Lite kvalster, lite pust

Jag hade tänkt spara gårdagens besök i kuporna till i helgen, men så såg väderprognoserna inte så lovande ut så jag gav mig iväg.

På vägen dit såg jag ett bi i en röllika på en äng i närheten av kuporna. Det flög från blomsamling till blomsamling och stoppade snabbt ner sugsnabeln i blomma efter blomma. Biet var alldeles gult på undersidan och jag tänkte först att det var en annorlunda färgteckning mot hur mina bin ser ut, men förstod sedan att det var pollen! Det var säkert ett av mina...

Nu var det dags att ta ut varroainläggen för att se hur stort nedfallet av varroakvalster är i kuporna. Först visste jag inte vad jag skulle leta efter, hur var det nu de såg ut? Efter en titt på nätet så visste jag hur de såg ut, och såna kvalster var det inte mycket av. Inte i någon av kuporna var det mer än ett kvalster per dag. I och för sig är det rätt små samhällen, men det är nog ändå inte så stort kvalstertryck! På bilden kan man jämföra kvalstret uppe till höger med en pollenklump nere till vänster. En pollenklump på ett bi finns att se i inlägget från 5 maj.

Det är svårt att lyckas hålla fart i rökpusten. Den fungerar bra den första minuten, men sedan tar röken slut... Så den får startas om gång på gång, sedan tröttnar jag och kör utan pust. Jag hade en blomspruta för det går också att använda för att bina ska dra sig undan, men det funkar inte lika bra... Det hela gjorde nog så att jag klämde ihjäl fler bin än nödvändigt, så bina blev aggressivare än jag skulle vilja.

Jag blev rätt frustrerad där jag stod och försökte pilla upp ramarna som illbattingarna byggt ihop med vax, medan sura bin surrade omkring mig. Jag har oftast publik när jag gräver runt i kuporna, så är bina arga på mig oroar jag mig för att de oskyddade åskådarna ska råka illa ut. Och det var nära att bli så, för både Gustav och grannen Olle blev ivägjagade...

När jag stod där med en öppen kupa och sura bin omkring mig såg jag att närmsta grannen (med tomt en meter från kuporna) var bara en liten bit bort och tittade till sin växtlighet, så nu hade jag en helt oskyldig att oroa mig för också... Men det var ingen fara. Hon ställde lite frågor om honungsskörd och sa hur hon bra hon tyckte det var att mina bin var där! Kul!