var lite närmre kuporna och fotade och sedan var han förföljd till dess att han gav upp och lämnade kalaset efter ytterligare ett stick... Jag själv hade inte samma otur.

Nedan är en film som Filip tog som illustration av hur besvärligt det kunde vara. Det var bara jag och Filip som jönsade omkring såhär. Var det för att vi var de enda med lite spänst i benen eller var vi bara löjliga som inte stoiskt stod kvar?

Problemet med de elaka bina kan lösas med en ny drottning. Jag kan själv bli tvungen att göra drottningbyte i ett samhälle. I måndags kollade jag nämligen igenom och utökade samhällena i Bromma, och ett av dem var riktigt besvärligt. Först var bina lugna, men efter ett tag - jag vet inte vad jag gjorde - så surnade de till och ett gäng försökte ihärdigt komma fram till ansiktet, men hindrades av slöjan. Som vanligt så lyckades inte min rökpust lämna så mycket rök ifrån sig, utan behövde tändas gång på gång. Fortsätter det så här, så blir det som sagt till att byta drottning. Förhoppningsvis blir det även mer yngel i samhället efter ett byte, för utvecklingen verkar vara lite svag.

Nu har jag en pollenfälla på det starkaste samhället. Imorgon blir det skörd. Då ska jag också förbereda för drottningodling. Jag har redan snickrat ihop en ram för drottningodling, se bilden nedan. På fredag kommer bitillsynsmannen och ska inspektera samhällena innan jag börjar flytta drottningar mellan bigårdarna. Det är en intensiv vecka för mig, i synnerhet bivecka. Och vad härligt det doftar ute i naturen. Och i bikuporna också för den delen, med sitt koncentrat av natur!

Utökning i starkaste samhället

Idag skulle jag testa en sorts pellets som jag köpte i förra veckan att elda rökpusten med. Jag brukar ha svårt att få den att ryka tillräckligt länge. Tyvärr lyckades jag inte få fyr på eländet över huvud taget idag... Till slut gav jag upp och återgick till att elda med äggkartong, och som vanligt höll inte röken i sig. Jag får se till att köpa en braständare att tända pusten med.

Som jag skrev senast så ville jag utöka samhälle 1. Bistyrkan är störst där, så jag var orolig att det skulle vilja svärma pga dåligt med plats. Idag satte jag på en låda till. Samtidigt kollade jag igenom alla ramar i samhället för att se om det börjat förbereda svärmning genom att dra upp en ny drottning. Jag hittade ett tiotal svärmceller, men vad jag såg så var de tomma och hade inte börjat användas för uppfödning av drottningar. Det var alltså inte så kritiskt som jag trodde. Samhället hade gott om yngel, ca 10 ramar. För mindre än tre veckor sedan var antalet yngelramar 3 st. Flitig drottning!

Ramarna i lådan som samhället fick innehöll i stort sett bara vaxmellanväggar, dvs vaxskivor som bina kan bygga sina vaxkakor av. Jag har inte så många ramar med utbyggt vax, eftersom jag utökade antalet samhällen förra året. Första utökningen hade jag annars gjort med fler utbyggda ramar. Jag lade spärrgaller mellan andra och tredje lådan, och tog upp några ramar med täckt yngel ovanför spärrgallret och ersatte dem med mellanväggar.

I söndags målade jag det sista på den stora leveransen för några veckor sedan. Den låda jag satte till samhället idag var först ut från den stora trave med lådor och ramar som står redo att användas nu när säsongen är här på allvar!