Vårundersökning

I helgen öppnade jag kuporna på allvar för första gången i år, för att se hur starka samhällena var och om de behöver mer plats. Det var inte alls så mycket yngel som jag trott. 5-6 ramar med yngel var det i vardera samhälle. De hade i alla fall börjat bygga ut och fylla ramarna i nedre lådan, men mer plats behövde de inte.

När jag just skulle börja dona med ramarna hejade grannen på mig och var orolig för mina bin. Tydligen låg det drunknade drivor av bin i deras damm. Det lät inte nåt vidare. I och för sig vet jag inte hur mycket bin det innebar. Att bina sökt sig dit beror väl på att det blivit torrt på sistone, men min vattenutfodrare verkar de inte bry sig om... Grannen erbjöd sig att lägga ut ett nät över dammen. Schysst! Hon hoppas på pollineringen mina bin har att erbjuda.

När jag skulle kolla igenom det första samhället råkade jag ut för ett par missöden. Den första ramen som jag lyfte upp pajade och vaxbygget sprack. Bara fodret i en fylld ram väger ju 2 kilo, så det blev lite småkrisigt. Filip sprang och hämtade hammare och spik, och som en riddare utan rustning mot bina hamrade han ihop ramen med några välriktade slag. Hela tiden var det ju bin på ramen, som surrade surt.

Senare föll en ram ner på marken när jag skulle försöka hänga upp den utanför kupan. En massa bistackare kröp sedan runt i gräset. Några bildade en hög, och jag var orolig att de samlat sig kring drottningen för att skydda henne. Men sånt beteende ("bollning") kan leda till att drottningen dör av överhettning, så jag blåste rök på bollen, men det var ingen drottning i nöd där under.

När allt var klart visade Filips syster en stubbe efter en nyfälld björk. Därifrån rann det sav ner på sågspånet runt om, där bin satt och sög i sig. Tänk att de var så intresserade av sav. Hur mycket socker finns det i den egentligen?