Idag skattade jag och utfodrade samhällena. Slunga vill jag göra om en halv vecka, så först kollade jag med Lotta (biodlingskursledaren) att honungen går att lagra i ramarna en tid utan att vattenhalten påverkas alltför mycket. Inga problem.
Filip och jag åkte till samhällena. En sak jag glömt att köpa var halm, som jag tänkte lägga i biforhinkarna som "flytbrygga" för bina att sörpla foder ifrån. Annars kan de drunkna. Filip fick åka och köpa det.
När jag öppnade första samhället ville jag börja med att hitta drottningen och ta henne åt sidan medan jag pulade runt med ramarna. Jag hittade henne rätt snart. Hon fick sitta i ett drottningfångarglas och vänta. Från att ha haft 30 ramar skulle samhället nu ha 10, bina ska trängas ihop inför vintern då antalet är som minst. Fortfarande var det en hel del outbyggda ramar som var lätta att stoppa åt sidan. Sedan fanns det en del honungsramar. Tyvärr var det inte så stor del av deras yta som var täckt av vaxlock. Bina täcker honungen när den är färdigbehandlad och har som lägst vattenhalt. Högst 20 % vatten ska det vara i honungen, annars kan den börja jäsa.
När jag väl fått ner alla bina i nedersta lådan lade jag dit byggplast, ställde dit en biforhink med ytan täckt av halm, vek upp ett hörn på plasten så bina kom åt fodret, satte tomlådor kring hinken och sedan på med taket. Just det, jag satte ju tillbaka drottningen också. Viktigt!
Sedan samma visa för andra samhället. Där hade de börjat käka av en fin honungskaka jag spanade in när jag var hos samhällena i tisdags... Hög tid att ta honungen från dem! När jag skulle sätta tillbaka samhällets drottning ville hon inte gå ner. Hon satt på mitt finger och kommunicerade med sina undersåtar. Rätt vad det var tutade hon några gånger! Först fattade jag inte att det var hon som lät, men hon vibrerade ju i takt. Till slut fick jag ner henne.
Det var rätt mycket yngel i samhällena så jag har svårt att förstå hur de ska få ner allt foder. 16 kilo är det i en hink, och så har jag räknat med en och en halv hink per samhälle. Bara att hoppas att ynglet kryper ut snart så att cellerna blir lediga för fodret...
Puh! Kändes ändå rätt lyckat idag. Jag är ju inte direkt fullfjädrad, men tycker ändå att jag har fått nåt slags handlag med bina. 10 ramar är redo för slungning, de flesta är det bara småskvättar i. Spännande att se hur många (få?) kilo det blir till slut och om vattenhalten duger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar